Utredning bedömer möjligheterna och utmaningarna för beskattningen av biomassa i Finland
Utredningen undersökte möjligheterna och effekterna av beskattningen av biomassa i Finland, särskilt i fråga om fjärrvärme och värmeproduktion inom industrin, samt bedömde konsekvenserna bland annat för klimatet, statsfinanserna, konsumenterna och industrin.
I Finland är biomassans (inklusive fasta träbränslen och svartlut) andel av värmeproduktionens bränslen betydande: år 2021 var biomassans andel 67 procent. Till skillnad från fossila bränslen, torv och flytande eller gasformiga biobränslen tas ingen skatt ut på användningen av biomassa för uppvärmning.
Europeiska kommissionen har föreslagit att fasta träbränslen i stora energianläggningar ska inkluderas i energiskattens omfattning, dock så att lägre skattesatser tillämpas på hållbara bränslen. Ur ett nationellt perspektiv leder avskaffandet av fossila bränslen till en minskning av energiskatteutfallet, vilket kan leda till att man överväger att utvidga skattebasen till att även omfatta biomassa. Förutom de fiskala målen kan man genom beskattning bland annat syfta till att främja biologisk mångfald och kolsänkor samt att styra vissa biomassafraktioner till produkter på högre förädlingsnivå i stället för att användas för energi.
Beskattningen av biomassa skulle kunna genomföras på olika sätt
I den energibeskattningsmodell som används i Finland baserar sig skatten på bränsle på bränslets energiinnehåll, koldioxidutsläpp under livscykeln samt försörjningsberedskapsavgiften. På kraftvärmeverk tillämpas en reducerad skattesats. Utöver den nuvarande energiskattemodellen granskades energiskatten på energiinnehållsnivå och minimiskatten på biomassa enligt förslaget till ändring av energiskattedirektivet. Dessutom bedömdes riktandet av beskattningen till all biomassa i användningsobjekt som överskrider en viss anläggningsstorlek samt för utvalda biomassafraktioner eller för biomassa som på annat sätt uppfyller vissa kriterier.
Skattens effekter beror på den valda skattenivån och på begränsningarna
I utredningen utarbetades alternativa scenarier för biomassabaserad värmeproduktion och annan värmeproduktion, särskilt elbaserad värmeproduktion. Scenarierna utarbetades i en situation där beskattning inte tillämpas och i en situation där beskattning tillämpas. Enligt granskningen kommer användningen av biomassa inom värmeproduktionen att minska även utan skatt fram till 2030. Om en högre skatt tillämpas på biomassa enligt den nationella energibeskattningsmodellen skulle övergången bort från biomassa kunna påskyndas, särskilt inom fjärrvärmeproduktionen, men även inom industrin. Biomassa skulle huvudsakligen ersättas med värmepumpar och elpannor, inte med fossila bränslen. Övergångens inverkan på elsystemet bör beaktas och bedömas separat.
Införandet av beskattning av biomassa skulle leda till högre kostnader för fjärrvärmeproduktionen och industrin, där värme produceras med biomassa. Ökningen av kostnadsnivån skulle särskilt gälla skogsindustrin, där även den internationella konkurrenskraften bör beaktas. När det gäller massaindustrin skulle det vara av betydelse om skatten även skulle utvidgas till svartlut på nationell nivå. Skatten skulle höja priset på fjärrvärme och därigenom hushållens kostnader.
Eftersom biomassa betraktas som en utsläppsfri energikälla inom sektorerna för utsläppshandel och ansvarsfördelning, skulle införandet av beskattning av biomassa knappast påverka utsläppskalkylerna inom dessa sektorer. Inom markanvändningssektorn skulle dock positiva effekter kunna ses, om användningen av biomassa minskar eller riktas in på långlivade produkter i stället för på energianvändning.
Mer information: Ismo Muilu, AFRY Management Consulting, ismo.muilu(at)afry.com och Jenni Patronen, AFRY Management Consulting, jenni.patronen(at)afry.com
Genomförandet av rapporten om möjligheterna och utmaningarna att utvidga beskattningen av biomassa ingår i verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2023. Informationsleverantörerna ansvarar för innehållet i de rapporter som publiceras i publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet, och innehållet representerar inte nödvändigtvis statsrådets uppfattning. Mer information: https://tietokayttoon.fi