Regeringen besvarade interpellationen om lagberedning

Interpellationen gällde öppenheten och sakenligheten hos lagberedningen som leddes av finansministern, samt förmedlingen av korrekt information till riksdagen.

Regeringens svar på interpellation 5/2015 (ändringar möjliga)

Finansminister Alexander Stubb

Riksdagen, tisdagen den 15 december 2015 kl. 14.00–17.00

Ärade talman!

Vänsterförbundets och de Grönas riksdagsledamöter fäster i sin interpellation uppmärksamhet vid öppenhet och korrekthet i lagberedningen och vid riksdagens rätt att få riktig information.

I interpellationen hänvisas det till mitt felaktiga uttalande om förvaltarregistret vid riksdagens muntliga frågestund torsdagen den 26 november. Det procenttal beträffande andelen positiva myndighetsyttranden som jag använde vid diskussionen var felaktigt. Detta har jag redan bett er om ursäkt för.

Påståendet att jag medvetet och upprepade gånger skulle ha gett felaktig information anser jag däremot vara oriktigt och otillbörligt.  I interpellationen framförs ett flertal felaktiga påståenden som jag här vill rätta till.

Ärade talman,

I interpellationen hänvisas det till beredningen av förvaltarregistret. Ett förvaltarregister gör det möjligt för investerare att förvara aktier från olika länder på ett centraliserat sätt. I praktiken har alla de så kallade gamla EU-länderna – med undantag för Grekland – infört ett förvaltarregister för länge sedan. Beredningen av förvaltarregistreringen inleddes vid finansministeriet när den arbetsgrupp som tillsatts 1999 föreslog att förvaltarregistrering ska införas.

Den modell man då föreslog skulle inte ha garanterat att myndigheterna och allmänheten får information om ägarna av aktier som förvaras i Finland. Enligt det utkast till proposition som nu har varit på remiss skulle uppgifterna om ägarna också framöver ha varit offentligt tillgängliga.

Den centrala frågan har hela tiden varit hur myndigheterna och allmänheten ska få information om aktier som finländska investerare förvarar utomlands. Den uppfattning som kom att dominera i offentligheten blev emellertid också i fråga om det nya utkastet till proposition den att man genom att öppna för förvaltarregistrering kommer att "göra det möjligt att gömma sitt ägande utomlands". Med andra ord inbillade sig många att det nuvarande systemet skulle ge bättre verktyg att hindra investerare från att dölja sina aktieinnehav. Detta är en felaktig uppfattning.

Vem som helst som vill förvaltarregistrera sitt aktieinnehav kan göra det redan i dag, via utländska tjänsteleverantörer. Till den del som innehavet omfattar inhemska aktier kan detta givetvis anses bryta mot lagens anda. Däremot är det varken straffbart eller uppenbart olagligt, och utgör inte heller något som helst hinder för sådana aktörer vars verksamhet a priori har olagliga syften.

I sina egna inlägg har finansministeriet velat undvika att framhäva svagheterna eller möjligheterna att kringgå skattebestämmelserna i den gällande lagstiftningen. Dessa svagheter kan inte åtgärdas enbart genom nationell lagstiftning.

Däremot har finansministeriet hänvisat till en oklar bestämmelse i en EU-förordning som ansågs medföra krav på en översyn av den inhemska lagstiftningen. Detta var ett misstag, och det förde in diskussionen på sidospår. Resultatet blev att man började debattera huruvida lagen måste ändras på grund av EU:s lagstiftning eller inte, i stället för att diskutera vad som ligger i Finlands intresse.

Sakkunnigyttrandena om förvaltarregistret har hela tiden varit tillgängliga för allmänheten. Vem som helst har kunnat ta del av dem och dra sina egna slutsatser. Ett sammandrag av yttrandena har dessutom separat sänts till samtliga riksdagsledamöter.

Det är mycket svårt att kategoriskt dela in yttrandena i positiva, negativa eller neutrala, eftersom flera olika frågor lyfts fram i dem. Kategoriseringar medför alltid en risk för feltolkning. Också Helsingin Sanomats kategorisering av yttrandena kan anses vara felaktig. I tidningen bedömde man exempelvis på basis av Finansinspektionens yttrande att myndigheten förhöll sig negativ till att tillåta förvaltarregister i Finland. Denna tolkning motsvarade emellertid inte Finansinspektionens ståndpunkt. Finansinspektionen försökte rätta till missuppfattningen, men rättelsen uppmärksammades inte i medierna.

Bland de centrala myndigheterna ställde sig utöver Finansinspektionen också arbets- och näringsministeriet, Finlands Bank och Konkurrens- och konsumentverket positiva till förvaltarregistrering.

