Utgångspunkterna för finansministeriets budgetförslag
Det viktigaste målet i regeringens ekonomiska politik är att under valperioden öka antalet arbetsplatser med 100 000. Sysselsättningens tillväxt måste vara hållbar. Under följande valperiod skall sysselsättningsgraden höjas till 75 procent. Regeringsprogrammets övriga innehåll skall utvärderas och verkställas så att åtgärderna på bästa möjliga sätt stöder ovan nämnda huvudmål.
Med avseende på utvecklandet av välfärdssamhället och dess fortbestånd är det nödvändigt att den ekonomiska politiken lyckas. Att sysselsättningsmålet uppnås är det enda sättet att trygga den ekonomiska grunden för välfärden och undvika nedskärningar i välfärdstjänster och inkomstöverföringar under de kommande åren.
Tryggandet av ekonomin och sysselsättningen förutsätter resoluta åtgärder. Stagnation är något som prövats i många europeiska länder och som befunnits vara ett dåligt tillvägagångssätt. Följderna har varit krislägen och nedskärningar i både utgifter och skatter i ett tvångsläge. Till de nödvändiga åtgärderna hör en stimulerande finanspolitik, stabilisering av statsfinanserna samt strukturella reformer.
Slutsumman för nästa års statsbudget är 37,1 miljarder euro, varav 27,8 miljarder euro hör till ramen. Underskottet i statens budgetekonomi är drygt 1,3 miljarder euro. Mätt enligt balansen i statsfinanserna och den offentliga ekonomin placerar sig Finland trots det fortfarande bland de bästa i EU.
Finansministeriets ledning har på tisdag och onsdag denna vecka berett ministeriets eget förslag till statsbudget för nästa år under ledning av finansminister Antti Kalliomäki.
Beskattningen av förvärvsinkomster sänks med 775 miljoner euro
Till den internationella ekonomiska utvecklingen anknyter många osäkerhetsfaktorer. Inte ens i bästa fall kommer exporten i gång så bra ännu nästa år att den skulle räcka för att åstadkomma en tillräckligt snabb tillväxt i Finland. En sådan finanspolitik som stimulerar den inhemska efterfrågan är därför nödvändig.
En sänkning av beskattningen är stimulanspolitikens viktigaste redskap. Marginalen i den offentliga ekonomin utnyttjas så att effekten är störst i början. Av det minimibelopp av sänkningsmånen på beskattningen av arbete som man kommit överens om i regeringsprogrammet används i statsbudgeten för nästa år sammanlagt 775 miljoner euro. Dessutom görs i skatteskalorna inflationsjusteringar för 70 miljoner euro.
Skattesänkningen på 775 miljoner euro genomförs så att år 2004 sänks marginalskatterna med en procentenhet inom alla inkomstklasser. Dess effekt är 355 miljoner euro. Framför allt låg- och medelinkomsttagarnas skatter sänks dessutom på grund av att förvärvsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen och avdraget för inkomstens förvärvande höjs. Effekten av denna åtgärd är 420 miljoner euro. Kommunernas skatteförluster kompenseras till fullt belopp genom en höjning av statsandelarna.
En ändring av beskattningsstrukturen är väsentlig vid stödjandet av sysselsättningen
Den stimulerande finanspolitiken skall kombineras med en sådan utveckling av beskattningsstrukturen som stöder sysselsättandet. Det måste bli mera lönsamt att arbeta och att sysselsätta. Beträffande sysselsättningen anknyter de svåraste problemen till lågavlönat arbete med låg produktivitet.
Den skatteuppgörelse som nu lagts fram gagnar i synnerhet låg- och medelinkomsttagare:
- med årsinkomster på 12 000 euro är lättnaden ca 1,7 procentenheter
- med årsinkomster på 21 000 euro är lättnaden ca 1,5 procentenheter
- med årsinkomster på 58 000 euro är lättnaden ca 1,1 procentenheter
Även skattelättnaderna för företag och företagande inleds så att de gynnar låginkomsttagare. En ändring av mervärdesskattens nedre gräns, med en insats på 30 miljoner euro, så att den blir rörlig underlättar situationen för alla företagare som arbetar i mindre företag, det vill säga främst företagare som arbetar ensamma eller tillsammans med familjemedlemmar.
