Kapitalmarknaderna

Verksamheten på värdepappersmarknaderna

Företag och vissa offentliga samfund använder värdepappersmarknaderna för att skaffa kapital och finansiering för verksamheten och för att kunna upprätthålla en kapital- och finansieringsstuktur som de behöver.

De som behöver kapital och finansiering emitterar finansiella instrument, såsom t.ex. aktier och masskuldebrev, på värdepappersmarknaden. Investerare, t.ex. placeringsfonder, företag och andra samfund samt hushåll som har medel som kan investeras, köper dessa instrument av emittenterna eller på marknaden. De finansiella instrumenten omsätts efter en emission på sekundärmarknaden, där behovet och överskottet av kapital samt annan finansiering möts. Marknadsplatserna och deras operatörer samt tillhandahållarna av investeringstjänster är centrala aktörer på värdepappersmarknaderna. Tillhandahållarna av investeringstjänster förmedlar finansiering, ger råd till emittenter och investerare och agerar för deras räkning. Investerare som omfattas av lagstadgad tillsyn, såsom fondbolag och försäkringsbolag regleras genom specialreglering. Som exempel kan nämnas regleringen av investeringsverksamheten samt kraven på öppenhet och transparens.

Regelverket för värdepappersmarknaden är omfattande. De flesta finska lagar och förordningar baserar sig på EU-reglering. Flera av EU:s rättsakter dock är direkt tillämpliga på värdepappersmarknaden och marknadsaktörerna, utan något nationellt genomförande.

Informationsskyldighet på marknaden

För aktörer på värdepappersmarknaden gäller olika typer av informationsskyldighet, som ska upprätthålla investerarnas förtroende, marknadens öppenhet samt förhindra diskriminering och marknadsmissbruk. Syftet med emittentens informationsskyldigheter är att investerare ska ha tillgång till information som väsentligt påverkar värdepapperets värde. Vid emission av värdepapper till allmänheten ska potentiella investerare få all den information som behövs för investeringsbeslutet. Efter emissionen och när värdepapperet handlas på marknaden ska emittenten informera investerare om sådant som väsentligt påverkar värdepapperets värde inom ramen för en sk. fortlöpande informationsskyldighet. Emittenten ska även offentliggöra bokslut och delårsrapporter inom ramen för en sk. regelbunden informationsskyldighet. Investerare med betydande innehav eller andel av röster i ett noterat bolag är skyldiga att informera om sitt innehav (s.k. flaggningsskyldighet). Även vid ett publikt erbjudande på ett noterat bolag omfattas investerare och emittenter av vissa skyldigheter.

Regleringen av bokföring och bokslut ger vägledning för emittentens informationsskyldighet och pålitliga finansiella rapportering. Reglering, självreglering och praxis som gäller revision och bolagsstyrning (s.k. corporate governance) i noterade bolag spelar en viktig roll i upprätthållandet av förtroendet för värdepappersmarknaden.

Marknadsmissbruk

Bestämmelserna som gäller marknadsmissbruk syftar till att upprätthålla förtroendet för att marknaden fungerar opartiskt och effektivt. Med dessa bestämmelser avses framförallt insiderreglerna i direktivet och förordningen om marknadsmissbruk, förbud mot marknadsmanipulation samt regleringen av speciellt börsbolagens fortlöpande informationsskyldighet. Regleringen omfattar dessutom t.ex. bestämmelser om skyldigheten att rapportera misstänkta transaktioner och om investeringsrekommendationer. Regleringen syftar både till att förebygga missbruk och säkerställa tillräckliga påföljder vid brott. Påföljderna kan vara administrativa eller straffrättsliga. Se avsnittet Finansmarknadens påföljdssystem för ytterligare information.

Europaparlamentets och rådets förordning om referensvärden syftar också till att förhindra marknadsmissbruk.  
 

