Vanliga frågor om ändringarna i finansieringslagen

De ändringar som föreslås i behovsmodellen baserar sig på en undersökning som Institutet för hälsa och välfärd publicerade i augusti 2025. Uppdateringen är dock betydligt mera inskränkt än vad som föreslås i undersökningen på grund av osäkerhetsfaktorer i fråga om kunskapsunderlaget. Behovsmodellens materialunderlag om kostnaderna och användningen av tjänster uppdateras och de totala kostnaderna för användningen av tjänster avstäms mot välfärdsområdenas faktiska kostnader på riksnivå. Långtidsdiagnoser beaktas från de två senaste åren i stället för ett år som i dagsläget. Den utbudsfaktor som beskriver avståndet till närmaste jour inom den specialiserade sjukvården preciseras så att den baserar sig på noggrannare restider. Uppdateringen inkluderar dessutom vissa preciseringar och korrigeringsbehov av teknisk natur som gäller precisering av materialverksamheten i fråga om sjukfrekvensen i vårdanmälningsregistret.

Dessutom föreslås det att man i informationsunderlaget för behovsmodellen i fortsättningen ska beakta diagnosuppgifterna i registret över vårdanmälningar endast till den del de gäller tjänster som välfärdsområdena ordnar. Det betyder att man i modellen beaktar tjänster som välfärdsområdena köpt eller producerat med servicesedlar, men att andra diagnoser som registrerats inom den privata hälso- och sjukvården inte beaktas i vårdanmälningsregistret. I behovsmodellen beaktas i fortsättningen fullt ut enbart det servicebehov som tillfredsställts genom tjänster som välfärdsområdena ordnar och diagnoser som registrerats till denna del, eftersom man enligt behovsmodellen riktar endast sådan finansiering till välfärdsområdena som baserar sig på välfärdsområdenas kostnader för ordnandet av tjänsterna.

I behovsmodellen plockas diagnoser förutom ur registret över vårdanmälningar också ur vissa andra informationskällor (bl.a. sjukdagpenning, rätt till ersättning för läkemedel) som också omfattar diagnoser som registrerats någon annanstans än inom den offentliga hälso- och sjukvården. Alla diagnoser inom den privata hälso- och sjukvården stryks således inte ur modellen. Servicebehov som tillgodoses någon annanstans än i välfärdsområdenas serviceproduktion påverkar således fortfarande delvis välfärdsområdenas finansiering, men dess inverkan skulle vara mindre om den andel som bestäms utifrån vårdanmälningsregistren lämnades bort. Om en diagnos som registrerats hos en privat aktör skulle orsaka servicebehov också hos välfärdsområdet, till exempel inom den specialiserade sjukvården, inkluderas servicebehovet i finansieringen via den diagnos som registrerats i samband med välfärdsområdets servicehändelse.

Behovsmodellen föreslås inte bli uppdaterad i den omfattning som anges i Institutet för hälsa och välfärds undersökning eftersom genomförandet av de förslag som ingår i undersökningen inte till alla delar bedömts vara möjligt från och med finansieringen för 2027 på grund av osäkerhetsfaktorer i fråga om kunskapsunderlaget. Välfärdsområdena bedöms behöva mer tid för att utveckla kunskapsunderlaget i fråga om nya behovsfaktorer och utvidgningar av extraheringen av sjukfrekvensuppgifter innan de beaktas i finansieringen av välfärdsområdena.

En rådgivningsgrupp som består av företrädare för välfärdsområdena och som stöder beredningsgruppen för utveckling av finansieringsmodellen, har framfört en stark åsikt om att finansieringsmodellen bör stabiliseras och har därför understött en uppdatering av behovsmodellen genom minimiändringar.

De sammanlagda välfärdsområdesvisa konsekvenserna av uppdateringen av behovsmodellen och begränsningen av konsekvenserna av privata diagnosuppgifter varierar från − 44 euro per invånare till +61 euro per invånare. Från och med ingången av 2026 beaktas behovskoefficienterna i välfärdsområdenas finansiering som medeltal av behovskoefficienterna för de två senaste tillgängliga åren. Konsekvenserna fördelas således på det år då ändringarna träder i kraft och det därpå följande året, dvs. åren 2027–2028. Konsekvensbedömningen har beräknats på finansieringsnivån för 2026 och uppdateras till finansieringsnivån för 2027 enligt slutliga uppgifter efter remissbehandlingen. Detta kan avsevärt förändra de välfärdsområdesvisa konsekvenserna av en uppdatering av behovsmodellen. 

