Skip to content
Media

Varför behövs det en lag om gräsrotsfinansiering?

finansministeriet
Utgivningsdatum 12.4.2016 13.30
Nyhet

Vi samlade frågor och svar om gräsrotsfinansiering.

Gräsrotsfinansiering i Finland och utomlands

Vad är gräsrotsfinansiering?

Tanken är oftast att samla in relativt små belopp från en stor mängd personer via nätet. Här kan man också samarbeta och skapa uppmärksamhet kring projektet.

Vilka former av gräsrotsfinansiering finns det?

Gräsrotsfinansiering utan vederlag

  • Donationsbaserad gräsrotsfinansiering: Donationer från allmänheten samlas in för ett visst projekt. Insamlingen pågår en viss tid och annonseras i sociala medier och andra sammanhang på nätet.

Gräsrotsfinansiering mot vederlag

  • Tillgångs-, vederlags-, belönings- eller förhandsförsäljningsbaserad gräsrotsfinansiering: Finansiären erbjuds någon form av vederlag. I vinstandelssystem utlovas finansiärerna en del av den vinst som projektet eventuellt genererar i framtiden.
  • Investeringsbaserad gräsrotsfinansiering: företag eller andra aktörer emitterar aktier, skuldebrev eller andra finansiella instrument.
  • Lånebaserad gräsrotsfinansiering: upplåning av pengar från allmänheten och löfte om återbetalning med ränta (i vissa fall utan ränta)

Hur stor är denna marknad i Finland?

I fjol omsatte gräsrotsfinansieringsmarknaden uppskattningsvis 84,4 miljoner euro. Belopept ökade med 48 procent från året innan.

Marknadsfördelning

  • placeringsbaserad gräsrotsfinansiering: 15,5 miljoner euro (aktiebaserat kapital som företagen samlat in från allmänheten)
  • lånebaserad gräsrotsfinansiering: ca 68,9 miljoner euro (person-till-person-lån förmedlade till konsumenter ca 46,3 miljoner euro och lån förmedlade till företag ca 22,6 miljoner euro).

Uppskattningarna bygger på insamlade marknadsdata.

Hur ser det ut på andra håll?

Uppskattningar av gräsrotsfinansieringsmarknaden i olika geografiska områden i fjol

  • Europa: 6 miljarder euro (+100 % från förrförra året)
  • USA: 17 miljarder dollar (+80 %)
  • Asien: 11 miljarder dollar (+220 %)
  • Globalt: 34,4 miljarder dollar (+112 %)

Varför ses gräsrotsfinansiering som en betydande finansieringsform?

Gräsrotsfinansiering är en ny finansieringsform som kompletterar de traditionella kanalerna och ibland även ersätter dem. De senaste åren har framför allt sådd-, tillväxt-, små och medelstora företag både i Finland och globalt varit intresserade av gräsrotsfinansiering.

För investerare erbjuds möjligheter till investeringar med högre avkastning och risk än traditionella investeringsobjekt.

Varför har gräsrotsfinansiering blivit vanligare?

En förklaring är finanskrisen. Det har blivit svårare, eller i varje fall dyrare, att få finansiering från bankerna eftersom deras kapitaltäcknings- och solvenskrav skärpts. Därför har företagen behövt nya finansieringskällor. I Finland har möjligheterna till bankfinansiering inte försvårats lika mycket som i flera andra EU-länder, men intresset för gräsrotsfinansiering har ökat även här. Enkäter visar att bankerna har skärpt kraven gällande särskilda villkor och villkor för säkerheter samt höjt kreditmarginalerna.

Såväl efterfrågan på som utbudet av gräsrotsfinansiering har ökat i och med att stora grupper av människor numera kan nås kostnadseffektivt via nätet.

Vilka är riskerna med gräsrotsfinansiering?

