Ekonomisk stabilitet genom utveckling av EMU

En sakkunniggrupp har skisserat upp två alternativa visioner för utvecklandet av EU:s ekonomiska och monetära union (EMU). Enligt den första visionen ska unionen förstärka styrningen av medlemsländerna och öka på det gemensamma ansvaret. Det andra alternativet bygger på medlemsländernas eget ansvar för den ekonomiska politiken.

Arbetsgruppen hade till uppgift att utvärdera EMU:s utvecklingsbehov ur finländskt perspektiv. Arbetet skapar ett underlag för formulerandet av Finlands hållning då EU i sinom tid beslutar om utvecklingen av EMU. EU-ledarna ska diskutera frågan vid Europeiska rådet, dvs. toppmötet i oktober.

Strukturella brister

Finanskrisen har blottat brister i EMU:s grundläggande strukturer. Strukturerna ger enligt arbetsgruppens uppfattning ett otillräckligt stöd för stabil utveckling av ekonomin och finansmarknaderna.

Visionerna som gruppen skisserat upp utgör konsekventa helheter som skapar ett underlag för demokratisk acceptans. Berättigandet av beslutsfattandet baserar sig i båda visionerna på att makten och ansvaret vilar i samma händer.

Arbetsgruppen betraktar det som osannolikt att EMU skulle utvecklas enligt en enda vision. Hybridmodellerna leder emellertid typiskt till motstridigheter som försvagar berättigandet av beslutsfattandet och systemets funktionalitet.

Centraliserad styrning medför gemensamt ansvar

Enligt visionen om en Centraliserat styrd EMU ska unionen förstärka insynen i och styrningen av medlemsländernas finans- och ekonomipolitik. Det gemensamma ansvaret för medlemsländernas risker och stabilitet skulle också förstärkas samtidigt.    

Det kritiska med denna vision är huruvida unionen klarar av att ordna sin maktutövning så att man vinner medborgarnas acceptans.

Den centraliserade styrningen kunde ge bästa möjliga resultat för samtliga medlemsländers del, eftersom det skulle innebära delning av risker och iakttagande av euroområdet som helhet. Unionen kan emellertid inte styra medlemsländernas politik på ett effektivt sätt om berättigandet av dess maktutövande ifrågasätts. Det kunde leda till ökade inkomstöverföringar mellan medlemsländerna och fördjupade politiska stridigheter.

Medlemsländerna har ansvaret i marknadsdisciplins-EMU

Enligt visionen om en Marknadsdisciplins-EMU bär medlemsländerna ansvaret för sin egen ekonomiska politik och följderna av den. Denna vision resulterar i att EU så småningom avstår från målsättningen att styra medlemsländernas finanspolitik och förebygga fel i dem. 

Berättigandet av beslutsfattandet avgörs på ett naturligt sätt genom nationella processer då medlemsländerna har både makten och ansvaret.

Marknadsdisciplin och nationella finanspolitiska institutioner stödjer ekonomi- och finanspolitikens ansvarsfullhet. Finanspolitiken spelar en obetydlig roll vid utjämnandet av konjunkturer.

Gemensamt ansvar kan visserligen uppbyggas även i Marknadsdisciplins-EMU, men det har inte karaktären av gemensamt ansvar medlemsländerna emellan. Det är fråga om medborgarnas och företagens gemensamma ansvar som realiseras genom gemensamma institutioner. Som ett exempel kan nämnas bankunionen, där euroområdets banker tillsammans svarar för den gemensamma krishanteringslösningens kostnader inom euroområdet.

Marknadsdisciplin förutsätter att medlemsländerna har möjlighet till skuldarrangemang. Så länge som medlemsländerna är svårligen skuldsatta kunde skuldarrangemang i ett medlemsland fort leda till en kris inom hela euroområdet.

Marknadsdisciplin-EMU kräver därför en lång övergångsperiod, under vilken man minskar på skuldsattheten och skapar förfaranden för kontrollerade skuldarrangemang.

Integrationen kan fördjupas i båda modellerna

Ingendera visionen begränsar möjligheterna till att fördjupa den europeiska integrationen.

En centraliserat styrd EMU skulle dock leda till intensifierad integration sannolikare än marknadsdisciplins-EMU. Den nationella beslutandemakten skulle också inskränkas något mera.   

Inga alternativ till regelbaserad styrning under de närmaste åren

EMU-diskussionen har till stor del handlat om förstärkandet av medlemsländernas ekonomi- och finanspolitik. Om man vill förstärka den centraliserade styrningen bör utvecklandet riktas mot förstärkning av verkställandet. Om målet däremot är att förstärka marknadsdisciplinen, bör man snarare fokusera på förenkling och gallring av regelverket.

Det finns emellertid inte några realistiska alternativ under de närmaste åren för att unionen skulle styra medlemsländernas finanspolitik utifrån gemensamma bestämmelser.

Stabiliteten understöds av flexibla strukturer

Arbetsgruppen betonar viktigheten av strukturella reformer i medlemsländerna. Ju flexiblare medlemsländerna anpassar sig till ekonomiska störningar, desto stabilare fungerar EMU.

Bankunionen lämpar sig för båda visionerna

Fulländandet av bankunionen är förenligt med båda visionerna. Det är synnerligen viktigt speciellt inom marknadsdisciplins-EMU, eftersom kontrollerade skuldarrangemang i medlemsländerna förutsätter en stark bankunion.

Det vore med tanke på målsättningarna med bankunionen också konsekvent att förverkliga ett gemensamt system för insättningsgarantin. Först måste man dock utjämna skillnaderna mellan riskerna inom de olika ländernas banksektorer och harmonisera insättningsgarantifonderna.

Skapandet av en kapitalunion skulle också öka på stabiliteten inom båda visionerna. Minskningen av bankberoendet skulle minska på sårbarheten hos finansieringssystemet, i och med att indirekt finansiering ersätts med direkt marknadsfinansiering.

Europeiska stabilitetsmekanismen ESM lämpar sig i princip för båda visionerna om EMU. Inom Marknadsdisciplins-EMU är det viktigast att säkerställa att ESM-finansieringen åt medlemsländerna begränsas strikt till skötseln av likviditetsproblem. Skuldtåligheten ska vid behov säkerställas genom skuldarrangemang.

Rapporten överlämnades till ministern 

Finansministeriet tillsatte arbetsgruppen den 20 augusti. Gruppen överlämnade sin rapport till finansminister Alexander Stubb torsdagen den 1 oktober.

Arbetsgruppen

Ordförande:

• Antti Suvanto, direktionsrådgivare, Finlands Bank

Medlemmar:

• Kare Halonen, understatssekreterare för EU-ärenden, statsrådets kansli
• Tuomas Pöysti, generaldirektör, Statens revisionsverk
• Tuomas Saarenheimo, understatssekreterare, finansministeriet
• Suvi-Anne Siimes, verkställande direktör, Arbetspensionsförsäkrarna TELA
• Teija Tiilikainen, direktör, Utrikespolitiska institutet
• Vesa Vihriälä, verkställande direktör, Näringslivets forskningsinstitut
• Tuomas Välimäki, avdelningschef, Suomen Pankki

Sekretariatet:

• Pauli Kariniemi, finansråd, finansministeriet
• Päivi Leino-Sandberg, akademiforskare, Helsingfors universitet

Ytterligare information:

Ordförande, direktionens rådgivare Antti Suvanto, Finlands Bank, [email protected], tfn 050 552 1511