I riktning mot en konkurrenskraftig beskattning
Betänkande av arbetsgruppen för att utveckla inkomstbeskattning
Arbetsgruppen har utrett behovet av att ändra inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, speciellt företags- och kapitalbeskattningen, mot bakgrunden av de krav som uppställs av målsättningarna för ett gott skattesystem, av den allt hårdare internationella skattekonkurrensen och av EGs regelverk. Målsättningen har varit ut skissera upp ett sådant skattesystem som med beaktande av dessa synpunkter kan anses utgöra en hållbar lösning på medellång sikt.
Utmärkande drag för Finlands företags- och kapitalbeskattning är en bred skattebas, förhållandevis låga nominella skattesatser i internationell jämförelse samt en enhetlig beskattning av olika kapitalinkomster. En differentierad inkomstbeskattning har visat
sig utgöra en fungerade basstruktur för inkomstskattesystemet och denna struktur föreslås bli bibehållen. Ett kapital- och företagsbeskattningssystem med en omfattande skattebas och låga skattesatser skapar de bästa förutsättningarna för att uppnå
målen för ett gott skattesystem samt för att säkra skattetagarnas intressen och systemets internationella konkurrenskraft också i framtiden.
Beskattning av förvärvsinkomster
Finlands ekonomiska konkurrenskraft grundar sig först och främst på människors kunnande. Av denna orsak är det viktigt att Finland utgör ett attraktivt arbetsland för en högt utbildad och yrkeskunnig arbetskraft. Beskattningsnivån är hög i internationell
jämförelse, i synnerhet för medel- och storinkomsttagare. Det finns motiverad orsak att också i fortsättningen lätta små inkomsttagares beskattning, bland annat av sysselsättningsskäl.
Problemet med ett differentierat inkomstskattesystem är den stora skillnaden mellan skattesatsen för kapitalinkomster och marginalskattesatsen för förvärvsinkomster. Systemet är problematiskt både ur rättvise- och neutralitetssynpunkt. Skillnaden mellan skattesatserna skapar också ett tryck för att ändra förvärvsinkomst till kapitalinkomst.
Arbetsgruppen föreslår att man fortsätter att lätta på beskattningen av förvärvsinkomster i samtliga inkomstkategorier. Den skatteskala som tillämpas på förvärvsinkomster i statsbeskattningen skulle under åren 2004 - 2007 ändras så att den högsta marginalskattegraden skulle sjunka till 50 procent.
Skattegraden för samfunds inkomstskatt och för kapitalinkomst
Arbetsgruppen föreslår att samfundsskattesatsen sänks från 29 procent till 25 procent. En låg skattesats och en bred skattebas är också i framtiden det bästa sättet att motstå det tryck som den internationella skattekonkurrensen utsätter oss för. Genom
en bred skattebas kan man på bästa sätt förverkliga målsättningarna om skattesystemets neutralitet, rättvisa, enkelhet och administrativa effektivitet. Samtidigt utgör en låg nominell skattesats det effektivaste medlet för att bibehålla skattesystemets internationella konkurrenskraft. En sänkning av samfundsskattesatsen skulle också vara en förutsättning för att övergå till det av arbetsgruppen föreslagna klassiska systemet för att beskatta dividender, eftersom en hög skattesats skulle leda till en alltför sträng totalbeskattning av utdelad vinst.
Arbetsgruppen föreslår också att skattesatsen för fysiska personers kapitalinkomster och den skattesats som tillämpas vid källskatt på ränteinkomst sänks till 25 procent. För att systemet skall fungera och vara enkelt är det viktigt att ha en enhetlig beskattning av olika kapitalinkomster. På grund av den breda skattebasen är beskattningen av överlåtselsevinster och ränteinkomster för närvarande förhållandevis sträng i internationell jämförelse. En sänkning av skattesatsen för kapitalinkomster sammanhänger med arbetsgruppens förslag om dividendbeskattningen och om den presumtiva anskaffningsutgiften vid beskattningen av överlåtelsevinster, vilka i och för sig skulle leda till en strängare beskattning av kapitalinkomster.