I vanliga fall är det sådd-, tillväxt- och SMF-företag som skaffar kapital genom gräsrotsfinansiering. Investeringar i framförallt start up-företag har hög risk. Enligt bedömningar upphör över hälften av start up-företagen med sin verksamhet inom ett par år. Av de överlevande start up-företagen är det få som blir stora och framgångsrika och merparten för en daglig kamp för att klara sig överhuvudtaget.

Å andra sidan inbegriper all investeringsverksamhet risken att de investerade tillgångarna minskar i värde eller går helt förlorade. Målet med lagen är att investeraren får all väsentlig information för att kunna fatta ett välgrundat investeringsbeslut. Gräsrotsfinansieringsbranschen befinner sig i en tillväxtfas och alla förfaringssätt har ännu inte blivit etablerade. Även här försöker lagen styra in branschen på rätt kurs och centralt fastställa rättigheter och skyldigheter för förmedlare och investerare samt företag som söker finansiering.

Dessutom ska man tänka på att vederlag i form av värdepapper (aktier e.d. i onoterade bolag som skaffat gräsrotsfinansiering) saknar en reglerad marknadsplats för sekundärmarknaden. Därför handlas dessa värdepapper oftast inte heller på sekundärmarknaden, vilket kan göra det svårare att senare omsätta investeringen i pengar.

Lagen om gräsrotsfinansiering

Vad är syftet med lagen om gräsrotsfinansiering?

Lagförslaget syftar till att skapa tydliga spelregler på lagnivå för gräsrotsfinansieringen så att branschen kan verka och växa i Finland. Målet är att förtydliga olika myndigheters ansvar för tillsynen över gräsrotsfinansiering, förbättra investerarskyddet och diversifiera finansmarknaden.

Förslaget syftar till att öka finansieringsalternativen för framförallt små och medelstora företag samt små innovativa och tillväxtdrivna företag. Investerarna får investeringsalternativ med högre risk och högre avkastning.

Vilka former av gräsrotsfinansiering omfattas av lagen?

Lagen om gräsrotsfinansiering omfattar endast lån och placeringar som används för gräsrotsfinansiering av näringsverksamhet.

Centrala delar i lagförslaget berör förmedlare av gräsrotsfinansiering. För att garantera ett tillräckligt investerarskydd anger lagen vissa skyldigheter för den som skaffar gräsrotsfinansiering och vissa rättigheter för investeringskunden.

Vem får förmedla gräsrotsfinansiering?

Enligt förslaget får en näringsidkare förmedla gräsrotsfinansiering endast om näringsidkaren har registrerat sig i ett särskilt register över förmedlare av gräsrotsfinansiering. Lagen anger detaljerade villkor för registreringen. Registret ska bara innehålla tillförlitliga aktörer med tillräckligt god kännedom om finansmarknaden. Register- och tillsynsansvarig är Finansinspektionen.

Varför behövs registrering?

Registreringen garanterar en tillräckligt hög tröskel för marknadsinträde, vilket å sin sida har stor betydelse för investerarskyddet och finansieringsformens trovärdighet. Ambitionen har varit att förmedlarregistreringen inte ska vara lika betungande som annan finansmarknadsreglering (ofta en tung och dyr auktoriseringsprocess) eftersom målet är att diversifiera den inhemska finansmarknaden genom hållbara och förutsägbara villkor för nya alternativa finansieringsformer. Den relativt lätta regleringen motiveras av branschens begränsade storlek samt dess tillväxtfas, riskprofil och övriga särdrag.

Varför och hur underlättas marknadsinträdet?

Aktörerna i branschen är små jämfört med etablerade marknadsaktörer, och de har begränsade administrativa resurser. Därtill har branschen hittills bara stått för en liten del av de medel som skaffas eller förmedlas på finansmarknaden.

Auktoriseringskrav och tillhörande processer utgör därför en orimligt hög tröskel för inträde och främjar varken finansieringsformens utveckling på hemmamarknaden eller dess konkurrenskraft mot etablerade finansmarknadsaktörer.

