Regeringens proposition
Regeringens proposition om den tredje fasen av lagen om välfärdsområdenas finansiering till riksdagen
I propositionen föreslås det att lagen om välfärdsområdenas finansiering och lagen om främjande av skärgårdens utveckling ändras. De viktigaste ändringarna i finansieringslagen gäller i enlighet med regeringsprogrammet uppdateringen av behovsmodellen och bromsandet av kostnadsökningen. Avsikten är att lagen ska träda i kraft i början av 2027.
Propositionen var på remiss 2.2–11.3.2026. I fråga om de konsekvensbedömningar som uppdaterats till nivån för finansieringen för 2027 ordnades det ett diskussionsmöte för områdena den 26 mars 2026.
Propositionen överensstämmer till sitt innehåll i huvudsak med det utkast som var på remiss. De största ändringar som gjorts efter remissbehandlingen gäller beaktandet av långtidsdiagnoser från de två senaste åren, slopandet av sparkompensationen som utjämnar finansieringen samt den så kallade stupstocksmodellen som jämnar ut finansieringsutvecklingen på ett mera inriktat sätt.
”Genom förslaget till finansieringslag kan vi fortsätta den moderata reformen av finansieringsmodellen för välfärdsområdena, minska differentieringen mellan områdena och dämpa kostnadsökningen. Välfärdsområdenas finansiering ökar nästa år med flera hundra miljoner euro på riksnivå trots sparåtgärderna, och finansieringen kommer inte att minska för något välfärdsområde”, konstaterar kommun- och regionminister Anna-Kaisa Ikonen.
Minimiuppdatering av behovsmodellen
Den behovsmodell som beskriver behovet av och kostnaderna för social- och hälsovårdstjänster och som ligger till grund för finansieringen per välfärdsområde ska uppdateras i enlighet med den så kallade minimimodellen. Behovsfaktorerna eller dataurval ska inte utvidgas i detta skede eftersom det är osäkert om kunskapsunderlaget är tillförlitligt. Det föreslås också att långtidsdiagnoser inte skulle beaktas under två års tid.
Förslaget om beaktande av långtiddiagnoser på basis av uppgifter från två år tillbaka som en stabiliserande faktor fick omfattande understöd under remissbehandlingen, men i det skedet var det ännu inte möjligt att lägga fram konsekvensbedömningar av förslaget. Utifrån de uppgifter om områdesspecifika behovskoefficienter som Institutet för hälsa och välfärd (THL) meddelade i mars var det möjligt att bedöma förslagets konsekvenser för finansieringen för 2027. Det var på basis av konsekvensbedömningarna uppenbart att förslaget inte stabiliserade finansieringen på det sätt som eftersträvats, utan att det fortfarande i hög grad återspeglade variationen i kvaliteten hos kunskapsunderlaget i olika välfärdsområden. Vid diskussionsmötet den 26 mars 2026 varierade välfärdsområdenas åsikter om förslaget beroende på dess konsekvenser för varje område.
Det föreslås att beaktandet av diagnostiska uppgifter inom den privata hälso- och sjukvården i finansieringen skulle begränsas delvis på det sätt som föreslogs i det utkast som var på remiss. Privata diagnosuppgifter ska även i fortsättningen beaktas i fråga om köpta tjänster och servicesedlar som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar samt till den del de ingår i diagnosuppgifter som tagits ut till exempel från uppgifter om läkemedelsersättningar och uppgifter om sjukdagpenning. Diagnosuppgifterna inkluderas i finansieringen även i situationer där fortsatt vård inom den privata vården genomförs i välfärdsområdets tjänster.
Korrigering av fel i informationsunderlaget för finansieringen
För att trygga kvaliteten hos informationsunderlaget för finansieringen föreslås det att THL och finansministeriet framöver ska kunna rätta uppenbara fel i de registeruppgifter som ligger till grund för finansieringen. Syftet med detta är att säkerställa likabehandling av välfärdsområdena och att se till att finansieringen är korrekt och att finansieringsmodellen är trovärdig.
Enligt minister Ikonen har bristen på möjlighet till rättelse visat sig vara ett centralt missförhållande i den gällande lagen. Det felet rättas nu till.
Utjämningsmodellen tryggar miniminivån på finansieringen för alla välfärdsområden
I propositionen föreslås en ny utjämning som årligen ska trygga miniminivån på finansieringen till välfärdsområden där finansieringen annars minskar.
Den justering i efterhand som föreskrivits för finansieringen av välfärdsområdena minskar 2027, eftersom områdenas ekonomi på riksnivå stärktes mer än väntat 2025. Till följd av detta kommer finansieringen inte längre att öka för 2027 i alla regioner på samma sätt som under tidigare år, utan i vissa regioner kan finansieringen minska jämfört med året innan. I fråga om enskilda områden kan den svaga befolkningsutvecklingen och de förändringar som skett i bestämningsfaktorerna för området också försvaga utvecklingen av finansieringen.
