Fördjupandet av bankunionen
Fördjupandet av bankunionen
Europeiska bankunionen består idag av den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsmekanismen. Bankunionen bygger på harmoniserad lagstiftning på EU-nivå, det så kallade enhetliga regelverket. Europeiska kommissionen har föreslagit ett gemensamt insättningsgarantisystem som en tredje pelare i bankunionen.
Målet är att bryta beroendeförhållandet mellan banker och stater
Syftet med bankunionen är att bryta beroendeförhållandet mellan banker och stater. Om en bank är mycket beroende av en stat, kan statens svaga ekonomi lätt återspeglas i bankens ställning. Bankernas risker är ofta koncentrerade till deras hemmamarknader, och därför kan en störning i hemstatens ekonomi leda till en kraftig ökning av kreditförlusterna.
Beroendeförhållandet förstärks av den historiska bakgrunden: det har ansetts att bankernas stabilitet i sista hand är beroende av att staterna garanterar deras betalningsförmåga. Om en stat har en dålig kreditvärdighet har den sämre förutsättningar att stödja sina banker. På så sätt beror förtroendet för bankerna på deras hemstat. Kopplingen är särskilt stark om bankerna har gjort stora investeringar i inhemska statsobligationer.
Förhandlingarna om insättningsgarantin har pågått länge
EU har försökt bryta kopplingen mellan banker och stater genom att inrätta en gemensam tillsynsmekanism och en gemensam resolutionsmekanism. Syftet med den gemensamma tillsynsmekanismen är att säkerställa en enhetlig tillsyn av bankerna i alla EU-länder. Resolutionsmekanismen möjliggör en kontrollerad avveckling av krisdrabbade banker eller en omstrukturering av deras verksamhet utan statligt stöd.
Den europeiska insättningsgarantin anses vara en av de åtgärder som krävs för att bryta kopplingen mellan banker och stater. Insättningsgarantin tryggar de medel som finns på insättarnas konton om deras inlåningsbank går i konkurs. Varje EU-land ordnar för närvarande själv insättningsgarantin och samlar in insättningsgarantiavgifter av bankerna för detta ändamål. EU har harmoniserat insättningsgarantin till ett maximibelopp på 100 000 euro per insättare och bank.
Medlemsländerna har sedan 2015 förhandlat om ett europeiskt insättningsgarantisystem som åtminstone delvis ska ersätta medlemsländernas egna insättningsgarantifonder. Målet är att ge ett starkare och enhetligare skydd för insättningar, oberoende av i vilket land banken är belägen. Det förekommer emellertid betänkligheter över att det är så stora skillnader mellan bankernas risknivåer i olika länder och att bankunionen ännu inte i tillräcklig utsträckning har luckrat upp kopplingen mellan banker och stater.
Beredningen fokuserar nu på resolution av bankerna
Medlemsländerna har försökt lösa den låsta förhandlingspositionen genom att diskutera en större helhet och fördjupa bankunionen.
Förhandlingspaketet bestod av fyra delar som alla syftade till att försvaga kopplingen mellan bankerna och staterna:
- en gemensam insättningsgaranti
- en reform av resolutionslagstiftningen
- minskning av koncentrationsriskerna i samband med statsobligationer
- undanröjande av hinder för gränsöverskridande bankverksamhet.
Eurogruppen fastslog i juni 2022 att beredningen inom den närmaste framtiden ska fokusera på att stärka bankernas resolution och på nationella insättningsgarantisystem. Ministrarna ska i ett senare skede bedöma läget och komma överens om fortsatta åtgärder för att fördjupa bankunionen.
Kommissionen lade i april 2023 fram ett lagstiftningsförslag för att se över bestämmelserna om resolution och insättningsgaranti. Kommissionen föreslår betydande ändringar framför allt i användningen av insättningsgarantifonder. Dessutom ökar förslaget det belopp som insättningsgarantifonderna kan använda för olika åtgärder vid bankens resolutions- och insolvensförfaranden samt för föregripande bankstöd. Med hjälp av föregripande stöd ska man försöka undvika att krisdrabbade banker blir insolventa. Europeiska unionens råd nådde en överenskommelse om sin ståndpunkt i frågan i juni 2024 och Europaparlamentet i april 2024. Trepartsförhandlingarna mellan institutionerna om förslaget inleds hösten 2024.
Finlands mål är en bankunion som baserar sig på skuldnedskrivning
Vid färdigställandet av bankunionen betonar Finland omfattande och effektiv skuldnedskrivning för att minimera kostnaderna för skattebetalarna vid bankkriser. Finland arbetar för att bankunionen ska fullbordas på ett sätt som inte ökar Finlands och det finländska banksystemets solidariska ansvar.
Finlands mål i Eurogruppens förhandlingar är en ambitiös plan för att fördjupa bankunionen. Finland anser att man inom EU bör komma överens om att minska riskerna inom banksektorn, återställa resolutionssystemets trovärdighet och besluta om en reform av bankregleringen för att möjliggöra reglering av statsskuld. Först därefter kan man gå vidare med den europeiska insättningsgarantin.
Finland anser att skuldnedskrivning och en trovärdig insättningsgaranti bör förbli grunden för resolutionsbestämmelserna. Det kan dock vara motiverat att i större utsträckning använda insättningsgarantifondernas medel för att lösa kriser i exceptionella situationer, förutsatt att de på förhand uppställda strikta villkoren uppfylls och investeraransvaret tillgodoses i tillräcklig utsträckning.
Finland framhåller att prioriteringen av insättningsgarantin för enskilda insättare, i synnerhet privatpersoner och små företag, bör bevaras.
Läs mer om Finlands mål i utvecklandet av bankunionen och bestämmelserna om resolution för banker (på finska):
Pankkien kriisinratkaisu- ja talletussuojasääntelyn kehittäminen, oktober 2023
Mer om ämnet:
Bankunionen (EU-rådets webbplats)
Europeiska kommissionens pressmeddelande om lagstiftningsförslagen (18.4.2023)
Rådets pressmeddelande om ramen för krishantering och insättningsgaranti: rådet enas om ståndpunkt (19.6.2024)
Kontakinformation:
Lagstiftningsråd
Jaakko Weuro
Tfn 02955 30322
jaakko.weuro(at)gov.fi
Konsultativ tjänsteman
Nina Santaharju
Tfn 02955 30320
nina.santaharju(at)gov.fi