Det föreslås att välfärdsområdenas finansiering anpassas enligt regeringsprogrammet, vilket skulle minska välfärdsområdenas finansiering på riksnivå med 66 miljoner euro 2027, 225 miljoner euro 2028 och 390 miljoner euro 2029. Sparåtgärderna består av inbesparingar inom det ökade servicebehovet (cirka 65 miljoner euro 2027, 160 miljoner euro 2028 och 270 miljoner euro 2029) samt inbesparingar i övergångsutjämningarna (65 miljoner euro 2028 och 120 miljoner euro från och med 2029).

Besparingen i fråga om det ökade servicebehovet riktas till den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården, och den riktas välfärdsområdesvis i förhållande till bestämningsfaktorerna för den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården. Därför är minskningarna av finansieringen störst per invånare i de områden där den kalkylerade finansieringen är hög per invånare och på motsvarande sätt mindre i de områden där den kalkylerade finansieringen är lägre per invånare.

Den besparing som föreslås i övergångsutjämningarna (65 miljoner euro 2028 och 120 miljoner euro från och med 2029) uppnås delvis genom de ändringar som föreslås i graderingen av övergångsutjämningarna. De leder till en besparing på ca 12 miljoner euro 2028, 29 miljoner euro 2029 och 38 miljoner euro från och med 2030. Dessutom riktas en sparåtgärd till övergångsutjämningarna för att uppnå den inbesparing som fastställts i regeringsprogrammet: 53 miljoner euro år 2028, 91 miljoner euro år 2029 och 82 miljoner euro från och med år 2030. Besparingen riktas till alla välfärdsområden till ett lika stort belopp i euro per invånare, med undantag för de områden som får övergångsutjämningstillägg och där övergångsutjämningen med beaktande av utvecklingen av den kalkylerade finansieringen behövs för att ordna tjänster för att trygga tillräcklig finansiering.
 

Det är känt att välfärdsområdenas ekonomiska situation har differentierats. Servicen fungerar dock i huvudsak väl. Målet har varit att de ändringar som föreslås i finansieringslagen bedöms och riktas så att de beaktar välfärdsområdenas bärkraft. Syftet med detta är att säkerställa att finansieringen tryggar förutsättningarna för att ordna välfärdsområdenas tjänster även i fortsättningen. 

De föreslagna ändringarnas största negativa finansieringseffekter bedöms gälla områden som med tanke på finansieringens tillräcklighet har ekonomisk bärkraft att anpassa sig till ändringarna utan att förutsättningarna för ordnandet av tjänsterna äventyras. 

Vid sidan av andra områden gäller de föreslagna sparåtgärderna också Helsingfors stads finansiering. Besparingar som gäller beaktandet av det ökade servicebehovet riktas enligt bestämningsfaktorerna för social- och hälsovården, varvid Helsingfors stads andel av besparingarna per invånare hör till de minsta (11 euro/inv. när variationsintervallet är mellan -10 och -15 euro). Ändringen i graderingen av övergångsutjämningen minskar det övergångsutjämningstillägg som Helsingfors får med 10 euro per invånare per år 2027–2030. Dessutom riktas besparingen i fråga om den statliga finansieringen av övergångsutjämningarna till Helsingfors till samma belopp per invånare som till andra välfärdsområden, med undantag för de områden där finansieringen har utvecklats långsamt och nedskärningen av tillägget äventyrar tillräcklig finansiering för ordnandet av tjänsterna. 

I andra välfärdsområden som får övergångsutjämningstillägg har övergångsutjämningstillägget, med beaktande av nivån på den kalkylerade finansieringen, fortfarande en betydande roll när det gäller att ordna tjänster för att trygga tillräcklig finansiering. Det är således inte motiverat att rikta sparåtgärder till dessa områden. De övriga välfärdsområden som får övergångsutjämningstillägg har ett relativt stort underskott som ska täckas enligt lagen om välfärdsområden. Endast Helsingfors stads resultat visade ett överskott 2023–2025. Täckningen av underskottet orsakar fortfarande ett stort anpassningstryck i andra välfärdsområden som får övergångsutjämningstillägg, vilket bedöms kunna ha konsekvenser för ordnandet av service.

Ändringarnas inverkan på Helsingfors stads finansiering är fram till 2029 cirka -143 euro per invånare, dvs. 102 miljoner euro. Den sammanlagda effekten på tre år är således till exempel i förhållande till Helsingfors stads uppskattade finansiering på 2029 års nivå (3,5 miljarder euro) cirka 2,9 procent. Även efter ändringarna kommer Helsingfors stads finansiering att öka 2026–2029 med uppskattningsvis 10,2 procent (i stället för 13,5 procent enligt den gällande lagen), vilket överskrider den uppskattade genomsnittliga ökningen av finansieringen för hela landet (7,9 procent). Bokslutsprognosen för Helsingfors stads social- och hälsovård och räddningsväsende 2025 visar ett överskott på cirka 166 miljoner euro, vilket visar att nivån på den statliga finansieringen räcker till för att trygga kostnaderna för ordnandet av tjänsterna. På basis av den kalkylerade finansiering som riktas till Helsingfors stad och det rätt stora övergångsutjämningstillägg som blir kvar bedöms det att den finansiering som Helsingfors stad får, trots de föreslagna ändringarna, även totalt sett räcker till för att trygga förutsättningarna för ordnandet av tjänsterna.
 