Syftet med den föreslagna utjämningen är att fungera som en temporär lösning som stabiliserar finansieringen och som i synnerhet tryggar tillräckligheten av finansieringen för de välfärdsområden vars finansiering annars skulle minska från det nuvarande. Syftet med utjämningen är att säkerställa att även dessa områden har möjligheter att ordna lagstadgade tjänster för sina invånare. Samtidigt jämnas den årliga ökningen av finansieringen ut. Målet är att slopa utjämningen till exempel när informationsunderlaget för behovsmodellen stabiliseras och finansieringsmodellens förutsägbarhet förbättras.
I praktiken ökar utjämningen finansieringen för de välfärdsområden vars finansiering annars skulle minska under året i fråga oberoende av vilka faktorer som leder till att finansieringen minskar. Finansieringen av dessa välfärdsområden jämnas ut till föregående års nivå. Den finansiering som krävs för detta ska dras av till ett lika stort belopp per invånare från finansieringen av sådana välfärdsområden där finansieringen ökar mer än genomsnittet.
”Genom denna helhet tryggar vi tillräcklig finansiering för att ordna lagstadgade tjänster och tillgodoseendet av invånarnas grundläggande fri- och rättigheter i alla välfärdsområden. Uppdateringen av behovsmodellen förbättrar den områdesvisa fördelningen av finansieringen, och dessutom dämpas välfärdsområdenas differentieringsutveckling med hjälp av en utjämningsmodell. Utjämningsmodellen hjälper till exempel områden som förlorar befolkning att anpassa sig till minskningen av invånarantalet genom att bromsa minskningen av finansieringen”, betonar minister Ikonen.
Det förslag om kompensation som var på remiss, och enligt vilket 1 procentenhet av den invånarbaserade finansieringsandelen skulle ha överförts till finansieringsandelen för servicebehovet 2028, föreslås inte bli genomfört. Kompensationens betydelse minskar i synnerhet tack vare den uppdatering av behovsmodellen som förbättrar allokeringen av finansieringen till regionerna i enlighet med kostnaderna för servicebehovet, och den utjämningsmodell som nu föreslås.
De övriga förslagen har inte ändrats efter remissbehandlingen
Förslagen som gäller bromsning av kostnadsökningarna har inte ändrats efter remissbehandlingen. De gäller den andel av den uppskattade ökningen av servicebehovet inom social- och hälsovården som ska beaktas på förhand.
Graderingen av övergångsutjämningarna ska ökas så att antalet övergångsutjämningar som förblir permanenta på riksnivå minskar med en fjärdedel till utgången av 2030. Största delen av den andel av övergångsutjämningarna som staten finansierar överförs som en sparåtgärd till välfärdsområdena för ömsesidig finansiering.
Propositionens konsekvenser
De föreslagna lagändringarna påverkar välfärdsområdenas finansiering på riksnivå och allokeringen av finansieringen områdesvis.
De föreslagna kostnadsbegränsande åtgärdernas andel av finansieringen av välfärdsområdena på riksnivå uppgår uppskattningsvis till cirka -0,2 procent år 2027, cirka -0,8 procent år 2028 och cirka -1,3 procent år 2029.
De begränsande åtgärder som gäller ökningen av servicebehovet minskar finansieringsökningen sammanlagt med 65 miljoner euro 2027, 165 miljoner euro 2028 och 270 miljoner euro 2029. Ändringen i graderingen av övergångsutjämningarna minskar den andel som staten finansierar och dessutom överförs en del av övergångsutjämningarna till välfärdsområdena för ömsesidig finansiering. På detta sätt uppnås sammanlagt den besparing som anges i regeringsprogrammet (bilaga B) (65 miljoner euro 2028 och 120 miljoner euro från och med 2029).
Åtgärderna för att dämpa kostnadsökningen gäller alla välfärdsområden. De största negativa finansieringseffekterna bedöms gälla områden där ökningen av finansieringen genom de föreslagna ändringarna överskrider den genomsnittliga tillväxten i hela landet och som med tanke på finansieringens tillräcklighet har ekonomisk bärkraft att anpassa sig till förändringarna utan att förutsättningarna för ordnandet av tjänsterna äventyras. I dessa områden är tillväxtutsikterna för finansieringen i regel bättre än genomsnittet.
I propositionens konsekvensbedömningar har man ännu inte kunnat beakta de riktlinjer som dras upp den 30 april 2026 i samband med godkännandet av regeringens plan för de offentliga finanserna. Finansministeriet publicerar den 30 april 2026 en preliminär finansieringskalkyl för 2027 och en kalkyl över utgiftstrycket på finansieringen för 2028–2030.
Mer information:
Alexis Vartiainen, minister Anna-Kaisa Ikonens specialmedarbetare,
tfn 0295 530 176
Eeva Mäenpää, regeringsråd, finansministeriet, tfn 0295 530 266
Kaarle Myllyneva, finansexpert, tfn 0295 530 472
Q&A (på finska)
Proposition
THL:s nyhet (på finska)
Tidigare pressmeddelanden:
Begäran om utlåtande: Förslag till ändringar i den tredje fasen av lagen om välfärdsområdenas finansiering på remiss