Intäkten av alkoholaccisen minskar 300 miljoner euro
Skatteintäkterna av alkohol och tobak minskar med sammanlagt 452 miljoner euro, varav alkoholens andel är 300 miljoner euro och tobakens andel 152 miljoner euro. I och med att alkohol- och tobaksaccisen sänks ökar konsumenternas köpkraft. Konsumenterna antas inte använda hela skatteinbesparingen på billigare alkohol och tobak. Alkoholbeskattningen ändras fr.o.m. den 1 mars 2004 och tobaksbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 2004.
Orsaken till förändringarna är det ökade importtrycket på grund av att Finland den 1 januari 2004 blir tvunget att slopa de begränsningar som gällt under övergångsperioden i samband med EU-medlemskapet och i synnerhet på grund av att Estland sannolikt kommer att bli medlem i EU den 1 maj 2004.
Importen av alkoholdrycker är redan nu avsevärd. Resenärerna har med sig uppskattningsvis ca 4,2 miljoner liter starksprit, 1,5 miljoner liter starka viner och aperitifer,3,5 miljoner liter viner och 27,7 liter öl. Efter de föreslagna skatteändringarna på i genomsnitt 33 procent antas prisskillnaden fortfarande vara så stor att importen ytterligare fördubblas. Minutförsäljningspriset sjunker uppskattningsvis med en femtedel.
Om skatterna inte sänks kommer importen att öka i betydligt högre grad och förlusten av skatteintäkter blir på det sättet nästan lika stor. En mindre inhemsk försäljning innebär också allvarliga verkningar i fråga om ekonomin och sysselsättningen. Den inhemska produktionens andel av konsumtionen minskar och även för parti- och detaljhandeln uppstår svårigheter. En ökat antal inköpsresor innebär också en ökad efterfrågan utomlands på andra produkter än alkohol.
På grund av orsaker som hänför sig till folkhälsan - för att dämpa alkoholkonsumtionen - sänks beskattningen proportionellt mest i fråga om sådana alkoholdrycker som är lätta att transportera och därför också lättare att importera. Beskattningen av starksprit sänks alltså mest. Hur mycket priserna på alkoholdrycker slutligen minskar beror utöver skatterna på hur de bolag som tillverkar och säljer alkohol prissätter sina produkter.
Tobaksskatten sänks inte lika mycket som alkoholskatten. Målsättningen i fråga om tobaksskatterna är också att hålla skatteintäkterna höga, trygga sysselsättningen och dämpa en ökad konsumtion.
Tilläggssatsningar på barnbidrag och service
Trots att servicen har förbättrats och utvecklats på flera sätt kommer den reala ökningen av statens utgifter nästa år att hållas inom de gränser som anges i regeringsprogrammet. För att förbättra servicen ökas kommunernas statsandelar med drygt 130 miljoner euro. Utöver detta ökas statsandelarna för att ersätta kommunernas förluster av skatteintäkter.
För verkställigheten av en aktiv arbetskraftspolitik reserveras den tilläggssatsning som ramen kräver. Jämfört med den ordinarie budgeten och tilläggsbudgeten för 2003 ökar anslagen med 60 miljoner euro. Arbetsmarknadsstödet höjs med 20 miljoner euro. Behovsprövningen i anslutning till stödet lindras så att makens inkomster beaktas till den del som överstiger 536 euro (den nuvarande gränsen är 236 euro). Stödet till dem som får minskad dagpenning stiger från 16 euro till 23 euro per dag.
Med hjälp av de ökade resurserna till arbetskraftspolitiken förbättras servicen. Tväradministrativa servicecentraler för arbetskraft startas. De nya centralerna behöver inte starta tomhänta för det satsas mera på sysselsättning och arbetskraftsutbildning än i budgeten för innevarande år.
