FI SV EN

Historia

Finansministeriet 200 år

Finland fick en egen centralförvaltning år 1809. I augusti 1809 utfärdades ett reglemente åt regeringskonseljen som inledde sin verksamhet under oktober samma år. Regeringskonseljen (fick år 1816 namnet Kejserliga senaten för Finland) hade två avdelningar: ekonomiavdelningen, som svarade för landets allmänna förvaltning samt rättsavdelningen som var den högsta rättsinstansen. I slutet av 1918, efter att landet blivit självständigt, ändrades senatens ekonomiavdelning till statsrådet, dess expeditioner till ministerier och rättsavdelningen till högsta domstolen.

Regeringskonseljens ekonomiavdelning hade fem expeditioner: kansli-, kammar-, finans-, militi- och ecklesiastikexpeditionerna. Tre av dessa skötte om ärenden som hade samband med förvaltningen av statens tillgångar. Finansexpeditionen utarbetade budgeten och beslutade om användandet av statens medel inom ramen för en godkänd budget. Den svarade dessutom för näringspolitiken, tills uppgiften år 1888 flyttades till den nya handels- och industriexpeditionen. Kammarexpeditionen svarade för den högsta tillsynen över skatteuppbörden samt för revisionen av statens räkenskaper. Kammarexpeditionen upplöstes i november 1917, och dess uppgifter överflyttades till finansexpeditionen. Även militiexpeditionen skötte huvudsakligen om statsfinansiella uppgifter, eftersom den ansvarade för ekonomiska ärenden som hade anknytning till den avvecklade roterade armén: uppbärande av vissa skatter, bokföring och utbetalning av löner på indragningsstater samt pensioner. Militiexpeditionen upplöstes 1841, varvid dess uppgifter överflyttades till finansexpeditionen.

Finansministeriets jubileum är också 200-års jubileumet för Finlands egen statsekonomi. Alexander I, kejsaren av Ryssland och storfursten av Finland, försäkrade vid Borgå lantdag att de skatter som uppbärs i Finland skulle användas endast för Finlands egna behov. En egen statsekonomi gjorde det möjligt för Finland att bygga ett eget statsmaskineri redan under tiden som ryskt storfurstendöme, samt att driva en särpräglad samhällspolitik. Den egna statsekonomin banade vägen för statlig självständighet.

Förändringar vid FM 2013

Finansministeriets ledningssystem förändrades i juni 2013. I ledningsarbetet bistås statssekreteraren som kanslichef närmast av understatssekreteraren, förvaltnings- och utvecklingsdirektören samt den finanspolitiska samordnaren. Ministeriet förtydligade det finanspolitiska ledningssystemet och koncentrerade ledningen av förvaltnings- och personalpolitiken och den interna förvaltningen. Vid omorganisationen inrättades en tjänst som finanspolitisk samordnare och ledningsgrupperna förändrades.

Samordnarens uppgift är att bistå statssekreteraren som kanslichef vid beredning av ärenden inom det finanspolitiska resultatområdet. Samordnaren utvecklar och koordinerar beredningen av ekonomiska avdelningens, budgetavdelningens och skatteavdelningens ärenden samt kommun- och regionförvaltningsavdelningens ärenden inom stabilitetsövervakning av den offentliga ekonomin. Därtill leder samordnaren beredningen av ärenden som gäller fonder utanför statsbudgeten.

Understatssekreterarens verksamhetsfält preciserades till ledning av internationella ärenden. Understatssekreteraren bistår statssekreteraren som kanslichef genom att leda och samordna beredningen av ärenden som framförallt behandlas av finansmarknadsavdelningen, sekretariatet för internationella ärenden och krisgruppen för euroområdet samt Europeiska unionens ekonomiska och finansiella kommitté.

Förvaltnings- och utvecklingsdirektören svarar för beredning av ärenden inom verksamhetsområdet för personal- och förvaltningspolitiska avdelningen, kommun- och regionförvaltningsavdelningen och den offentliga förvaltningens informations- och kommunikationstekniska funktion samt statens gemensamma ekonomi-, lokal- och fastighetsförvaltningsärenden inom verksamhetsområdet för budgetavdelningen. Därtill ska direktören utveckla resultat- och ägarstyrningen inom förvaltningsområdet samt ministeriets interna verksamhet, organisation och personalpolitik. Direktören svarar för resultatstyrningen av ämbetsverk och inrättningar inom förvaltningsområdet och leder beredningen av affärsverks- och intressebolagsärenden inom området. Kommunikationsfunktionen överfördes till utvecklings- och förvaltningsfunktionen. Kommunikationsfunktionens uppgift är att bistå ministeriets ledning och avdelningar vid extern och intern kommunikation samt koordinera och utveckla ministeriets kommunikation.

