Fördjupandet av bankunionen

Europeiska unionens råds byggnad i Bryssel. Europeiska bankunionen består för närvarande av den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsmekanismen. Bankunionen bygger på en harmoniserad lagstiftning på EU-nivå, dvs. det så kallade enhetliga regelverket. Europeiska kommissionen har föreslagit ett gemensamt insättningsgarantisystem som en tredje pelare i bankunionen.

Målet är att bryta ödesgemenskapen mellan banker och stater

Syftet med bankunionen är att bryta beroendeförhållandet mellan bankerna och staterna, dvs. den så kallade ödesgemenskapen. Om en bank är mycket beroende av en stat, kan statens svaga ekonomiska läge lätt återspeglas i bankens ställning. Bankernas risker är ofta starkt koncentrerade till deras hemmamarknader, och därför kan en störning i hemstatens ekonomi leda till en kraftig ökning av kreditförlusterna.

Beroendeförhållandet förstärks av den historiska bakgrunden: bankernas stabilitet har upplevts vara beroende av att staterna i sista hand garanterar deras betalningsförmåga. Om en stat har en dålig kreditvärdighet har den också sämre förutsättningar än andra att stödja sina banker. På så sätt varierar förtroendet för bankerna beroende på deras hemstat. Kopplingen är särskilt stark när bankerna har gjort stora investeringar i inhemska statsobligationer.

Förhandlingarna om insättningsgarantin har pågått länge

EU har försökt bryta kopplingen mellan banker och stater genom att inrätta en gemensam tillsynsmekanism och en gemensam resolutionsmekanism. Syftet med den gemensamma tillsynsmekanismen är att säkerställa en enhetlig tillsyn av bankerna i alla EU-länder. Resolutionsmekanismen möjliggör en kontrollerad avveckling av krisbrabbade banker eller en omstrukturering av deras verksamhet utan statligt stöd.

Den europeiska insättningsgarantin anses vara en åtgärd som saknas för att bryta kopplingen mellan banker och stater. Insättningsgarantin tryggar de medel som finns på insättarnas konton om deras inlåningsbank går i konkurs. Varje EU-land ordnar för närvarande själv insättningsgarantin och samlar in insättningsgarantiavgifter av bankerna för detta ändamål. EU har harmoniserat insättningsgarantin till ett maximibelopp på 100 000 euro per insättare och bank.

Medlemsländerna har sedan 2015 förhandlat om ett europeiskt insättningsgarantisystem som åtminstone delvis ska ersätta medlemsländernas egna insättningsgarantifonder. Målet är att ge ett starkare och mer enhetligt skydd för insättningar, oberoende av i vilket land banken är belägen. Det har dock uppstått oro över att det finns stora skillnader mellan bankernas risknivåer i olika länder och att man inom bankunionen inte i tillräcklig utsträckning har luckrat upp kopplingen mellan banker och stater.

Beredningen fokuserar nu på resolution av bankerna

Medlemsländerna har försökt lösa de låsta förhandlingspositionerna genom att diskutera en större helhet i syfte att fördjupa bankunionen. 

Förhandlingspaketet har bestått av fyra delar som alla syftar till att försvaga kopplingen mellan bankerna och staterna:

  • en gemensam insättningsgaranti
  • en reform av resolutionslagstiftningen
  • minskning av koncentrationsriskerna i samband med statsobligationer
  • undanröjande av hinder för gränsöverskridande bankverksamhet.

Eurogruppen fastslog i juni 2022 att beredningen inom den närmaste framtiden ska fokusera på att stärka bankernas resolution och på nationella insättningsgarantisystem. Ministrarna ska i ett senare skede bedöma läget med bankunionen och komma överens om fortsatta åtgärder för att fördjupa den.

Finlands mål är en bankunion som baserar sig på investeraransvar

Vid färdigställandet av bankunionen betonar Finland ett omfattande och effektivt investeraransvar för att minimera kostnaderna för skattebetalarna vid eventuella bankkriser.

Finlands mål i Eurogruppens förhandlingar är en ambitiös plan för att fördjupa bankunionen. Enligt Finlands synpunkt bör man inom EU komma överens om att minska riskerna inom banksektorn, återställa resolutionssystemets trovärdighet och besluta om en reform av  bankregleringen för att möjliggöra statsskuldsreglering. Först därefter kan man gå vidare med den europeiska insättningsgarantin.

En trovärdig och funktionssäker insättningsgaranti utgör enligt Finland en viktig del av en effektivt fungerande krishanteringsmekanism för bankerna. Ett välfungerande insättningsgarantisystem tryggar insättarnas ställning vid eventuella bankstörningar.   Det upprätthåller samtidigt marknadsdisciplin genom att göra det möjligt för icke-livsdugliga banker att upphöra med sin verksamhet i sedvanligt insolvensförfarande.
 
Det är enligt Finland inte ändamålsenligt att ändra insättningsgarantilagstiftningen i syfte att utvidga användningen av insättningsgarantimedel till att omfatta andra ändamål än skyddet av garanterade insättningar. 

Läs mer om Finlands mål för att utveckla bankunionen och lagstiftningen om bankernas krishantering:

Fördjupandet av bankunionen och utvecklingen av lagstiftningen om resolution av banker och insättningsgaranti; mars 2021 (redogörelse av statsrådet, riksdagens webbplats)

Fördjupandet av bankunionen och utvecklingen av lagstiftningen om bankers rekonstruktion och insättningsgaranti – Eurogruppens handlingsplan för fördjupandet av bankunionen, juni 2022 (redogörelse av statsrådet, riksdagens webbplats)

Läs mer:

Bankunionen (EU-rådets webbplats)

Kontakinformation:

Jaakko Weuro, lagstiftningsråd, tfn 02955 30322, jaakko.weuro(at)vm.fi