Alla gynnas av tillgänglighet

Webbplatsernas tillgänglighet är både teknisk och kognitiv. Teknisk tillgänglighet innebär en god teknisk nivå och garanterar att webbplatsen även fungerar med hjälpmedel och -program. Kognitiv tillgänglighet handlar om att webbplatserna och tjänsterna är lätta att använda och lättbegripliga.

Tillgänglighetsdirektivet och den inhemska tillgänglighetslagstiftning som utformats på basis av direktivet ställer endast krav på teknisk tillgänglighet och då bara på miniminivån.

Lagens tillgänglighetskrav gäller framförallt myndigheter. Tillgängligheten på den offentliga förvaltningens webbplatser förbättras säkerligen de närmaste åren. Då återstår dock frågan hur man dessutom tar hand om den kognitiva tillgängligheten i digitala tjänster.

Lätt att använda – bra för alla

Framförallt myndigheternas digitala tjänster bör i princip vara lätta att använda och ha ett lättbegripligt innehåll. Detta skulle gynna alla – framförallt användare med utmaningar när det gäller minnesfunktioner, motorik, lärande och förståelse, uppmärksamhet, språklig förmåga och läskunnighet samt att uppfatta eller tolka objekten.

Webbplatsens struktur samt mängden information och presentationssättet påverkar hur lätt det är att använda tjänsten. Det är bra att webbplatserna har bilder och videor som stöd för textinnehållet. Väsentligt är också att underlätta användningen via tips och instruktioner som stöd för minnet samt framhäva sidornas väsentliga innehåll visuellt utan att glömma alternativa presentationssätt för blinda.

Tjänsten ska också vara begriplig

Att tjänstens användargränssnitt är lätt att använda räcker inte, om själva innehållet är svårbegripligt. Både textinnehållet och textformateringen ska ägnas uppmärksamhet. I vissa fall är det förnuftigt att använda lättläst språk på webbplatsen. Man ska även tänka på den kognitiva tillgängligheten i t.ex. videornas struktur. 

Vad händer med alla som står utanför lagstiftningen?

Tillgänglighetslagstiftningen gäller myndigheter och andra aktörer, t.ex. organisationer, som har ett offentligrättsligt uppdrag eller uppfyller definitionen av ett offentligrättsligt organ.

Tillgänglighetskraven gäller även organisationer som fått offentlig finansiering till förnyelse och produktion av webbplatser.

Merparten av företagen och delar av frivilligsektorn hamnar alltså utanför lagstiftningen.  

Samtidigt vill många i Finland använda digitala tjänster på olika områden i livet men kan inte göra det på grund av dålig tillgänglighet.

Det är önskvärt att aktörer som inte omfattas av tillgänglighetslagen ändå inser vilken betydelse tillgängligheten har. Förbättrad tillgänglighet kan också ses som ett säljargument.

Förslag om hur tillgängligheten kan förbättras