Statsförvaltningen

Statsförvaltningen består av statens centralförvaltning, regionförvaltning och lokalförvaltning. Statens centralförvaltning består av ministerierna samt de riksomfattande ämbetsverk och inrättningar som verkar inom deras förvaltningsområde. Statsförvaltningen sysselsätter sammanlagt cirka 74 635personer.

Ämbetsverken och inrättningarna har varierande uppgifter och storlek. Utöver förvaltningsuppgifter ansvarar de bland annat för den inre och yttre säkerheten och för uppgifter som hänför sig till statistikproduktion, informationsförvaltning och registrering. De utvecklar även vissa verksamhetsområden och ser till att den information som produceras inom respektive område görs tillgänglig för hela samhället. En del av ämbetsverken och inrättningarna verkar som statliga forskningsinstitut.

Statsförvaltningens strukturer.

Centralförvaltningen

Varje ministerium ansvarar skilt för sig för att inom sitt verksamhetsområde bereda ärenden som statsrådet behandlar och sörja för den egna förvaltningsgrenens funktion. Bestämmelser om ministeriernas ansvarsområden finns i reglementet för statsrådet, och bestämmelser om deras uppgifter finns i förordningarna om ministerierna. Därtill finns det särskilda bestämmelser om varje ämbetsverk inom centralförvaltningen som lyder under ministerierna. Mätt enligt antalet anställda hör Försvarsmakten, Skatteförvaltningen och Gränsbevakningsväsendet till de största ämbetsverken inom centralförvaltningen.

Regionförvaltningen

Myndighetsuppgifterna inom statens regionförvaltning sköts av regionförvaltningsverken (6 ämbetsverk), närings-, trafik- och miljöcentralerna (15 centraler) samt Statens ämbetsverk på Åland. Regionförvaltningsverken (RFV) främjar den regionala jämlikheten genom att i regionerna sköta verkställighets-, styrnings- och tillsynsuppgifter som har samband med lagstiftningen.

Regionförvaltningsverken

Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) främjar den regionala utvecklingen genom att i regionerna sköta statsförvaltningens verkställighets- och utvecklingsuppgifter.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna

Den strategiska planeringen och styrningen av regionförvaltningsverken och NTM-centralerna sker i samarbete mellan de ministerier som styr dessa ämbetsverk. Finansministeriet ansvarar för den allmänadministrativa styrningen av regionförvaltningsverken och arbets- och näringsministeriet för den allmänadministrativa styrningen av närings-, trafik- och miljöcentralerna.

Lokalförvaltningen

Ämbetsverken inom statens lokalförvaltning utgörs bl.a. av polisinrättningarna, utsökningsverken samt arbets- och näringsbyråerna. Ämbetsverken erbjuder också sina tjänster på olika servicepunkter i enlighet med lokala förhållanden och behov. Även Folkpensionsanstalten, som är en offentligrättslig inrättning och som verkar direkt under riksdagen, har ett omfattande nätverk av verksamhetsställen.

Centralförvaltningens utveckling på 2000-talet

Statsförvaltningens grundstruktur har inte förändrats särskilt mycket sedan Finland blev självständigt. De högsta statsorganen och deras inbördes maktförhållanden har definierats i den regeringsform (94/1919) som föregick den gällande grundlagen (731/1999). Ministeriernas struktur har förändrats endast i liten omfattning.

På ministerienivå fokuserar man på strategisk styrning medan ämbetsverken har hand om de operativa uppgifterna. I samband med att ministerierna och deras förvaltningsområden strukturerats om har vissa uppgifter och enskilda ämbetsverk överförts till andra förvaltningsområden. I utvecklingsarbetet har fokus lagts på statsrådshelheten och ministeriernas verksamhet med avseende på effektiviteten.

På ämbetsverksnivå har förändringarna inom centralförvaltningen varit mer omfattande. Ämbetsverkens självständighet och behörighet har således varierat på centralförvaltningsnivå. Somliga ämbetsverk och inrättningar har slagits samman och andra har lagts ner. Därtill har helt nya ämbetsverk och inrättningar grundats. Vissa ämbetsverk har också ombildats till affärsverk, och en stor del av dessa har senare bolagiserats. Reformen av förvaltningens verksamhet har genomförts så att sakkunnig- och stödtjänsterna koncentreras i servicecenter. Ett exempel på detta är statens center för informations- och kommunikationsteknik, Valtori, som grundades år 2014.

Under tidigare regeringsperioder har reformbehoven inom statens centralförvaltning utretts inom ramen för projektet KEHU och reformbehoven inom central- och regionförvaltningen inom ramen för projektet VIRSU.

Under statsminister Juha Sipiläs regeringsperiod genomfördes ett strategiskt förändringsprogram för att reformera centralförvaltningen. Syftet var att säkerställa att statsrådet och statsförvaltningen kan bedriva en effektiv verksamhet i styrningen och genomförandet av den framtida digitala förvaltningen. Genom programmet skapades förutsättningar för en hållbar förnyelse, för genomförandet av spetsprojekten och reformerna samt för avhjälpandet av hållbarhetsunderskottet.

Som en del av förändringsprogrammet genomfördes utredningsarbetet Ämbetsverket på 2020-talet, där man utarbetade utvecklingsförslag för att förbättra de statliga ämbetsverkens och inrättningarnas funktionella flexibilitet.

