FI SV

Kuntien lakisääteisiä tehtäviä ja velvoitteita koskevan sääntelypolitiikan periaatteet

Kuntien tehtävien ja velvoitteiden määrän lisääntyminen ja kustannusten jatkuva kasvu ovat ristiriidassa suhteessa julkisen talouden kantokykyyn. Tämän lisäksi kuntien toimintaa ovat jäykistäneet ja kustannuksia kunnille ovat aiheuttaneet lainsäädännön pirstaleisuus, tehtävien toteuttamiseen liitetyt laajat ja yksityiskohtaiset velvoitteet sekä niiden joustamattomuus.

Jotta vastaisuudessa kuntien tehtäviä ja velvoitteita ei enää lisättäisi, laajennettaisi tai säänneltäisi yksityiskohtaisilla ja joustamattomilla säännöksillä, hallitus hyväksyy kuntien tehtäviä ja velvoitteita ohjaavan sääntelypolitiikan periaatteet.

Periaatteiden valmistelu perustuu hallitusohjelman linjauksiin, joiden mukaan kuntien sääntelypolitiikan periaatteet laaditaan vuoden 2015 aikana.

  • Käynnistetään ohjauksen pitkän tähtäimen uudistaminen.
  • Kuntien tehtävien ohjauksen jatkuva pirstaloituminen ja yksityiskohtaistuminen katkaistaan.
  • Kuntien tehtäviä ohjataan pääsääntöisesti lainsäädännöllä ja täydentäen tarvittaessa asetuksilla.
  • Suositusperusteisesta ohjauksesta luovutaan.

Tavoitteena on saada aikaan sääntelypolitiikan muutos koko valtioneuvostossa ja eri ministeriöiden lainsäädännön valmistelussa koskien kuntien tehtävien ja velvoitteiden ohjausta. Tavoitteena on, että tulevaisuudessa ei enää yksityiskohtaisesti ohjata kuntien tehtävien toteuttamisen menettelytapoja. Tarpeettomasta ohjeiden antamisesta luovutaan ja mahdollisia ohjeita annettaessa korostetaan niiden ei-normatiivista luonnetta.

Nämä periaatteet koskisivat kuntien lakisääteisiä tehtäviä, jotka voidaan luokitella seuraavasti:

  • Tehtävä on lakisääteinen ja määrärahasta riippumaton. Kunnan on järjestettävä tehtävä määrärahasta riippumattomana subjektiivisena oikeutena.
  • Tehtävä on lakisääteinen ja määrärahasidonnainen. Kunnan on järjestettävä tehtävä, mutta siihen käytettävät voimavarat ja tehtävän laajuus ovat kunnan harkinnassa.
  • Tehtävä on lakisääteinen ja tarvesidonnainen. Kunnan on järjestettävä tehtävä, jos laissa säädetyt tarvetta osoittavat perusteet täyttyvät; esimerkiksi kaavoitus.
  • Niin sanotut lakisääteiset toimeksiantotehtävät. Tehtävä voi olla esimerkiksi lakisääteinen ja vapaaehtoinen, kuten asumisen tukitehtävät sekä vapaaehtoinen maatalouslomitus.
  • Tehtävä on lakisääteinen, mutta kunnalle vapaaehtoinen. Toiminnan käynnistäminen on kokonaan kunnan harkinnassa, mutta toimintaa säännellään.

Principer

  • 1. Förvaltningen av kommunerna ska grunda sig på kommuninvånarnas självstyrelse

    • Kommunen bör tillåtas sådan prövningsrätt i fråga om organisering och produktion av service och planering av ekonomin som självstyrelsen förutsätter.  Kommunallagen innehåller bestämmelser om de allmänna grunderna för kommunernas förvaltning.
    • I den bindande lagstiftningen definieras endast syftet, målen och resultaten med verksamheten samt de juridiskt förpliktande innehållen.
    • Kommunerna får i regel besluta om handlingssätten och medlen för hur de genomför målen och innehållen.
    • Kommunen har rätt att åta sig uppgifter genom sitt eget beslut (allmän kompetens).
  • 2. Kommunerna ska ges nya uppgifter endast genom lag

    • Kommunerna får inte ges nya uppgifter och förpliktelser, och existerande uppgifter och förpliktelser kan inte utvidgas genom förordning.
    • Lagstadgade kommunala uppgifter kan i enlighet med 80 och 121 § i grundlagen endast preciseras genom förordningar.  Bemyndigandet att utfärda förordningar ska vara exakt och noga avgränsat.
    • De väsentliga frågorna för kommunernas ekonomiska förpliktelser bör regleras på lagnivå.
    • Kommunernas uppgifter och förpliktelser ska anges på ett tydligt sätt.

    Ytterligare information:
    Lainkirjoittajan opas, kapitel 13.5.2 (på finska)
    Anvisning om beredning av lagstiftning som berör kommunerna och om bedömning av ekonomiska konsekvenser (på finska)

  • 3. Genomförandet av finansieringsprincipen ska säkerställas

    • Då kommunerna ges nya eller utvidgade uppgifter och förpliktelser bör man också se till att kommunerna har faktiska förutsättningar att klara dem och att kommunen fortfarande har rätt att besluta om sin egen ekonomi.
    • I samband med lagberedningen genomförs nödvändiga konsekvensbedömningar (av kostnader) både på riksnivå och för enskilda kommuners del.