Dividendskattesystemet
Arbetsgruppen förslår att systemet med gottgörelse för bolagsskatt slopas. Det finns grundläggande orsaker varför detta system inte längre passar in i de förhållanden som gäller i den globaliserade ekonomin. Många länder som tidigare tillämpade systemet
med gottgörelse för bolagsskatt har avskaffat det och nästen alla EU-länder som ännu har systemet i kraft har vidtagit åtgärder för att avskaffa det.
Som en del av den strukturella reformen av samfunds- och kapitalbeskattningen föreslår arbetsgruppen att man övergår till det klassiska systemet som grundar sig på dubbelbeskattning av ett bolags utdelade vinst. Eftersom den totala skattebördan på aktiebolags utdelade vinst i avsevärd grad skulle närma sig skattenivån för förvärvsinkomst skulle man avskaffa uppdelningen av dividendinkomst i förvärvs- och kapitalinkomst. Dividendinkomst skulle alltid beskattas enligt skattesatsen för kapitalinkomst.
Av alla alternativa modeller för dividendbeskattning är det klassiska systemet bäst lämpat för ett företags- och kapitalbeskattningssystem som uppfyller kriterierna på internationell konkurrenskraft, stöd av den ekonomiska tillväxten, men också på att generera tillräckliga skatteinkomster. Det klassiska systemet passar också bäst i den situation som gäller på den europeiska inre marknaden. Av de olika alternativen skulle den klassiska modellen bäst rätta till det nuvarande systemets strukturella oblem, d.v.s. den starkt avvikande beskattningen av dividendinkomster och löneinkomster, eftersom denna modell mest av alla skulle minska skillnaden mellan skattesatsen för dividender och marginalskattesatsen för löneinkomster.
Inom det nuvarande systemet är dividendbeskattningen exceptionellt låg i internationell jämförelse. Inom det klassiska dividendbeskattningssystemet skulle en skatt på 25 procent på ett aktiebolags vinst och en skatt på 25 procent på dividenden höja den totala beskattningen av utdelad vinst till 43,75 procent, vilket motsvarar en internationell medelnivå.
Andra kapitalinkomster
Då kapitalskattesatsen sjunker föreslår arbetsgruppen att den presumtiva anskaffningsutgift som tillämpas vid beskattningen av överlåtelsevinst skall sänkas. I stället för de nuvarande presumtiva anskaffningsutgifterna på 50 och 20 procent skulle det finnas endast en 40 procents presumtiv anskaffningsutgift. Den skulle tillämpas vid överlåtselse av egendom som varit i överlåtarens ägo under mer än 10 år. Vid överlåtselse av egendom som erhållits som gåva skulle gåvogivarens anskaffningsutgift anses utgöra
anskaffningsutgift, om överlåtselsen sker inom tre från gåvotillfället. Skattskyldigheten skulle utvidgas för begränsat skattskyldiga som bott i Finland under de fem år som föregått överlåtselsen.
Arbetsgruppen föreslår att beskattningen av frivilliga pensionsförsäkringar överflyttas från kategorin förvärvsinkomst till kategorin kapitalinkomst och att genom beskattningen subsidierat pensionssparande skulle utvidgas till att omfatta också sparande i investeringsfonder. Premierna skulle avdras från kapitalinkomsterna och i andra hand från den skatt som uppbärs på förvärvsinkomst, såsom i fråga om underskottsgottgörelsen. Den pension som uppbärs i sinom tid skulle beskattas som kapitalinkomst. Det avdragbara maximibeloppet skulle begränsas, pensionsåldern skulle höjas och man skulle avstå från kravet på en viss nivå i fråga om pensionsskyddet. Dessutom föreslår arbetsgruppen att man begränsar skattefriheten för liv- och pensionsförsäkringar i arvsoch gåvobeskattningen.
