Social hållbarhet
Temagruppen Social hållbarhet var till uppgift att planera och vidta konkreta åtgärder för att främja förverkligandet av målen i den nationella strategin för offentlig upphandling. Temagruppen främjade den strategiska avsikten: Med upphandlingarna främjar vi socialt samhällsansvar i samarbete mellan den offentliga förvaltningen samt den privata och den tredje sektorn.
Med socialt hållbara upphandlingar kan organisationerna främja positiva konsekvenser för samhället och människorna, såsom sysselsättningen för dem som befinner sig i en svagare arbetsmarknadsställning, samt förebygga negativa konsekvenser, såsom hinder för tillgodoseendet av mänskliga rättigheter. Företagen kan identifiera sitt eget ansvar i främjandet av samhällets sociala hållbarhet. Social hållbarhet främjas i Finland genom öppet samarbete.
Mål
- Genom lämpliga upphandlingar främjar vi sysselsättningen för dem som befinner sig i en svagare arbetsmarknadsställning
- I upphandlingarna främjar vi respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna i arbetslivet
Inledande åtgärder
Tillsammans tar man reda på möjligheterna att utveckla samupphandlingsenheternas och upphandlingsringarnas roll i verkställandet av målen i den nationella strategin för offentliga upphandlingar.
Det första steget är att kartlägga möjligheterna att ta fram gemensamma modeller och förfaranden för att säkerställa leverantörskedjors ansvarstagande.
Kommunikationsmaterial om mänskliga rättigheter och offentliga upphandlingar utarbetas och utbildningar om ämnet ordnas för upphandlingsenheter, bl.a. om minimiskyldigheterna när det gäller ansvarstagande och om identifiering av risker relaterade till exploatering av arbetskraft. Målet är att skapa ett nätverk som främjar det nationella samarbetet.
En utredning görs om användningen av 24 § i upphandlingslagen och om hindren för användningen. Det utreds om användningen kan främjas för att personer med en sämre ställning på arbetsmarknaden ska få arbete. Anvisningar utarbetas och eventuella modeller för god praxis samlas in.
I regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering har det ställts som mål att det i de offentliga upphandlingarna ska ställas ett villkor om social sysselsättning.
Vad har gjorts hittills?
Arbets- och näringsministeriet inleder under 2020 ett program för att påskynda sysselsättningen genom upphandlingar. Målet är att användningen av verksamhetsmodellen ska öka i synnerhet vid kommunala upphandlingar. Modellen utvecklas och sprids under ledning av en nationell samordnare. Som ett led i spridningen av modellen tas verksamhetsmodellen för sysselsättning genom upphandling i bruk i regionala projekt.
Programmet pågår till utgången av regeringsperioden. I programmet erbjuds bland annat kompetenshöjande forum och sprids information om verksamhetsmodeller och praxis som varit lyckade. Ett mål är dessutom att utveckla åtgärderna för kvantitativ uppföljning av personer som sysselsätts samt nödvändiga tillsynsrelaterade åtgärder i informationsförmedlingen.
I programmet samarbetar man med kompetenscentrumet KEINO och rådgivningsenheten för offentlig upphandling.
För genomförandet av programmet som helhet ansvarar arbets- och näringsministeriet som även deltar i finansieringen av den nationella samordningen. Projektet genomförs av Kommunförbundet.
Webbplats för programmet för att påskynda sysselsättningen genom upphandling
Erfarenheter av att tillämpa sysselsättningsvillkoret vid offentlig upphandling utreddes – sysselsättningsvillkoret håller på att etableras som en del av vissa kommuners verksamhet
Finansministeriet och Kommunförbundet beställde en utredning om erfarenheterna av tillämpningen av sysselsättningsvillkoret i Finland och annanstans i EU. Utredningen är en del av åtgärdsprogrammet för offentlig upphandling och programmet för att påskynda sysselsättningen genom arbets- och näringsministeriets upphandlingar. Utnyttjandet av sysselsättningsvillkoret har enligt utredningen inte blivit någon etablerad del av de upphandlande enheternas arbetsprocess i Finland eller EU-länderna. Däremot håller användningen av villkoret småningom på att etableras i en del kommuner.
Med sysselsättningsvillkor avses vid offentlig upphandling ett villkor som tagits in i anbudsförfrågan och upphandlingskontraktet och som förpliktar avtalsparten att sysselsätta personer som befinner sig i en svagare ställning på arbetsmarknaden.
