Polisens budskap till intressentgrupperna är klart: medborgarnas vardag påverkas om verksamheten anpassas

Om nivån på polisens anslag inte kan ändras i de pågående budgetförhandlingarna måste verksamheten anpassas genom snabba åtgärder redan från och med nästa år.

Polisen har inte de anslag som behövs för att kunna bevara verksamheten på nuvarande nivå. Som det nu ser ut kan polisen framöver inte vidta åtgärder som syftar till att stärka bekämpningen av människohandelsbrott, effektiveringen av bekämpningen av it-brottslighet och polisverksamheten i glesbygder om dessa fått finansiering endast för ett år.

Detta konstaterade polisöverdirektör Seppo Kolehmainen när han torsdagen den 26 augusti 2021 öppnade det virtuella seminariet Hur kan polisen skapa trygghet för alla under alla tider, nu och i morgon?. Seminariet ordnades av Polisstyrelsen och var avsett för intressentgrupper i hela landet.

På våren var situationen enligt Kolehmainen så ohållbar att polisen genast efter rambeslutet började ställa in sig på och förbereda sig inför det värsta, dvs. att anpassa verksamheten till den nuvarande ramen.

- Polisen kan inte längre fortsätta med kortsiktig verksamhet som lappas med tilläggsbudgetar, utan det behövs en grund för långsiktig planering, betonade han i sitt anförande.

Han konstaterade att det finns en skillnad på cirka 40 miljoner euro mellan det förslag som finansministeriet lagt fram och polisens förslag.

En mycket snedvriden situation

Förvaltningsdirektör Anne Aaltonen vid Polisstyrelsen redde i sitt anförande ut hur polisens finansiering används samt hur anpassningen planeras.

- Vid ingången av 2021 tvingades polisen anpassa de poster som sköts centraliserat med s.k. koncern- och utvecklingsfinansiering, eftersom det viktigaste har varit att öka antalet poliser. Sådana centraliserade poster är bl.a. fordonsanskaffningar och andra materielanskaffningar samt projekt i syfte att utveckla polisverksamheten, konstaterade Aaltonen. 

Polisen måste dessutom ansvara för de obligatoriska utgifterna som ständigt ökar, till exempel fungerande och säkra ICT-system och lokaler. Dessa utgifter sköts med långvariga avtal vars utvidgning eller innehåll polisen inte ensam kan påverka. 

- Ur polisverksamhetens synpunkt är situationen för närvarande mycket snedvriden. Med det nuvarande antalet anställda finns det inte tillräckliga anslag för de obligatoriska permanenta kostnaderna och det är i praktiken omöjligt att längre än ett år i taget planera hur verksamheten kan förverkligas på effektivast möjliga sätt, konstaterade Aaltonen.

- ICT- eller lokalutgifterna som har stigit år för år kräver en allt större del av grundbudgeten. 
Ändringen i verksamhetsmiljön och reformkraven som lagstiftningen ställer kräver att polisen utvecklar sin verksamhet, sina informationssystem och sina lokaler. Allt detta alltså utöver de stigande kostnaderna för den grundläggande verksamheten. 

Största delen av polisens utgifter är personalkostnader

Den klart största delen av polisens utgifter utgörs av personalkostnader (nästan 70 procent). De näst största kostnaderna utgörs av ICT- och lokalkostnader. 

ICT- och lokalutgifterna är i praktiken obligatoriska utgifter som båda innefattar en betydande renoveringsskuld. En av orsakerna till detta är att polisens verksamhet hittills har planerats och finansierats i första hand med antalet poliser i åtanke, vilket innebär att man varit tvungen att göra minskningar beträffande allt annat och investeringsskulden har ökat. 
Enligt Aaltonen har det beräknats att man genom naturlig avgång och genom att dra in visstidsbefattningar skulle kunna minska personalkostnaderna med cirka 25 miljoner euro.

En minskning genom naturlig avgång skulle betyda att tidsbegränsade tjänsteförhållanden inte förlängs om de grundar sig på arbetets karaktär och ny personal anställs inte i stället för personer som pensioneras eller lämnar tjänstgöringen vid polisen av någon annan orsak.

