Regeringens ställningstagande
Landskaps- och vårdreformen tjänar hela Finland

FinansministerietSocial- och hälsovårdsministeriet 11.5.2018 10.01
Pressmeddelande

Syftet med landskaps- och vårdreformen är att säkerställa en likvärdig tillgång till tjänster och att minska ojämlikheten i hela landet, påminner regeringens ministerarbetsgrupp för reformer i ett gemensamt i ställningstagande.

Det nuvarande systemet tryggar inte framtiden

Befolkningen i Finland åldras och det är en allt mindre grupp som finansierar tjänsterna i välfärdssamhället. Finland står inför det faktum att vi måste dämpa tillväxten av kostnaderna för de offentliga tjänsterna. Det är ansvarslöst med offentliga uttalanden om att social- och hälsovårdstjänsterna även i fortsättningen borde bygga på den nuvarande kommunbaserade modellen som inte klarat av att lösa de utmaningar vi nu står inför.

Att dämpa ökningen i utgifterna för social- och hälsovård utgör en del av regeringens mål om att minska hållbarhetsunderskottet med 10 miljarder euro. Utan en reform av social- och hälsovården räcker den offentliga sektorns inkomster i framtiden inte till de lagstadgade tjänsterna. Att hejda en ökning av kostnaderna betyder ingalunda att man försämrar tjänsterna, utan att man inför de bästa och effektivaste förfaringssätten i hela landet.

Enligt Institutet för hälsa och välfärd finns det påfallande regionala skillnader mellan tillgången till och utbudet av social- och hälsovårdstjänster i olika kommuner. Hälsostationernas tjänster varierar såväl mellan olika kommuner som inom en och samma kommun. Köerna till hälsostationerna bildas av långtidssjuka, pensionärer och barnfamiljer. Det ökade antalet privata hälsoförsäkringar vittnar om att människornas förtroende för systemet har minskat. (Bilaga 1)

Många landskap har kommit långt med att reformera social- och hälsovårdstjänsterna. Tack vare reformen kan kommuner och städer koncentrera sig på uppgifter som i andra länder i regel sköts av städer. Endast i ett fåtal OECD-länder är det kommunerna som svarar för hälsotjänsterna.

Avsikten är att landskapen ska finansieras av staten. På detta sätt kommer staten att ha ett större ansvar än i dag för tillgången till nödvändig basservice. Det är meningen att landskapen ska få finansiering enligt sina särdrag och behoven hos invånarna i regionen. Staten föreslås begränsa kostnadsökningen så att de ekonomiska målen för reformen kan uppnås. Finansieringen ska likväl inte begränsas på bekostnad av att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna.

Reformen framskrider stegvis, och delvis via försök. Alla 18 landskap har anmält sitt intresse att delta i pilotförsöken med valfrihet. Pilotförsöken inleds från och med den 1 juli 2018, alltså efter det att riksdagen har fattat beslut om valfrihetslagen.

Internationella utvärderingar: en reform är nödvändig

Finland har fått ta del av flera internationella rekommendationer om en social- och hälsovårdsreform. I EU:s, IMF:s och OECD:s rekommendationer anses en social- och hälsovårdsreform vara viktig när det gäller att trygga hållbara offentliga finanser på lång sikt. EU-rådets rekommendation om Finlands nationella reformprogram innehåller en direkt tillstyrkan om att Finland ska anta och genomföra landskaps- och vårdreformen. Enligt IMF är en social- och hälsoreform avgörande för att Finland ska kunna svara mot det tryck som den åldrande befolkningen ställer. I sina rapporter har OECD uppmanat Finland att förbereda sig på de nationalekonomiska utgifter som den åldrande befolkningen innebär, att fästa uppmärksamhet vid ojämlikheten i fråga om tillgången till tjänster och att koncentrera jourverksamheten inom den specialiserade sjukvården. (Bilagorna 2–4)

I den preliminära utvärdering som WHO:s expertgrupp gjorde hösten 2016 noterades social- och hälsovårdsreformens många positiva drag, och särskilt att ansvaret för att ordna och finansiera tjänsterna koncentreras till landskapen. Expertgruppen rekommenderade att valfriheten genomförs stegvis och med hjälp av pilotförsök. (Bilaga 5)