Myndigheternas farhågor bör tas på allvar. Samtidigt måste vi komma ihåg att myndigheterna när de yttrar sig om propositionen ser frågan ur sitt eget förvaltningsområdes perspektiv.  Finansministeriets uppgift är att bedöma samhällsintresset som helhet. Ministeriets uppfattning var och är alltjämt den att vi genom att öppna för inhemsk förvaltarregistrering säkerställer att förvaringen i hemlandet är konkurrenskraftig och transparent för allmänheten och myndigheterna och garanterar att innehaven bevaras i hemlandet. Förfarandet kan alltså skingra exempelvis Skatteförvaltningens oro över att förvaringen flyttas till utlandet.

Från oppositionshåll har man framfört ytterligare falska beskyllningar om att jag som minister skulle ha drivit frågor på uppdrag av vissa kretsar som påstås stå nära mitt parti. Beviset för detta skulle vara att lagförslaget innehåller samma text som använts i de dokument som utarbetats inom finanssektorn. För det första vill jag påpeka att syftet med remissbehandlingar är att ta remissinstansernas åsikter i beaktande. För det andra kan jag konstatera att det berörda textpartiet ingår redan i den proposition med förslag om ett förvaltarregister som utarbetades under finansminister Rinnes tid.

Påståendena om att finansministeriet på något sätt skulle ha låtit sig styras av finanssektorn bottnar överlag i en fullständig missuppfattning om proportionerna. Som affärsverksamhet betraktat skulle den inhemska förvaltarregistreringen ha haft ringa värde för bankerna. Finansministeriet har under de senaste åren berett en stor mängd lagstiftning som gäller finansmarknaderna och som i betydligt högre grad påverkar finanssektorns intressen. Besluten har till största delen fattats trots motstånd från den sektorn.

Ärade talman,

I interpellationen hänvisas det vidare till kommunikationen i samband med lagprojektet och till kommunikationsplanen för projektet.

Vid finansministeriet upplevde man att det i offentligheten gavs en förvrängd och ensidig bild av propositionen. I offentligheten har man exempelvis fått den uppfattningen att lagens huvudsakliga syfte skulle vara att göra det möjligt att mörka innehav. Sanningen var emellertid en annan. Lagens egentliga syfte, nämligen att öppna den marknad som avser förvaring av värdepapper för konkurrens, hamnade helt i skymundan.

Myndighetskommunikationen ska vara öppen, neutral och opartisk. Det var motiverat att man i den offentliga debatten strävade efter att i större utsträckning lyfta fram propositionens sakinnehåll och dess ekonomiska konsekvenser. Kommunikationen om projektet har varit öppen, aktiv och mångsidig, också när det gäller insynen i aktieinnehaven och myndigheternas rätt att få information.

I kommunikationsplanen nämns två redaktörer som nyligen hade begärt information om hur projektet framskrider. De gavs möjlighet att ta del av de centrala punkterna i lagförslaget innan pressmeddelandet offentliggjordes. Slutligen fick båda redaktörerna förhinder, och redaktionerna sände andra redaktörer i deras ställe. Finansministeriet handplockar inte redaktörer på basis av deras åsikter. För att det inte framöver ska ifrågasättas huruvida redaktörer behandlas lika har finansministeriet fastställt att alla tillfällen där finansministeriets tjänstemän ger redaktörerna bakgrundsinformation hädanefter kommer att vara öppna för samtliga redaktörer.

Även om finansministeriets agerande och kommunikation när det gäller förvaltarregistret inte lyckades till alla delar hade man oklanderliga motiv. Ministeriet främjade projektet på det sätt som det ansåg bäst tjänade Finlands intresse som helhet.

Ärade talman,

I interpellationen hänvisas det också till mitt uttalande om nedskärningarna av bostadsbidraget för pensionstagare.

Regeringen kom i regeringsprogrammet överens om att bostadsbidraget för pensionstagare anpassas för att motsvara det allmänna bostadsbidraget. Därigenom eftersträvades en besparing på 123 miljoner euro. Denna nedskärning har regeringen beslutat att inte genomföra. Bostadsbidraget för pensionstagare kommer alltså fortsättningsvis att utgöra ett separat system.

Dessutom kom regeringen i regeringsprogrammet överens om en annan besparing som gäller bostadsbidraget. Grunderna för bostadsbidraget ses över så att utgifterna för det allmänna bostadsbidraget på årsnivå sjunker med 25 miljoner euro, inklusive ökningen av utgifterna för utkomststödet.

Besparingen genomförs genom att inkomstbindningen för bassjälvriskandelen för det allmänna bostadsbidraget höjs och genom att de maximala boendeutgifterna från 2015 tillämpas år 2016. Samtidigt ska de maximala boendeutgifterna och utgiftsnormerna också när det gäller bostadsbidraget för pensionstagare hållas på samma nivå som år 2015. Detta motsvarar den ändring som föreslås i lagen om allmänt bostadsbidrag.