Företagsbeskattningen
I ett företagsbeskattningssystem som grundar sig på en låg samfundsskattesats är det viktigt att säkerställa skattebasens bredd. Arbetsgruppen föreslår att avskrivningssystemet för förslitbara lösa anläggningstillgångar reformeras så att de högsta tillåtna
avskrivningarna bättre än för närvarande motsvarar avskrivningarna enligt tillgångarnas verkliga ekonomiska livslängd. Anläggningstillgångar skulle uppdelas i grupper enligt sin ekonomiska livslängd och maximala procentuella avskrivningar skulle bestämmas för varje grupp. Avskrivningarna skulle vara obligatoriska i beskattningen.
Arbetsgruppen anser att den allmänna skattefrihetsmodell för aktiebolags aktieförvärv genom överlåtelse inte skall genomföras i Finland, trots att vissa andra länder tillämpar systemet under den internationella skattekonkurrensens tryck. Skattefrihet
för aktieöverlåtelse skulle innebära en spricka i skattesystemets skattebas, vilket skulle medföra många ofördelaktiga följder. Man skulle i stället förbättra företagsbeskattningens internationella konkurrenskraft genom att sänka samfundsskattesatsen.
Koncernbeskattningen skulle utvecklas så att vinst från överlåtelse av aktier som utgör anläggningstillgångar på ansökan av det bolag som överlåter aktierna beskattas först när aktierna överlåts utanför koncernen. Förmånen skulle gälla överlåtelse till ett
annat bolag inom samma koncern, om mottagarbolagets hemort är i Finland eller i en annan stat med vilken Finland har ett skatteavtal. Dessutom skulle tillämpningsområdet för koncernbidrag utvidgas så att det också omfattar bank- och försäkringskoncerner.
Arbetsgruppen föreslår att ett aktiebolag kunde ändras till ett personbolag med iakttagande av kontinuitetsprincipen. Företagsinkomstens uppdelning i förvärvs- och i kapitalinkomst skulle bibehållas i beskattningen av personbolag och privata näringsidkare och en viss procentandel av nettotillgångarna skulle fortsättningsvis anses utgöra kapitalinkomst. På grund orsaker som sammanhänger med neutraliteten mellan olika företagsformer och på grund av den sjunkande allmänna räntenivån föreslår arbetsgruppen att den procentandel som tillämpas vid beräkningen av kapitalinkomst skall sänkas från 18 procent till 15 procent.
Förmögenhetsbeskattningen
Förmögenhetsbeskattningen skulle slopas såsom en del av strukturreformen av kapitalbeskattningen. Förmögenhetsskattesystemet i sin nuvarande form med en smal skattebas är problematiskt ur både neutralitets- och rättvisesynpunkt. Dessutom är förmögenhetsbeskattningen en beskattningsform på tillbakagång på internationell nivå. Då man övergår till dubbelbeskattning av dividend är det motiverat att avskaffa förmögenhetsskatten. Eljest skulle totalbeskattningen av aktieägande bli alltför sträng.
Den andra huvudsakliga förmögenhetsskattekällan är fastigheter. I stället för två olika skatteformer skulle det vara ändamålsenligare att beskatta fastigheter enbart i form av fastighetsskatt. Då förmögenhetsskatten avskaffas borde man omvärdera inkomstmålsättningarna för fastighetsskatten så inkomstförlusterna från inkomstskatten skulle kompenseras genom att höja fastighetsskatten. Detta ger också anledning att se över fastighetsskattens skattebas, vilket samtidigt skulle förbättra situationen för de kommuner som kämpar med finansieringsproblem.
Ikraftträdande
Arbetsgruppens centrala förslag bildar en helhet och man borde fatta beslut om deras förverkligande på en gång. Förslagen kunde också försättas i kraft stegvis från och med början av år 2004.