Ministeriets ledningsgrupper förändrades under sommaren I egenskap av kanslichef biträds statssekreteraren av en koordinerande ledningsgrupp och tjänstemannaledningsgrupp under dennes ledning. Den koordinerande ledningsgruppen består av understatssekreteraren, förvaltnings- och utvecklingsdirektören, finanspolitiska samordnaren och kommunikationsdirektören. Tjänstemannaledningsgruppen består av understatssekreteraren, förvaltnings- och utvecklingsdirektören, finanspolitiska samordnaren, kommunikationsdirektören, avdelningscheferna och de övriga tjänstemän som kanslichefen utsett. Statssekreteraren som kanslichef tillsätter styrgruppen för finanspolitik och förvaltningspolitik, styrgruppen för internationella ärenden och resultatstyrningsgruppen för förvaltningsområdet. Styrgruppen för finanspolitik leds av statssekreteraren som kanslichef biträdd av finanspolitiska samordnaren, styrgruppen för internationella ärenden leds av understatssekreteraren och styrgruppen för förvaltningspolitik och resultatstyrningsgruppen för förvaltningsområdet leds av förvaltnings- och utvecklingsdirektören.

På grund av krisen i euroområdet tillsatte finansministeriet 2011 en temporär krisgrupp som lydde direkt under den för internationella ärenden ansvariga understatssekreteraren. Eftersom ärenden som gäller den ekonomiska krisen i Europa är strategiskt viktiga för finansministeriets verksamhet och inget slut på beredningsbehovet är i sikte avskaffades den temporära krisgruppen i slutet av 2013 och i stället inrättades en permanent stabsenhet, stabilitetsenheten för euroområdet, vid ministeriet.

Historia sedan 1809

1809 Under ekonomiedepartementet vid regeringskonseljen för storfurstendömet Finland, från 1816 Kejserliga Senaten för Finland, inrättades finansexpeditionen, som ansvarade för statens finansförvaltning. Dess första chef var Eric E. Tulindberg och första refendariesekreterare J. Fr. Stichaeus. De stadganden om statshushållningen som var i kraft under den svenska tiden förblev gällande. Finland fick en egen självständig statshushållning och en egen budget.

1841 En ny form fastställdes för statsförslaget: inkomsterna indelades i avdelningar och utgifterna i huvudtitlar.

1862 Statsförslaget började publiceras i författningssamlingen.

1899 En förordning angående omorganisation av statsverkets kassa- och räkenskapsväsende gavs, där det bl.a. stadgades om budgetbruttoprincipen och anslagens budgeträttsliga natur samt statens inkomster och utgifter indelades i ett ordinarie och ett extraordinarie statsförslag.

1917 Finansutskottet inrättades. Till det har så småningom delegerats den finansiella förhandsövervakningen, som traditionellt utövats av statsrådet.

1918 Senaten ombildades till statsrådet och expeditionerna till ministerier. Senatorerna blev ministrar. Finansexpeditionen blev finansministeriet.

1919 Regeringsformens stadganden om statshushållningen trädde i kraft, de tidigare fonderna ersattes med en enhetsbudget.

1931 En lag om grunderna för statsförslaget och statsbokslutet stiftades. Inkomsterna indelades i egentliga inkomster och kapitalinkomster samt utgifterna i egentliga utgifter och kapitalutgifter. Statens affärsverksamhet nettobudgeterades.Vid ministeriet genomfördes en indelning i avdelningar: det inrättades en allmän avdelning, en avdelning för statsförslaget, en avdelning för tull- och skatteärenden samt en revisionsavdelning, som indrogs tvåår senare. Dess uppgifter överfördes till avdelningen för statsförslaget, som ändrade namn till avdelningen för statsförslaget och bokslutet. År 1963 ändrades namnet till budgetavdelningen.

1941 Avdelningen för tull- och skatteärenden indelades i särskilda avdelningar. Avdelningen för tullärenden indrogs 1949. Namnet på avdelningen för skatteärenden ändrades 1963 till skatteavdelningen.

1942 För den ekonomisk-politiska planeringen inrättades ekonomiska avdelningen.

1943 För rationalisering av statsförvaltningen inrättades en befattning som delegerad för ämbetsverksärenden. Organisationsavdelningen inrättades 1947 och från 1990 har den varit avdelningen för utvecklande av förvaltningen.

1945-47 Vid ministeriet fanns en avdelning för ersättningsärenden för skötseln av ärenden gällande ersättning för egendom som förlorats till följd av kriget.

1947 Vid statsrådet började tillsättas allmän-ekonomiska ministerutskott med olika namn.

1955 Avdelningen för avlönings- och pensionsärenden inrättades. Avdelningens namn var från 1963 löneavdelningen och från 1990 har namnet varit personalavdelningen. Avdelningen har sedan 1973 fungerat som Statens arbetsmarknadsverk.

1958 Den finansiella förhandsövervakningen överfördes från finansutskottet till ministeriet; finansministeriets finansbehandling inleddes.

1963 Ett planeringsorgan för statshushållningens redovisningsväsende inrättades. Enhetens namn var från 1970 planeringssekretariatet. Det indrogs 1990 och uppgifterna överfördes till Statens ekonomiska forskningscentral.

1967-68 En budgetreform genomfördes och man började göra upp verksamhets- och ekonomiplaner för statsekonomin. Den finansiella förhands övervakningen och planeringen av statens likviditet effektiverades.