    Ytterligare information:
    Lainkirjoittajan opas, kapitel 9.3. (på finska)      
    Anvisning om beredning av lagstiftning som berör kommunerna och om bedömning av ekonomiska konsekvenser (på finska) (Finansministeriets publikationer 22/2015) 
    Kalkylram för utvärdering av ekonomiska konsekvenser: http://vm.fi/sv/utvardering-av-kostnadsverkningarna 

  • 4. Myndigheterna ska i princip inte ge kommunerna normerande rekommendationer eller anvisningar som är striktare än lagstiftningen

    • Av rekommendationer och anvisningar ska framgå att de är av informativ karaktär. Information om god praxis och om utveckling av verksamheten sprids på olika sätt genom kommunikation och växelverkan.
    • I stället för reglering och övervakning av de skyldigheter som gäller tjänsteprocesser och tjänsteresurser övergår man till att styra och övervaka resultaten av tjänsteverksamheten, till exempel klienternas hälsa och välmående. Det ska framhävas i tillsynen att rekommendationer inta ska tolkas som normerande.
  • 5. Införande av så kallade subjektiva rättigheter som hör till kommunens uppgifter ska kräva särskild bedömning

    • Subjektiva rättigheter som hör till kommunens uppgifter kan läggas till eller utvidgas endast genom särskild bedömning.
    • Sådana nya subjektiva rättigheter på individnivå som hör till kommunens uppgifter instiftas bara då grundlagen kräver det.
    • Kommunernas uppgifter och förpliktelser kan vid behov också minskas, om det tryggar av en individs grundläggande fri- och rättigheter.

    Ytterligare information:
    Lainkirjoittajan opas, kapitel 4.2.11 Sivistykselliset oikeudet och
    4.2.14 Oikeus sosiaaliturvaan

  • 6. I lagstiftning som gäller kommunerna ska kommunen ses som ett enhetligt rättssubjekt, en helhet som omfattar alla tjänstesektorer och som organiseras och styrs som en helhet

    • Kommunallagen (410/2015) innehåller bestämmelser om allmänna principer för kommunförvaltningen och ordnande av den kommunala ekonomin. I speciallagar bör det inte ges separata bestämmelser om kommunförvaltningen eller om ordnandet av den kommunala ekonomin. Kommunen bör tillåtas sådan prövningsrätt i fråga om organisering och produktion av service och planering av ekonomin som självstyrelsen förutsätter.
    • Statsandelarna för kommunernas uppgifter ska fortfarande beviljas med allmän täckning.
    • Utgångspunkten då man påför kommunernas förpliktelser om informationsskyldighet är att uppgifterna inte ska samlas in separat om de finns tillgängliga från andra informationskällor som förvaltningen driver. Uppgifterna från kommunerna ska samlas in endast en gång. Informationssystemens interoperabilitet ska främjas.

     

  • 7. Staten ska avhålla sig från att ge kommunerna nya och utvidgade uppgifter och förpliktelser

    • Statsandelen för nya och mer omfattande statsandelsåligganden är 100 procent av de kalkylerade kostnaderna för nya och mer omfattande åligganden, om inte åliggandena minskas i motsvarande utsträckning.
    • Staten ska avhålla sig från att vidta åtgärder som ensidigt tillför kommunerna mera ansvar för uppgifter som enligt lagstiftningen inte hör till dem.
    • Lagstiftningen ska möjliggöra metoder och tillvägagångssätt som fungerar bättre, är mera flexibla och höjer produktionen. Detta gäller även personalens arbetsfördelning och behörighetskrav.
    • Produktiviteten beaktas i konsekvensbedömningen av lagstiftningen.

    Ytterligare information:
    Anvisning om beredning av lagstiftning som berör kommunerna och om bedömning av ekonomiska konsekvenser (på finska) (Finansministeriets publikationer 22/2015)
    Lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) 55 § 2 momentet
    Se till exempel http://vm.fi/sv/kommunernas-produktivitet 

  • 8. Bedömningen av kostnader och andra konsekvenser för lagstiftningen ska göras heltäckande

    • I samband med lagberedningen ska de kostnader som bestämmelserna orsakar bedömas på ett övergripande sätt.
    • I kostnadsanalysen av förordningar och olika rättsregler ska samma principer tillämpas som i kostnadsanalysen av regeringens propositioner.
    • I utvecklingsprogram för olika sektorer bedöms de kostnader som genomförandet av programmen orsakat.
    • Vid konsekvensbedömningen av författningar bedöms förutom de ekonomiska konsekvenserna också de administrativa konsekvenserna och konsekvenserna för de kommuninvånare och kunder som omfattas av de berörda myndigheterna.
    • Alla bindande författningar som gäller kommunerna och som har konsekvenser för den kommunala ekonomin, förvaltningen eller verksamheten, behandlas i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning, och konsekvenserna beaktas i programmet för kommunernas ekonomi.

    Ytterligare information:
    Anvisning om beredning av lagstiftning som berör kommunerna och om bedömning av ekonomiska konsekvenser (på finska) (Finansministeriets publikationer 22/2015)
    Kalkylram för utvärdering av ekonomiska konsekvenser
    Konsekvensbedömning av förslag till lagar och andra författningar