Skatteutgift

alt=""Med skatteutgift avses sådana avvikelser från beskattningens normala grundstruktur, det vill säga det så kallade normala skattesystemet, med vilka man stöder en viss näring eller en viss grupp av skattskyldiga. I praktiken avser skatteutgifter skattebefrielser, skatteavdrag, lägre skattesatser och andra liknande åtgärder. Skatteutgifterna definieras i beskattningslagstiftningen.

Skatteutgifterna syns huvudsakligen inte under utgiftsmomenten i budgeten i likhet med direkta stöd utan i form av uteblivna skatteinkomster. Via skattesystemet tilldelade skatteutgifter har regelbundet följts upp och redovisats i statens budgetpropositioner och verksamhetsberättelser. En förteckning över skatteutgifterna ges ut samtidigt som statens budgetproposition överlämnas till riksdagen.

Det exakta beloppet av skatteutgift kan i de flesta fallen inte beräknas exakt, och uppföljningen av dem baserar sig därför på uppskattningar av stödbeloppen. Vissa skatteutgifter kan dessutom inte uppskattas i euro, eftersom det tillgängliga informationsmaterialet är bristfälligt. När det gäller skatteutgifter, ska man beakta att om man tar bort en skatteutgift ökar detta inte nödvändigtvis skatteinkomsterna med motsvarande belopp. En del av skatteutgifterna är överlappande, vilket innebär att de påverkar varandras storlek. Systemen för att beräkna skatteutgifterna varierar också. Vid beräkningen har man dock inte beaktat hur skatteutgifterna inverkar på priserna och de skattskyldigas beteende. Därför är de slutliga effekterna av att ta bort en enskild skatteutgift svåra att uppskatta. Det är följaktligen omotiverat att försöka räkna ihop skatteutgifter, och skatteutgifter är dessutom inte ens direkt jämförbara till alla delar, varken ömsesidigt eller under olika år.

Det är emellertid viktigt att skatteutgifterna följs upp eftersom betydande offentligt stöd styrs via dessa till olika objekt. Skatteutgifterna gör även skattebaserna smalare och komplicerar ofta skattesystemet.

Beräkningen av skatteutgifter grundar sig på det så kallade normala skattesystemet. Beräkningsmetoderna beskrivs i huvudsak i en rapport av Statens ekonomiska forskningscentral, Verotuet Suomessa 2009. Den årliga rapporteringen av skatteutgifterna stöds också av en styrgrupp som tillsatts av finansministeriet och som har till uppgift att följa upp, bedöma och utveckla rapporteringen. Styrgruppen tar ställning till hur ändringar i beskattningsgrunderna beaktas vid fastställande och beräkning av skatteutgifter. När nya skatteutgifter uppstår, beslutar styrgruppen om beräkningsgrunderna och vid behov också bedömer och utvecklar systemen för beräkning av de nuvarande skatteutgifterna.

Arbetsgruppen som arbetar med skatteutgiftsfrågor beslutar om ändringarna i beräkningen av skatteutgifter. Arbetsgruppens promemorior finns nedan.