För en bättre service inom social och hälsovården föreslås en ökning på 113 miljoner euro. En del av ökningen riktas till utvecklingsprojekt inom hälso- och sjukvården. Avsikten är att med en tilläggssatsning med en precis inriktning utveckla servicesystemets struktur och verksamhet.
I budgeten för nästa år satsas på barn och unga 100 miljoner euro mer än under innevarande år. De förhöjningar av barnbidraget som man kommit överens om i regeringsprogrammet förverkligas. Genom de 74 miljoner euro som har reserverats för förhöjningarna stiger barnbidraget för det första barnet med tio euro och förhöjningen för ensamförsörjare med tre euro i månaden. Barns och ungas ställning förbättras dessutom genom att i statsandel anvisas 15 miljoner euro för barns morgon- och eftermiddagsverksamhet och en ökning på 8 miljoner euro för ungdomsarbete.
Den viktigaste satsningen i fråga om pensionärernas ställning är en satsning på välfärdstjänsterna. Skattelättnaderna för de pensionärer som betalar statsskatt träder i kraft samtidigt som för löntagare.
En stabil statsekonomi är viktig för att finanspolitisk stimulering skall lyckas
Stabilitetspolitiken är oumbärlig för att finanspolitisk stimulering skall lyckas. Hushållen konsumerar och företagen investerar endastom de har förtroende för att den ekonomiska basen är hållbar.
Besluten om utgifter och skatter för nästa år håller statsekonomin inom de ramar som den föregående regeringen (Jäätteenmäkis) satte upp när den beslöt om budgetramarna för valperioden.
Nästa år är finansieringsunderskottet i statsekonomin drygt 1,3 miljarder euro, vilket är nästan en miljard mindre än beräkningarna i samband med rambeslutet i våras. Hela den offentliga ekonomin uppvisar fortsättningsvis ett överskott och utvecklingen i fråga om statens skuldsättning väntas inte gå i en sämre riktning. Målet är att statsekonomin stabiliseras så att skuldsättningen inte längre ökar vid slutet av valperioden.
En strikt statlig utgiftspolitik är viktig för att upprätthålla stabiliteten. En årlig automatisk ökning av statens utgifter försämrar balansen i budgeten.
Utgifterna inom budgetramen är drygt 320 miljoner euro mindre än ramen, vilket är 200 miljoner euro mer än i ramskedet. Avsikten är att genom en odelad reservering finansiera utgifterna i tilläggsbudgetar samt övriga oväntade utgifter under 2004.
En viktig motivering till en strikt utgiftspolitik är den ökning av tjänster och inkomstöverföringar som man kommit överens om i regeringsprogrammet. För att de reformer som anses vara de viktigaste skall kunna genoföras, måste man kunna göra inbesparingar i andra utgifter. En reformpolitik kräver spelrum.
Dämpandet av en ökning av utgifterna är nödvändigt i en situation där en höjning av sysselsättningsgraden förutsätter kraftiga konjunktur- och strukturpolitiska åtgärder.
Såväl skattelättnaderna som satsningarna på tjänster och inkomstöverföringar balanserar inkomstfördelningen.
Den offentliga sektorns produktivitet ökas
För att öka den offentliga sektors produktivitet uppgörs produktivitetsprogram inom de olika förvaltningsområdena. Programmen beaktas vid beredningen av ramarna och budgeten för åren 2005-2007. Dessutom görs en utredning om utvecklandet av den offentliga serviceproduktionens produktivitet tillsammans med statsandelsministerierna och Finlands Kommunförbund så att resultaten av utredningen kan användas vid uppgörandet och uppföljningen av basserviceprogrammet från och med 2006.
För att öka produktiviteten och effektiviteten i den offentliga förvaltningen och serviceproduktionen satsas även på utrednings-, forsknings- och utvecklingsarbete och på understöd. Dessutom inleds en dialog med personalorganisationerna för att tillräckliga åtgärder som ökar kunnandet och konkurrenskraften skall kunna vidtas som en del av de strukturella och funktionella reformerna.
Ytterligare information: finansminister Antti Kalliomäki, telefon 09-160 33 002.