Senatfastigheter delar med sig av sin bästa praxis. Rådgivningsenheten för offentlig upphandling dokumenterar den så att den kan användas också i större utsträckning.
Arbets- och näringsministeriet samordnar ett pilotförsök som utförs som konsultarbete på byggarbetsplatser.
Europeiska institutet för kriminalpolitik har gjort utredningar om riskerna för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet i Finland och skapat konkreta verktyg för att förhindra oegentligheter och utnyttjande av arbetstagare i synnerhet vid underentreprenad. I utredningarna har det konstaterats att det finns betydande utmaningar.
I det arbete som ska inledas identifieras de mest betydande riskbranscherna vid avtal om offentlig upphandling. Dessutom skapas verktyg som de upphandlande enheterna kan använda sig av.
Vad har gjorts hittills?
Europeiska institutet för kriminalpolitik, verksamt i anslutning till Förenta Nationerna (HEUNI) har på uppdrag av finansministeriet författat en guide, Arbetskraftsexploatering och offentliga upphandlingar, till stöd för de upphandlande enheterna.
Guiden beskriver utnyttjande och människohandel och den ger anvisningar om hur man ska gå till väga om man misstänker att arbetsrelaterat utnyttjande förekommer vid inhemska upphandlingar. Guiden föreslår dessutom åtgärder som förebygger utnyttjande i olika skeden av upphandlingen. Finländska upphandlande enheter har möjlighet att agera som vägvisare, eftersom motsvarande anvisningar om att bekämpa arbetsrelaterat utnyttjande i Europa inte funnits tidigare.
Guiden Arbetskraftsexploatering och offentliga upphandlingar
Finansministeriet, Kommunförbundet och HEUNI informerar 2.12.2021
Ett förfarande som involverar Code of Conduct innebär att avtalsleverantörerna förutsätts förbinda sig till vissa fastställda minimiskyldigheter gällande ansvarighet. Redan tidigare har Finnwatch samarbetat med upphandlingsenheterna för att stärka det sociala ansvaret i produktionskedjorna, och kompetenscentret KEINO faciliterar två utvecklingsgrupper inom samma tema.
Det väsentliga är nu att skapa nationella Code of Conduct-modeller som kan användas av alla upphandlingsenheter. Lika viktigt är att sörja för anbudsgivarnas kompetens när de utnyttjar modellerna.
Vad har gjorts hittills?
Man har i samarbete med Offentlig upphandling utarbetat minimiförpliktelser för ansvarstagande (Code of Conduct) som avses bli fogade till upphandlingsavtalen. I sådana fall förutsätts det att leverantören förbinder sig till att tillverkningen av produkten sker under förhållanden som är förenliga med de etiska reglerna. Minimikraven på ansvarstagande i anbudsförfrågan tryggar arbetstagarnas rättigheter och samtidigt ansvarsfulla företags framgång i offentlig upphandling.
Förpliktelserna har utarbetats så att de kan tillämpas av alla upphandlande enheter. Upphandlande enheter är till exempel staten och kommunerna, och de iakttar upphandlingslagen i sin upphandlingsverksamhet.
- Bilagan Minimikrav på ansvarstagande (Code of Conduct) och användningen av den i offentlig upphandling (word)
- Bilagan Minimikrav på ansvarstagande (Code of Conduct) och användningen av den i offentlig upphandling (ppt)
- Code of Conduct – minimikrav på ansvarstagande
- Villkor som gäller Code of Conduct-bilagan till upphandlingsavtalet
- Blankett för självbedömning
- Finansministeriets pressmeddelande 16.12.2021
Som åtgärd vidtas att utarbeta en utredning om erfarenheter av användningen av sysselsättningskrav inom offentlig upphandling i Finland och andra EU-länder. I utredningen granskas användningen av sysselsättningskrav med hänsyn till flera aspekter som hänför sig till arbetskraftpolitik och upphandlingsjuridik, beställaren och leverantören och de personer som sysselsätts genom upphandling.
Utredningen besvarar bland annat följande frågor: Vilka är de praktiska utmaningarna och lösningsmodellerna för att öka användningen av sysselsättningskravet inom offentlig upphandling och hur inverkar sysselsättningskravet på sysselsättningen i Finland och EU? Hur lämpar sig EU-ländernas erfarenheter av att använda sysselsättningskravet till den finländska verksamhetsmiljön?