- Personalminskningen omfattas också av det anslag som beviljats för i år för att reda ut människohandelsbrott, trygga polistjänsterna i glesbygder och undersöka IT-brott. Finansieringen för dessa uppgifter upphör 2022, varvid polisen för att trygga sina kärnuppgifter skulle tvingas avstå från dessa tidsbundna ytterligare satsningar. 

Utryckningstiderna och brottsutredningstiderna blir längre

Anne Aaltonen betonar att man i detta skede generellt har skisserat upp olika, möjliga alternativ i anslutning till anpassningsåtgärderna samt konsekvenserna av alternativen. Det är fråga om att överväga dåliga alternativ.  Konsekvenserna, och samtidigt ett eventuellt anpassningsbehov, konkretiseras först när finansieringsbeslutet är klart och då görs fördelningen.

Polisen strävar fortsättningsvis efter att trygga de brådskande utryckningarna, men i övrigt skulle  verksamheten påverkas i stor omfattning. 

- Utryckningstiderna blir längre särskilt beträffande mindre brådskande utryckningar. Det räcker längre än tidigare innan polisen kommer till platsen och detta försämrar samtidigt förutsättningarna att reda ut brotten.  Polisen kan inte på ett förebyggande sätt ingripa till exempel i störande beteende eller störande användning av rusmedel på offentliga platser. 
Brottsutredningstiderna blir längre, utredningsnivåerna sjunker och antalet brott som kräver polisens avslöjande verksamhet minskar. 

- Att minska den avslöjande verksamheten skulle bland annat innebära en minskning av antalet brott som begåtts av organiserade kriminella grupper och meddelats till polisen och eventuellt av antalet narkotikabrott. I statistiken skulle situationen alltså bli bättre även om detta i verkligheten inte stämmer. Brottsligheten skulle förbli dold brottslighet. 

Vad skulle sparåtgärderna kunna innebära för polisinrättningen i Östra Nyland?

Polischef Ilkka Koskimäki vid polisinrättningen i Östra Nyland berättade vad de påkallade anpassningsåtgärderna skulle kunna innebära i praktiken för en polisinrättning.

- Sparåtgärder som endast gällde polisens övervaknings- och larmverksamhet skulle innebära att polisinrättningens hela område skulle vara utan en enda polispatrull varannan natt. Om sparåtgärderna riktades in enbart på trafikövervakningen skulle de enbart för vår polisinrättning motsvara en indragning av polisens hela trafikövervakning, sade Koskimäki. 

Stora förändringar i polisens verksamhetsmiljö

Polisdirektör Sanna Heikinheimo vid Polisstyrelsen redde ut förändringen i verksamhetsmiljön och hur den inverkar på polisverksamheten. 

- Sammanfattningsvis: polisens uppgiftsområde utvidgas, antalet uppdrag ökar och uppdragen blir mer komplicerade. För att klara av utmaningen krävs förutom ett tillräckligt antal anställda även att lagstiftningen och teknologin utvecklas kontinuerligt samt att personalens kompetens upprätthålls.

Förändringar som utmanar brottsbekämpningen är bland annat den snabba utvecklingen av teknologin samt digitaliseringen.

- Digitaliseringen och cybermiljön förändrar sätten att begå brott, ökar antalet brottsoffer och skador exponentiellt samt utmanar polisens utredning och bevisningskedja. Ett exempel på detta är fallet Vastaamo, konstaterade Heikinheimo.

Hon nämnde också migrationen till följd av klimatförändringen som en utmaning. Fenomen som hör samman med denna typ av migration är bland annat olaglig inresa, människohandel och klimatextremism.

En utmaning för övervaknings- och larmverksamheten är bland annat de sociala medierna som gör det möjligt att snabbt mobilisera stora människomassor samt maximera publiciteten med polisens hjälp.

Heikinheimo berättade också att aggressivt beteende mot ordningsmakten har blivit ett vanligare fenomen i många länder. Samma utveckling kan skönjas även i Finland.
Den ojämna fördelningen av välståndet syns både i brottsbekämpningen och i övervaknings- och larmverksamheten.

- Detta skapar en grund för uppkomsten av olika extrema rörelser, konstaterade Heikinheimo.