Kontaktpersonerna för webbsidan: Janne Häyrynen, Jesse Collin, Jonna Kuparinen

[email protected]
 

Tillhandahållande av placeringstjänster och fonder

Lagen om investeringstjänster (747/2012) reglerar värdepappersföretag och tillhandahållandet av investeringstjänster. Tillhandahållandet av investeringstjänster kräver koncession. Kreditinstitut får emellertid tillhandahålla investeringstjänster med stöd av sin egen kreditinstitutskoncession. Fondbolag och AIF-förvaltare kan också tillhandahålla lagstadgade investeringstjänster i enlighet med vad som skilt anges i deras respektive koncessioner.

Lagen om placeringsfonder (213/2019) innehåller bestämmelser om fondbolags koncessioner, förvaltningen av placeringsfonder, uppgifter som ska utlämnas till kunden samt bestämmelserna om anteckningar och inlösen som ska tas in i en placeringsfonds stadgar. Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) innehåller bestämmelser om AIF-auktorisering eller -registrering, förvaltningen av alternativa investeringsfonder samt om uppgifterna som ska utlämnas till kunden.

Gräsrotsfinansiering

I Finland regleras förmedlingen av gräsrotsfinansiering nationellt av lagen om gräsrotsfinansiering (734/2016). Lagen innehåller särskilda bestämmelser om lånebaserad och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering.

EU-kommissionen utfärdade den 8 mars 2018 ett förslag till en förordning om gräsrotsfinansiering och ett förslag till ett direktiv om ändring av direktivet om finansiella instrument (2014/65/EU). Behandlingen pågår ännu våren 2019. Den föreslagna förordningen reglerar låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering som sker via digitala plattformar. Målet med den Europatäckande regleringen är att möjliggöra gränsöverskridande förmedling av gräsrotsfinansiering.
 

Kontaktpersonerna för webbsidan: Janne Häyrynen, Paula Kirppu, Tiina Heinonen, Jesse Collin

[email protected]fi
 

Hållbar finansiering

Hållbarhetsfaktorer betonas allt mer i investeringsbesluten och investeringspolitiken. Finansmarknaderna har dessutom uppmärksammat riskerna med klimatförändringen, miljön, samhället och socialt ansvar. De så kalladeESG-faktorerna, dvs. aspekterna som tar i beaktande miljön samt de sociala och goda förvaltningsmässiga dimensionerna (environmental, social and governmental factors), har blivit aktuella.

Bekämpningen av och anpassningen till klimatförändringen kräver också finansiering. Enbart det offentliga kapitalet räcker inte till för att finansiera de klimatåtgärder som behövs. Dessutom har covid-19-pandemin i allt högre grad lyft fram de sociala och samhälleliga aspekterna av hållbar finansiering. Målet med hållbar finansiering är att stödja hållbar ekonomisk tillväxt och också åtgärder som bekämpar klimatförändringen.

Inom EU:s institutioner har man också vaknat till insikt om marknadsförändringar. Europeiska kommissionen publicerade 8.3.2018 en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (Handlingsplan KOM (2018) 97 final kan läsas i EUR-Lex). Handlingsplanen inkluderar tio olika åtgärder. Handlingsplanen kommer att uppdateras i framtiden.

EU har publicerat tre EU-förordningar i anslutning till handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt. Den första EU-förordningen, den s.k. taxonomiförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 som kan läsas i EUR-Lex), definierar EU-ramen för finansiering av hållbar ekonomisk verksamhet som är hållbar med tanke på miljön. Genom den andra EU-förordningen, den s.k. förordningen om informationsskyldighet (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, som kan läsas i EUR-Lex), utökas de institutionella investerarnas och egendomsförvaltarnas informationsskyldigheter i fråga om hållbarhetsrisker och andra hållbarhetsrelaterade aspekter. Den tredje EU-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2089) som kan läsas i EUR-lex) anger två typer av koldioxidsnåla referensvärden och ESG-informationsskyldigheter för referensvärden.

Kommissionens projekthelhet för hållbar finansiering är fortfarande tämligen ny, och åtgärder som ingår i handlingsplanen kommer att publiceras även i framtiden.

Kontaktperson för webbsidan: Milla Kouri

[email protected]