Kapitalmarknaderna
Kapitalmarknadens verksamhet
Företag och vissa offentliga samfund använder kapitalmarknaden för att skaffa kapital och finansiering för verksamheten och för att kunna upprätthålla den kapital- och finansieringsstuktur som de behöver.
Aktörer som behöver kapital och finansiering emitterar finansiella instrument på värdepappersmarknaden, till exempel aktier och masskuldebrev och ingår även avtal genom gräsrotsfinansiering. Investerare, såsom placeringsfonder, företag och andra samfund samt hushåll som har medel som kan investeras, köper dessa instrument av emittenterna eller på marknaden, beviljar lån eller skaffar värdepapper på en plattform för gräsrotsfinansiering. De finansiella instrumenten på värdepappersmarknaden omsätts efter en emission på sekundärmarknaden, där behovet och överskottet av kapital möts. Marknadsplatserna och de som upprätthåller dem samt tillhandahållarna av investeringstjänster spelar en viktig roll för verksamheten på värdepappersmarknaden. Tillhandahållarna av investeringstjänster förmedlar finansiering, ger råd till emittenter och investerare samt agerar för deras räkning. De investerare som omfattas av lagstadgad tillsyn, såsom fondbolag och försäkringsbolag, regleras genom specialreglering. Ett exempel på detta är regleringen av dessa investerares investeringsverksamhet och investerarnas informationsplikt.
Verksamheten på värdepappersmarknaderna regleras på ett heltäckande sätt. De flesta finländska lagar och förordningar är baserade på EU-bestämmelser. Flera av EU:s rättsakter är emellertid direkt tillämpliga på värdepappersmarknaden och marknadsaktörerna, utan något nationellt genomförande. De europeiska tillsynsmyndigheterna (ESMA och EBA) ger anvisningar i anslutning till EU-regleringen och tolkar anvisningarna genom att utarbeta frågor och svar. Även Europeiska kommissionen publicerar frågorna och svaren.
Informationsskyldighet på marknaden
Aktörerna på värdepappersmarknaden omfattas av flera olika informationsskyldigheter. Det finns bestämmelser om dessa skyldigheter i bland annat värdepappersmarknadslagen (746/2012). Genom dessa skyldigheter upprätthålls investerarnas förtroende för att marknaden fungerar, öppenheten och opartiskheten på marknaden samt hindras marknadsmissbruk. Syftet med informationsskyldigheten för emittenter är att säkerställa att investerarna har tillgång till uppgifter som väsentligt påverkar värdepappers värde. När allmänheten erbjuds värdepapper ska de som överväger att göra investeringar få de nödvändiga uppgifterna. Efter emitteringen och när värdepappren kommit ut på marknaden ska emittenten i enlighet med den så kallade regelbundna informationsskyldigheten ge investerarna uppgifter om omständigheter som väsentligt påverkar värdepapperens värde. Dessutom ska det i enlighet med den så kallade regelbundna informationsskyldigheten offentliggöras bokslut, verksamhetsberättelse och halvårsrapport. En investerare som har en betydande äganderätt eller rösträtt i ett börsnoterat företag omfattas av informationsskyldighet (så kallad flaggningsanmälan) gällande sina ägarskap. Investerare och emittenter omfattas även av vissa skyldigheter när någon gör ett offentligt uppköpserbjudande gällande börsnoterade företag.
Bestämmelserna om bokföring och bokslut styr informationsskyldigheten för emittenter av värdepapper och den ekonomiska rapporteringens tillförlitlighet. Reglering, självreglering och praxis i fråga om revision i börslistade bolag och god förvaltning (så kallad corporate governance) påverkar också på ett grundläggande sätt förtroendet för värdepappersmarknaden.
Marknadsmissbruk
Syftet med bestämmelserna är att upprätthålla förtroendet för opartisk och effektiv verksamhet på marknaden.