I välfärdsområdenas övergångsutjämningar föreslås graderingsändringar i förhållande till graderingen enligt den gällande lagen. Det föreslås att graderingen av både övergångsutjämningsavdragen och övergångsutjämningstilläggen höjs med 10 euro per invånare 2027, 20 euro 2028, 30 euro 2029 och 40 euro från och med 2030. Efter ändringen av graderingen förblir den återstående övergångsutjämningen en permanent del av välfärdsområdenas finansiering från och med 2030. Detta innebär att övergångsutjämningarnas andel av finansieringen per välfärdsområde minskar och att finansieringen ligger närmare finansieringen enligt den kalkylerade finansieringsmodellen. På riksnivå minskar de sammanräknade permanenta övergångsutjämningarna med ungefär en fjärdedel, från 151 miljoner euro till cirka 113 miljoner euro. 

Dessutom föreslås det att man riktar en sparåtgärd till övergångsutjämningarna genom vilken det sammanlagda belopp av övergångsutjämningarna som återstår efter den föreslagna graderingsändringen överförs till välfärdsområdena för finansiering så att den besparing som anges i regeringsprogrammet uppnås. Denna andel, 53 miljoner euro 2028, 91 miljoner euro 2029 och 82 miljoner euro 2030 riktas till alla välfärdsområden till ett lika stort belopp i euro per invånare, med undantag för de områden som får övergångsutjämningstillägg och där övergångsutjämningen med beaktande av utvecklingen av den kalkylerade finansieringen behövs för att ordna tjänster för att trygga tillräcklig finansiering.

Det föreslås att graderingen av övergångsutjämningarna ändras återhållsamt. I detta skede föreslår man inte några mer omfattande ändringar för att ändringarna i finansieringssystemet inte ska äventyra förutsättningarna för ordnandet av service, i synnerhet i de välfärdsområden där övergångsutjämningstillägget fortfarande har en betydande inverkan på den totala finansieringen. Det bedöms i propositionen att det inte är möjligt att helt slopa de permanenta övergångsutjämningarna åtminstone på kort sikt. Välfärdsområdenas ekonomiska situationer har differentierats, och därför kan stora årliga ändringar i finansieringen inte genomföras utan att enskilda områdenas tjänster äventyras på grund av dem. I vissa välfärdsområden som får övergångsutjämningstillägg utgör övergångsutjämningarna fortfarande en så betydande del av finansieringen att det inte är möjligt att avveckla dem snabbt inom ramen för den nuvarande finansieringsmodellen.

De ändringar som görs i finansieringsmodellen utgör en helhet där man för sin del har strävat efter att beakta differentieringen av välfärdsområdenas ekonomi och den framtida utvecklingen av finansieringen. Genom ändringar i prioriteringarna i bestämningsfaktorerna för finansieringen riktas finansieringen i mån av möjlighet till områden med högre servicebehov. Dessutom har de sparåtgärder som ingår i propositionen till exempel delvis riktats så att välfärdsområdenas ekonomiska bärkraft har beaktats. Syftet med de ändringar som görs är att bevara incitamenten för att hålla tillbaka kostnaderna i samtliga välfärdsområden.  

De föreslagna ändringarna träder i kraft stegvis 2027–2029 och deras konsekvenser ökar gradvis. Ändringarna minskar välfärdsområdenas finansiering på riksnivå med 66 miljoner euro 2027, 225 miljoner euro 2028 och 390 miljoner euro 2029. De föreslagna ändringarna minskar finansieringen på riksnivå genom inbesparingar som gäller det ökade servicebehovet samt de stegvisa ändringar och besparingar som föreslås i övergångsutjämningarna.

År 2027 kommer de föreslagna ändringarnas inverkan på den regionala finansieringen att variera från −42 euro till +24 euro per invånare. På 2029 års nivå kommer de föreslagna ändringarnas inverkan att variera från −143 euro till +21 euro per invånare. De välfärdsområdesvisa effekterna varierar tämligen stort, men de största negativa finansieringseffekterna bedöms gälla områden som med tanke på finansieringens tillräcklighet har ekonomisk bärkraft att anpassa sig till ändringarna utan att förutsättningarna för ordnandet av tjänsterna äventyras.

De föreslagna ändringarnas välfärdsområdesvisa finansieringseffekter preciseras våren 2026 efter remissbehandlingen. Då bedöms också eventuella behov av ytterligare höranden samt eventuella ändringsbehov till följd av utlåtandena och uppdateringen av konsekvensbedömningarna.