I stället för dagens auktoriseringsprocess föreslås en förenklad modell där förmedlaren registrerar sig hos Finansinspektionen. Förmedlare av gräsrotsfinansiering behöver inte längre ansluta sig till ersättningsfonden för investerare och förmedlarens minimikapitalkrav sänks från nuvarande 125 000 euro till 50 000 euro. Alternativ till kapitalkravet blir en yrkesansvarsförsäkring, bankgaranti eller annan motsvarande säkerhet som Finansinspektionen bedömer vara tillräcklig. Informationsskyldigheterna förtydligas och förenklas, vilket gäller både förmedlarna och de företag som skaffar kapital genom gräsrotsfinansiering.

Kan ett enskilt företag skaffa "gräsrotsfinansiering" utan en förmedlare?

Ja. Lagen påverkar inte situationer där en sammanslutning som söker finansiering utnyttjar sina möjligheter att inom näringsfrihetens ram bjuda ut egna värdepapper till allmänheten för att skaffa kapital. Värdepapper kan t.ex. bjudas ut på den egna webbplatsen i form av en aktieemission. Då används inte en förmedlare av gräsrotsfinansiering, men den sammanslutning som söker finansiering ska själv se till att man följer lagstiftningen, bl.a. aktiebolags- och värdepappersmarknadslagarna.

Ur lagens synvinkel är detta inte gräsrotsfinansiering, utan en självständigt genomförd emission eller motsvarande kapitalanskaffningsåtgärd som riktas till allmänheten. Tillämpning av lagen om gräsrotsfinansiering skulle förutsätta att kapitalanskaffningen sker genom en serviceplattform som tillhandahålls av en förmedlare av gräsrotsfinansiering.

Vem får skaffa gräsrotsfinansiering?

Enligt den nya lagen kan gräsrotsfinansiering för näringsverksamhet skaffas av en sammanslutning (aktiebolag, andelslag, kommanditbolag, öppet bolag, europabolag, europaandelslag och förening) eller stiftelse. Den som skaffar gräsrotsfinansiering får inte vara försatt i konkurs eller befinna sig i något annat insolvensförfarande. Saneringsförfarande i företaget utgör dock inte något hinder för att skaffa gräsrotsfinansiering om investerarna får tillräcklig information om denna omständighet samt tillhörande risker. Den som skaffar gräsrotsfinansiering får inte vara ett börsbolag, dvs. värdepapper i börsnoterade aktiebolag får inte utgöra investeringsobjekt i låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering. Näringsidkaren behöver inte vara en juridisk person, utan möjligheten ges även till enskilda firmor.

Hur förbättras investerarskyddet genom lagen?

Lagen förtydligar begreppen i branschen samt myndigheternas ansvar, och gör ett komplicerat sakområde mer begripligt. Den stärker investerarnas ställning genom tydliga regler för investerarskyddet och informationsskyldigheten. Samtidigt blir gräsrotsfinansiering en del av den reglerade finansmarknaden.

Investerarskyddet förbättras bl.a. genom att den lagstadgade informationsskyldigheten utvidgas till situationer där även andra värdepapper än sådana som avses i värdepappersmarknadslagen används vid anskaffning eller förmedling av gräsrotsfinansiering. Sådana värdepapper, i praktiken icke-överlåtbara värdepapper, ingår i nuläget inte i tillämpningsområdet för värdepappersmarknadslagen eller lagen om investeringstjänster. Därför är de i stor utsträckning oreglerade och omfattas därmed inte av investerarskyddet. Finansministeriet kommer att precisera investerarskyddet genom en särskild förordning om informationsskyldigheten för sammanslutningar som skaffar kapital genom gräsrotsfinansiering. Förordningen innehåller bestämmelser om bl.a. riskvarningar. Lagen har å sin sida bestämmelser om förmedlarens tillvägagångssätt och skyldigheter mot investeraren. Dessutom regleras tillsynen och påföljderna av lagen.