Med dessa avses framförallt insiderbestämmelserna, förbudet mot marknadsmanipulation samt bestämmelserna om fortlöpande informationsskyldighet i marknadsmissbruksförordningen och marknadsmissbruksdirektivet. I bestämmelserna om marknadsmissbruk ingår dessutom till exempel rapporteringsskyldighet i fråga om misstänkta transaktioner och bestämmelser om investeringsrekommendationer. Syftet med regleringen är att den ska vara förebyggande och säkerställa tillräckligt allvarliga följder för de som bryter mot bestämmelserna. Påföljderna för marknadsmissbruk kan vara antingen administrativa eller straffrättsliga. Läs mer om påföljdssystemet för finansmarknaden på sidan om finansmarknadens påföljdssystem på finansministeriets webbplats.
Kontaktpersoner för webbsidan:
Anu Ranta, lagstiftningsråd, enhetschef
Vili Kauramäki, konsultativ tjänsteman
Investering som tjänst
Bestämmelser om värdepappersföretag som erbjuder investeringstjänster finns i lagen i investeringstjänster (747/2012) (Lagen om investeringstjänster 747/2012) i Finlex). Tillhandahållandet av investeringstjänster kräver koncession. Kreditinstitut får emellertid tillhandahålla investeringstjänster med stöd av sin egen kreditinstitutskoncession genom att underrätta Finansinspektionen om detta. Fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder kan också tillhandahålla lagstadgade investeringstjänster i enlighet med vad som anges separat i deras respektive koncessioner.
Lagen om placeringsfonder (213/2019) innehåller bestämmelser om fondbolags koncessioner, förvaltningen av placeringsfonder, uppgifter som ska utlämnas till kunden samt bestämmelser om anteckningar och inlösen som ska tas in i en placeringsfonds stadgar (Lagen om placeringsfonder 213/2019 i Finlex). Bestämmelser om koncessioner för eller registrering av AIF-förvaltare samt om förvaltning av alternativa investeringsfonder och uppgifter som kunden har rätt att få finns i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) (Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) i Finlex).
Bestämmelser om tillhandahållandet av tjänster för gräsrotsfinansiering finns i EU:s förordning om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag (EU 2020/1503) och i lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster (203/2022). Dessa författningar reglerar låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering som sker via digitala plattformar. Avsikten med reglering som omfattar hela Europa är att göra det möjligt att erbjuda tjänster för finansiering över gränserna. Tillhandahållandet av tjänster för gräsrotsfinansiering kräver koncession. Dessa koncessioner kan sökas även av kreditinstitut, värdepappersföretag, aktörer som emitterar elektroniska pengar och aktörer som erbjuder betalningstjänster.
Kontaktpersoner för webbsidan:
Anu Ranta, lagstiftningsråd, enhetschef
Paula Kirppu, lagstiftningsråd
Hållbar finansiering
Hållbarhetsfaktorer betonas allt mer i investeringsbesluten och i investeringspolitiken. Finansmarknaderna har dessutom uppmärksammat riskerna i anslutning till klimatförändringen, miljön, samhället och socialt ansvar. De så kallade ESG-faktorerna, alltså de aspekter som beaktar miljön samt de sociala och goda förvaltningsmässiga dimensionerna (environmental, social and governmental factors), har blivit aktuella.
Bekämpningen av och anpassningen till klimatförändringen kräver också finansiering. Enbart det offentliga kapitalet räcker inte till för att finansiera de klimatåtgärder som behövs. Dessutom har covid-19-pandemin i allt högre grad lyft fram de sociala och samhälleliga aspekterna av hållbar finansiering. Målet med hållbar finansiering är att stödja hållbar ekonomisk tillväxt och också åtgärder som bekämpar klimatförändringen.
I EU har det beretts och bereds olika åtgärder för hållbar finansiering, till exempel förslag till lagstiftning. Mera information om EU:s initiativ för hållbar finansiering, till exempel EU:s taxonomi för hållbar finansiering, finns på Europeiska kommissionens webbplats för hållbar finansiering.
Kontaktperson för webbsidan:
Milla Kouri, konsultativ tjänsteman