Utveckling av regionförvaltningen

Statens regionförvaltning reformerades genom en stor omstrukturering vid ingången av 2010 (s.k. ALKU-projektet). Den 1 januari 2010 samlades uppgifterna för statens tidigare mest betydande regionförvaltningsmyndigheter hos två diversifierade myndighetshelheter, närmare bestämt regionförvaltningsverken (6 ämbetsverk) och närings-, trafik- och miljöcentralerna (15 centraler). Åland har en egen regionförvaltningsmyndighet, Statens ämbetsverk på Åland.

Regionförvaltningsreformen stärkte landskapsförbundens roll som regionutvecklingsmyndigheter genom att samla regionala utvecklingsuppgifter och beslutanderätt över tillhörande resurser hos förbunden.

I regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering har det fastställts riktlinjer för den strukturella utvecklingen av regionförvaltningen under denna regeringsperiod. I regeringsprogrammet konstateras det att de självstyrande områdena möjliggör en stegvis övergång till sektorsövergripande landskap. Denna övergång bereds parlamentariskt före utgången av 2020. Samtidigt utreds det vilka uppgifter som ska överföras från kommunerna, samkommunerna och staten till landskapen. Efter att det parlamentariska arbetet slutförts bereder regeringen den lagstiftning som behövs. Tillsyns-, tillstånds- och styrningsuppgifterna inom social- och hälsotjänster vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken samt omorganiseringen av övriga uppgifter inom den statliga regionförvaltningen kommer att utredas i samband med en parlamentarisk utredning.

Statens lokalförvaltning formas om

De geografiska verksamhetsområdena för ämbetsverken inom statens lokalförvaltning har blivit större under de senaste åren och omfattar nu i stort sett landskapens område eller större områden. I fråga om flera av de nuvarande lokalförvaltningsmyndigheterna kommer ämbetsverksstrukturen att förändras så att myndigheterna får riksomfattande behörighet. Dessa ämbetsverk kommer även framöver att ha verksamhetsställen i hela landet.

Till statens lokalförvaltning kan för närvarande räknas polisinrättningarna, som är 11, utsökningsverken, som är 22 och arbets- och näringsbyråerna, som är 15 stycken.

Den nya åklagarmyndigheten inledde sin verksamhet den 1 oktober 2019. Det nya ämbetsverket Åklagarväsendet består av riksåklagarens byrå och fem åklagardistrikt. Magistraterna slogs samman med Befolkningsregistercentralen vid ingången av 2020 till den riksomfattande Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Även utsökningsväsendet omorganiseras i slutet av 2020 så att det får en enda nivå. Riksfogdeämbetet och de 22 utsökningsverken ska gå samman till en enda riksomfattande myndighet, Utsökningsverket.

Polisen

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata

Åklagarväsendet

Utsökningsverken

TE-tjänster

Statens verksamhet har också organiserats i annan form än som ämbetsverk

Utöver ämbetsverken har statens verksamhet också organiserats som affärsverk, aktiebolag som ägs helt eller delvis av staten (s.k. bolag med specialuppgifter), fonder som står utanför budgeten samt offentligrättsliga institutioner, stiftelser och andra offentligrättsliga fonder.

Exempel på statens affärsverk är Senatfastigheter, som hör till finansministeriets förvaltningsområde, och Forststyrelsen, som hör till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde. Senatfastigheter är en statlig sakkunnigorganisation inom arbetsmiljö- och lokalitetsfrågor. Forststyrelsen bedriver affärsverksamhet i anslutning till statens mark- och vattenområden och har även offentliga förvaltningsuppgifter. Trots att affärsverkens ekonomi står utanför statsbudgeten utgör de ändå inte särskild förmögenhet, utan staten ansvarar i sista hand för deras åtaganden.

Det finns 31 statliga bolag med specialuppgifter. I ett statligt bolag med specialuppgifter har staten i egenskap av ägare ett särskilt intresse när det gäller reglering eller myndighetsuppgifter: bolaget har en av staten fastställd närings- eller samhällsrelaterad uppgift eller någon annan politisk uppgift eller särskild roll. Mer information om staten som bolagsägare finns på webbsidorna för ägarstyrningsavdelningen vid statsrådets kansli.

Ägarstyrningsavdelningen vid statsrådets kansli

Det finns 11 fonder som står utanför statsbudgeten. Enligt 87 § i grundlagen kan det genom lag bestämmas att en statlig fond ska lämnas utanför statsbudgeten, om skötseln av någon bestående statlig uppgift nödvändigtvis kräver det. För att ett lagförslag om inrättande av en fond utanför statsbudgeten eller om väsentlig utvidgning av en sådan fond eller dess ändamål ska godkännas krävs i riksdagen minst två tredjedelars majoritet av de avgivna rösterna. Fonderna står utanför budgeten, men de har ingen självständig kassa, utan deras kassamedel utgör en del av statens kassa (med undantag av Statens Pensionsfond).

Närmare fondspecifika beskrivningar finns i regeringens årsberättelse

Exempel på statens offentligrättsliga stiftelser, institutioner och andra offentligrättsliga fonder är Nationalgalleriet, de offentligrättsliga stiftelseuniversiteten, Folkpensionsanstalten, Finlands Bank, Arbetshälsoinstitutet, Finlands Viltcentral, Finlands Skogscentral, Pensionsskyddscentralen, Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra och Arbetslöshetsförsäkringsfonden.

Kontaktuppgifter

Konsultativ tjänsteman
Mikko Saarinen
Tfn. 02955 30047
mikko.saarinen(at)vm.fi