Hur regleras andra former av gräsrotsfinansiering i Finland?

Gåvobaserad gräsrotsfinansiering är vederlagsfri verksamhet. Den regleras av lagen om penninginsamlingar, som inrikesministeriet ansvarar för. En översyn av hela lagen har avbrutits tills vidare.

Tillgångsbaserad gräsrotsfinansiering regleras genom konsumentskyddslagen när det är fråga om en relation mellan konsument och näringsidkare. Köplagen tillämpas när det är fråga om en relation mellan två konsumenter eller två näringsidkare. Justitieministeriet ansvarar för båda lagarna.

Person-till-person-lån hör till konsumentskyddslagens tillämpningsområde. Justitieministeriet preciserar just nu regleringen av person-till-person-lån inom ramen för genomförandet av bostadskreditdirektivet. Regeringens proposition inom detta område lämnas till riksdagen i april 2016.

Varför behövs en särskild lag om gräsrotsfinansiering?

En särskild lag behövs eftersom det finns flera former av gräsrotsfinansiering som har olika kopplingar till gällande lagar. Detta gäller framförallt låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering.

Lagförslaget syftar till

  • effektivare förmedling av finansiering och därigenom ekonomisk tillväxt
  • tydligare spelregler för gräsrotsfinansiering och mindre kostnader för branschen och myndigheterna
  • lösning av gränsdragningsproblem mot annan nationell lagstiftning, såsom lagen om investeringstjänster och värdepappersmarknadslagen
  • tydlig gränsdragning mellan överlåtbara värdepapper, som regleras i värdepappersmarknadslagen, och icke-överlåtbara värdepapper, vilket är av central betydelse för förmedlare av gräsrotsfinansiering med tanke på deras lagstadgade handlingsmöjligheter
  • förbättrat investerarskydd när icke-överlåtbara värdepapper som inte regleras i värdepappersmarknadslagen, används vid anskaffning eller som förmedling av gräsrotsfinansiering
  • möjliggörande av lättare administrativa villkor för förmedling av gräsrotsfinansiering utan administrativt tung och dyr auktorisering (här genomförs den för medlemsstaterna valfria artikel tre i MiFID I [direktivet om marknader för finansiella instrument] som gäller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering)
  • stödjande av finansieringsformens tillväxt så, att prospekt behöver offentliggöras först när värdepapper till ett värde av mer än 5 miljoner euro erbjuds (dagens nationella prospektgräns är 2,5 miljoner euro), vilket syftar till att möjliggöra bredare användning av gräsrotsfinansiering vid finansiering av näringsverksamhet utan skyldighet att utforma ett separat och ofta rätt dyrt prospekt
  • främjande av investerarnas och allmänhetens samt företagens och andra emittenters medvetenhet om sina rättigheter och skyldigheter.

Hur kan förmedlare av gräsrotsfinansiering agera mot icke-professionella kunder?

Förmedlare av gräsrotsfinansiering kan med stöd av lagen erbjuda både låne- och investeringsbaserad finansiering oberoende av om överlåtbara eller icke-överlåtbara värdepapper används i verksamheten.

Om förmedlaren använder överlåtbara finansiella instrument behövs en mellanhand eller ett ombud med auktorisation som aktör på finansmarknaden (genomförande av artikel tre i MiFID I, direktivet om marknader för finansiella instrument). Denna skyldighet gäller emellertid inte om de överlåtbara värdepapperen endast erbjuds till vissa professionella investerare som definieras närmare i direktivet om marknader för finansiella instrument. Förmedlare av gräsrotsfinansiering kan i stället förmedla uppdrag med icke-överlåtbara värdepapper direkt till icke-professionella och professionella investerare utan att behöva en mellanhand eller ett ombud med auktorisation.

Har förslaget betydelse för finansmarknadsaktörer med auktorisation?