1969 Tjänsten som statssekreterare inrättades och tjänsten som kanslichef indrogs.

1970 Lagen om statens tjänstekollektivavtal trädde i kraft.

1973 Genom lagen om grunderna för avgifter till staten, som trädde i kraft 1974, förenhetligades grunderna för avgifter till staten och möjliggjordes en mera omfattande användning av avgifter.

1977 Finanspolitiska ministerutskottet blev permanent.

1979 Ekonomiska rådet, som tidigare lytt under statsrå det, överfördes till finansministeriet. Skötseln av ministeriets egna administrativa ärenden koncentrerades till den nyinrättade administrativa byrån, som 1993 blev förvaltningsenheten.

1986 Statstjänstemannalagstiftningen reviderades; i kraft 1988. En tjänst som understatssekreterare inrättades.

1987 Lagen om statens affärsverk, som trädde i kraft 1988, gjorde det möjligt att flytta statliga produktions- och serviceuppgifter utanför statens budgetekonomi, även om de fortfarande skulle omfattas av resultatstyrning. Ministerutskottet för utvecklande av förvaltningen tillsattes (1987-95).

1988 En lag och en förordning om statsbudgeten stiftades. Ämbetsverkens skyldighet att göra upp verksamhets- och ekonomiplaner intogs i lagen. Resultatstyrnings- och resultatbudgeteringsprojekt inleddes.

1991 Grundlagarnas stadganden om statsekonomin reviderades; i kraft 1.3.1992. Budgetlagstiftningen ändrades till följd av ändringarna av grundlagsstadgandena. Begränsad möjlighet till nettobudgetering infördes. Skattepolitiska ministerutskottet tillsattes (1991-95).

1992 En ny lag om grunderna för avgifter till staten, tillämpningsområdet utvidgades. Statsrådet fattade sitt första rambeslut.

1993 En grundlagsändring gjorde det möjligt att minska utgifterna genom majoritetsbeslut i riksdagen. Ministeriets organisation och enheternas uppgiftsfördelning reviderades. Allmänna avdelningen indrogs och en finansieringsenhet och en finansmarknadsenhet inrättades.

1994 I ministeriet inrättades ett sekretariat för EU-ärenden. Den reviderade statstjänstemannalagen trädde i kraft.

1995 Finland anslöt sig till Europeiska unionen. En andra tjänst som understatssekreterare (samhällsekonomiska frågor) inrättades. En ministerarbetsgrupp för utvecklande av förvaltningen tillsattes.

1996 EMU-projektet inleddes. Finland anslöt sig till Europeiska monetära systemet (ERM).

1998 Statens låneupptagning och skuldskötsel överfördes till Statskontoret. Finansmarknadsavdelningen inrättades. Finansieringsenheten och finansmarknadsenheten drogs in.

1999 Den tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen inleddes; Finland med från början. Finland första gången ordförandeland i EU från och med juli.

2001 Stöd för ledningen/ägarstyrgruppen och informationen inledde sin verksamhet direkt under ledningen, som en s.k. stabenhet.

2002 Euron togs i bruk och EMU-projektet lades ned. Statsrådets informationsförvaltningsenhet inledde sin verksamhet.

2003 Sekretariatet för EU-ärenden ändrades till sekretariatet för internationella ärenden.

2004 Finanscontrollerfunktionen samt tjänsterna som statsrådets controller och biträdande controller inrättades vid finansministeriet. Finanscontrollerfunktionen är statsrådets verksamhetsmässigt självständiga resultat- och finansövervakare. Den betjänar också statsrådet i egenskap av rådgivare för den högsta ledningen när det gäller säkrandet och utvecklandet av kvaliteten hos styrnings- och rapporteringssystemen för statsfinanserna och statens verksamhet samt säkrandet av redovisningsskyldigheten.

2005 Regeringen gav på finansministeriets föredragning den första bokslutsberättelsen enligt ny form. Bokslutsberättelsen innehåller de viktigaste uppgifterna om utvecklingen av den statliga verksamhetens samhällelliga verkan och om utvecklingen av förvaltningsområdenas resultat samt om statens bokslut inklusive bilagor.

2008 Förvaltningsområdets struktur förändrades den 1 januari 2008, då inrikesministeriets kommunavdelning samt avdelningen för utveckling av regioner och offentlig förvaltning samt enheten för KommunIT inklusive uppgifterna flyttades över till finansministeriet. Läns-, register- och häradsförvaltningen blev också en del av finansministeriets förvaltningsområde.

2011 Ministeriets verksamhet omorganiserades 2011. I april 2011 inrättades vid ministeriet den offentliga förvaltningens informations- och kommunikationstekniska funktion, JulkICT-funktionen. I november samma år överfördes funktionerna från ministeriets avdelning för utvecklandet av förvaltningen till att förstärka främst kommunavdelningen och personalavdelningen. Kommunavdelningen ändrades till kommun- och regionförvaltningsavdelningen och personalavdelningen till personal- och förvaltningspolitiska avdelningen.