Många förkastade förslag till förvaltningsmodeller

Under den föregående regeringsperioden bereddes bland annat en regeringsproposition med förslag om en modell med fem samkommuner som utgör social- och hälsovårdsområden och 19 samkommuner med produktionsansvar. I sitt utlåtande om propositionen som lämnades 2014 konstaterade grundlagsutskottet att den föreslagna modellen med samkommuner är särskilt problematisk med tanke på demokrati och inflytande. Dessutom skulle modellen med samkommuner under den föregående valperioden tillsammans med andra åtgärder riktade till kommunekonomin ha orsakat många kommuner orimligt stora ekonomiska risker. (Bilaga 7)

Valfrihet för alla befolkningsgrupper

I den valfrihetsmodell som regeringen föreslår kan invånarna i större utsträckning är för tillfället själva välja serviceleverantör för social- eller hälsotjänster. Tack vare detta får invånarna snabbare tillgång till social- och hälsocentralens tjänster och annan service varvid köerna blir kortare.

Tjänster med fokus på kunden

Reformen innebär en betydande utvidgning av valfriheten i fråga om socialtjänster. Meningen är att äldre personer och personer med funktionsnedsättning ska få en starkare självbestämmanderätt till de tjänster de behöver.

Andelen privata socialtjänster beräknas till följd av valfriheten öka från nuvarande 32 procent till 39 procent (en ökning med 500 miljoner euro). Andelen privata hälso- och sjukvårdstjänster beräknas öka från nuvarande 6 procent till 13 procent fram till 2024 (en ökning med 800 miljoner euro).  (Bilaga 8)

Den valfrihetsmodell som regeringen har utarbetat grundar sig på utredningar, avvägningar och utlåtanden av internationella och inhemska experter. De rekommendationer som gavs av en utredning under ledning av professor Mats Brommels 2016 intar en central plats i beredningen: valfriheten bör verkställas så att kunden anmäler sig till valfri offentlig eller privat social- och hälsocentral. Dessutom kan kunden välja bland andra tjänster som omfattas av valfriheten. Den statliga finansieringen till landskapen bör i regel grunda sig på en fast ersättning som bestäms enligt antalet invånare och deras behov. (Bilaga 9)

Digitala tjänster utnyttjas på bred front

Reformen ger kunderna allt bättre digitala tjänster och bidrar till en flexibel och smidig vardag. Kundernas uppgifter ska förmedlas mellan olika experter och verksamhetsställen vid rätt tidpunkt och så att informationssäkerheten säkerställs. Som ett resultat blir informationssystemen fungerande och användarvänliga. I inledningsskedet kräver digitaliseringen investeringar, men på sikt ger den besparingar.

Utredningar och rekommendationer:

  1. Institutet för hälsa och välfärd: Valfriheten inom social- och hälsovården – de kritiska stegen i genomförandet
  2. EU-rådets rekommendation om Finlands nationella reformprogram 2017 med avgivande av rådets yttrande om Finlands stabilitetsprogram, 11.7.2017
  3. Slutsatserna av IMF:s årliga artikel IV-konsultation 
  4. OECD:s landrapporter för Finland: OECD:s Finlandsrapport 2012 innehöll en omfattande utvärdering av det finländska hälso- och sjukvårdssystemet och en rekommendation om strukturella ändringar i produktionen av hälsotjänster för att uppnå skalfördelar och en bättre balans mellan primärvårdstjänsterna och den specialiserade sjukvårdens tjänster. OECD:s Finlandsrapport 2012. I sina senare rapporter har OECD följt upp hur rekommendationen har omsatts i praktiken. I Finlandsrapporten 2016 betonas att en lyckad social- och hälsovårdsreform är viktig med tanke på hållbara offentliga finanser och långsiktig utveckling av välfärden. OECD:s Finlandsrapport 2016 
  5. International expert panel pre-review of health and social care reform in Finland (WHO)
  6. Institutet för hälsa och välfärd: Fem social- och hälsovårdsområden – en förhandsanalys av konsekvenserna (2014) 
  7. Grundlagsutskottets utlåtande om olika modeller för ordnandet av social- och hälsovården 75/2014: 
  8. Sammanfattning av konsekvenserna av valfrihetslagen 8.3.2018 
  9. Valfrihet och förenkling av finansieringen via flera kanaler inom social- och hälsovården: Utredningsgruppens slutrapport. Brommels, Mats; Aronkytö, Timo; Kananoja, Aulikki; Lillrank, Paul; Reijula, Kari (2016-05-31) 
  10. Andra utredningar och konsekvensbedömningar 

Ytterligare information:

Päivi Nerg, projektdirektör för landskaps- och vårdreformen, tfn 0295 530 149, paivi.nerg(at)vm.fi