Ja. Auktoriserade finansmarknadsaktörer kan dra nytta av att lagen har en lättare struktur än annan finansmarknadsreglering. De kan t.ex. bilda ett dotterbolag som förmedlar låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering eller koppla en redan verksam förmedlare av gräsrotsfinansiering till sin auktoriserade verksamhet i form av anknutet ombud. Lagens utgångspunkt är att även kreditinstitut, betalningsinstitut, fondbolag, värdepappersföretag och förvaltare av alternativa investeringsfonder ska kunna förmedla gräsrotsfinansiering med sin auktorisation, om de följer specifika bestämmelser i lagen om gräsrotsfinansiering.

Kan en förmedlare av gräsrotsfinansiering vara verksam i andra EU-länder?

Lättnaderna i regleringen gäller förmedling och anskaffning av gräsrotsfinansiering i hemlandet. När man dessutom är verksam i andra EU-länder lönar det sig att ansöka om t.ex. auktorisation som värdepappersföretag, vilket möjliggör enkelt inträde på europeiska marknader.

Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID-I) erbjuder möjlighet till gränsöverskridande verksamhet enligt principen om gemensam auktorisation. Om ett kreditinstitut, fondbolag, värdepappersföretag eller försäkringsbolag auktoriserats i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), kan sådan auktoriserad verksamhet bedrivas i alla EES-stater. Företaget kan inrätta en filial eller erbjuda gränsöverskridande tjänster genom ett särskilt anmälningsförfarande (notifiering). Det s.k. EU-passet ger möjlighet att utvidga förmedlingen av gräsrotsfinansiering till gränsöverskridande verksamhet på EU-nivå.

Om företaget själv befinner sig i tillväxtfasen kan det ha svårt att med detsamma växa till en aktör på EU-nivå. Oftast måste företaget först uppnå en etablerad ställning i hemlandet, och här ger lagen om gräsrotsfinansiering bättre möjligheter än tidigare.

Beredning av lagförslaget

Hur har finansministeriet berett förslaget?

Finansministeriet har berett förslaget i samarbete med både marknadsaktörer och myndigheter. Lagutkastet sändes på remiss i maj-juni 2015. Utlåtanden lämnades av 47 instanser och förslaget fick i huvudsak ett positivt mottagande. Finansministeriet har ordnat två myndighetssamråd och ett samråd med marknadsaktörer. De som arbetat med beredningen har mött centrala intressenter tiotals gånger i samband med projektet. Ambitionen har varit att i lagen beakta huvuddelen av responsen från samråden och utlåtandena.

Har projektet en särskild politisk ställning?

Ja, eftersom det utgör en del av handlingsplanen för genomförandet av regeringens spetsprojekt, där det bl.a. sägs att

"Regeringen anser det viktigt att finansministeriet bereder regeringspropositioner för att skapa ramlagstiftning om gruppfinansiering [gräsrotsfinansiering]."

Varför en nationell lag och inte EU-reglering?

EU-reglering av gräsrotsfinansiering är inte att vänta inom den närmaste tiden. Därför lönar det sig att genomföra regleringen nationellt inom gränserna för EU:s regelverk.

Har andra EU-länder motsvarande lagstiftning?

Nationell reglering finns i Italien, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Spanien, Österrike och Portugal. Dessutom avser Belgien, Nederländerna och Litauen införa lagstiftning på området senast i sommar. Behovet av reglering utreds just nu i flera andra EU-länder, åtminstone i Sverige, Estland och Lettland.

Hurdan är läget i övriga delar av världen?

USA är på väg att införa lagstiftning (s.k. Jobs Act) av samma typ som bereds i Finland. Motsvarande utveckling pågår i bl.a. Kanada, Japan, Sydkorea och Australien.

Gräsrotsfinansieringslagen skapar nya finansieringsmöjligheter för företagstillväxt (pressmeddelande 7.4.)

Ytterligare information:

Aki Kallio, konsultativ tjänsteman, tfn 02955 30477, aki.kallio (at) vm.fi

Finansmarknaderna norminpurku spetsprojekt