I interpellationen blandar man alltså ihop två olika besparingar. Bostadsbidraget till pensionstagare och det allmänna bostadsbidraget slås inte ihop. Denna besparing har i kompletteringen av budgetpropositionen för 2016 ersatts med hjälp av andra åtgärder, precis som jag i mitt uttalande alldeles korrekt konstaterade.

Ärade talman,

I interpellationen hänvisas det också till mitt inlägg om grundlagsbedömningen av konkurrenskraftspaketet i ett radioprogram.

Arbets- och näringsministeriet ordnade ett informellt diskussionstillfälle om konkurrenskraftspaketet till vilket centrala grundlagsexperter bjöds in. I diskussionen deltog tre experter som representerade expertisen inom både författningsrätt och internationella frågor. De förhöll sig, med vissa förbehåll, positiva till att föra saken vidare. Förbehållen gällde främst förslaget att lagstiftningen skulle vara permanent. Den ansvariga beredaren har också fört andra diskussioner om grundlagsfrågor.

I slutet av detta diskussionstillfälle tillfrågades de närvarande experterna om de skulle vara beredda att ge skriftliga expertutlåtanden. Experterna konstaterade att något utlåtande om grundlagsfrågor inte kan ges när det gäller planer, utan först i fråga om konkreta förslag och den helhet de utgör.

Utgående från de diskussioner som förts med experter har arbets- och näringsministeriet utarbetat ett ställningstagande om lagstiftningsordningen. Det har också utarbetats en promemoria om lagstiftningsordningen. I promemorian framförs de centrala motiveringarna till detta ställningstagande. Ställningstagandet och promemorian har utarbetats av tjänstemän vid arbets- och näringsministeriet och justitieministeriet som är insatta i arbetsrätt och författningsrätt. Båda dokumenten finns på finansministeriets webbplats.

Regeringen har publicerat sitt förslag om åtgärder som stärker kostnadskonkurrenskraften. Detta utkast innehåller en ytterst detaljerad bedömning av förhållandet mellan lagförslagen och grundlagen. Bland annat flera olika experter inom juridik och författningsrätt har ombetts lämna skriftliga yttranden om förslaget. Regeringen utvärderar för närvarande de yttranden som lämnats och beaktar dem i den fortsatta beredningen. Lagstiftningsordningen bedöms slutligen i grundlagsutskottet.

Påståendet i interpellationen att inga sakkunnigyttranden skulle ha begärts stämmer i vilket fall som helst inte.

Ärade talman,

I interpellationen lyfter man även fram lagberedningsprocesserna och utvecklandet av dem. Detta arbete pågår. Justitieministeriet ansvarar för utvecklandet av lagberedningen i regeringen i enlighet med de uppgifter som föreskrivits för ministeriet. Anvisningar om lagstiftningsprocessen med alla dess faser finns i processhandboken för lagberedningen.

Vid justitieministeriet omarbetas dessutom för tillfället anvisningen för hörande vid lagberedning och anvisningarna för utarbetande av regeringspropositioner. Statsrådet kommer att utfärda principbeslut om båda anvisningarna när arbetet är klart.

Regeringen har också beslutat att i anslutning till statsrådet inrätta en nämnd för bedömning av konsekvensbedömningen av regeringens propositioner. Den granskning som nämnden gör ökar särskilt transparensen i bedömningen och förbättrar kvaliteten på bedömningen. Detta är en klar tilläggssatsning på utvecklandet av kvaliteten på konsekvensbedömningarna. Avsikten är att en förordning om nämnden ska utfärdas inom kort, så att den träder i kraft den 1 februari 2016.

Ärade talman,

Av en minister kan och bör man också vänta sig särskild noggrannhet, det är klart. Något jag ändå inte godkänner är att man i denna sal – till exempel i denna interpellation – framför ogrundade anklagelser. Jag tänker göra allt jag kan för att stärka medborgarnas förtroende för mitt eget och mitt ministeriums agerande. Till förtroendet för lagberedningens öppenhet och beslutsfattandets ärlighet bidrar också en värdig och respektfull diskussion här i riksdagen.

Nu borde alla resurser, såväl regeringens som oppositionens, satsas på att hitta gemensamma lösningar på Finlands väldiga ekonomiska problem. För att få till stånd förnyelse och beslut i Finland, och styra in oss på en bättre kurs. Detta gör regeringen. Vi använder all vår kraft för att kunna ro i land de ekonomiska reformerna i regeringsprogrammet. Vi gör detta utan att pruta på öppenhet och god förvaltningssed.

Ytterligare information

Specialmedarbetare Suvi Aherto, puh. 050 349 6121, [email protected]