Utgångspunkter

Riskhanteringen är en del av den interna kontrollen och hör till varje statligt ämbetsverks lagstadgade uppgift. Om intern kontroll föreskrivs i lagen om statsbudgeten (423/1988). Noggrannare bestämmelser om intern kontroll och riskhantering anges i förordningen om statsbudgeten (1243/1992). Enligt 69 § i förordningen om statsbudgeten ska ämbetsverkens och inrättningarnas ledning se till att vid ämbetsverket eller inrättningen vidtas sådana med tanke på omfattningen av dess ekonomi och verksamhet och innehållet i dessa samt därtill anslutna risker ändamålsenliga förfaranden.

Riskhantering utgör en del av ämbetsverkets* processer inom ledning och verksamhet processer samt planering och uppföljning. För beslutsfattande krävs en uppdaterad, adekvat och tillräckligt heltäckande uppfattning om riskerna. Riskhanteringen accentueras i förändringssituationer, när nya verksamhetsmodeller skapas och gamla slopas. Ledningens syn på vilken betydelse intern kontroll och riskhantering har och att ledningen föregår med gott exempel skapar en bra grund för att förvaltningen ska fungera bra inom hela organisationen.

Ministeriernas riskhantering ska även omspänna de eventuella risker för ministeriet som orsakas av ämbetsverk som styrs av ministerier, statliga fonder som inte omfattas av statsbudgeten, statliga affärsverk och statsägda bolag.

Hur riskhanteringen lyckas beror på hur den integreras i organisationens verksamhet. Syftet med följande rekommendationer är att hjälpa organisationen att inkludera riskhantering och utvecklingen av den i organisationens ledningssystem. Det väsentliga är att åstadkomma en fungerande praxis, inte bara formella dokument. Därutöver bör man se till att hela personalen känner till principerna och förfarandena gällande riskhantering. Som referensram för rekommendationerna om ordnandet används de ramar för riskhantering som nämns SFS ISO 31000-standarden (bild i bilaga 3).

* För enkelhetens skull används i detta dokument ordet ämbetsverk för att beskriva ministerier, ämbetsverk och inrättningar som är bokföringsenheter samt resultatstyrda ämbetsverk och inrättningar. Även statliga fonder som inte omfattas av statsbudgeten och olika program och projekt kan vid behov dra nytta av modellen.