Finansministeriets 200-årshistora utgiven: Statsbyggare och Krishanterare
De två första delarna av finansministeriets historia utgavs idag den 22 oktober 2009. Den första delen heter Statsbyggare och den andra Krishanterare. Verken illustrerar finansministeriets roll i Finlands historia under 1809-1966. Den tredje delen, Välfärdens tryggare, blir färdig i början av 2010, och den handlar om åren 1966-2009.
Finansministeriets historia har skrivits av PD, docent Seppo Tiihonen och PD, docent Sakari Heikkinen. Förläggaren är Edita Publishing Ab.
Den 24 oktober 1809 skickade finansexpeditionen vid Storfurstendömet Finlands nyligen grundande regeringskonselj åt länshövdingarna och vissa ämbetsverk ett cirkulärbrev om utarbetandet av en utgiftsstat för 1809. Brevet utarbetades enligt gamla svenska modeller. Expeditionen utarbetade på basis av svaren den första budgeten för 2010. Kejsaren bekräftade budgeten sommaren 2010.
Kejsarens besked vid lantdagarna i Borgå om Finlands egen statsekonomi utgör en av de grundläggande pelarna för byggandet av staten Finland. Det faktum, att skatter som tagits ut i Finland användes till finländarnas godo, samt skapandet av en egen budget som åtskiljts från kejsardömets budget skapade en finländsk budgetautonomi.
Skötseln av statsfinanserna, uppbörden av skatter och bokföringen förändrades inte vid länsförvaltningen eller ämbetsverken. Det som var nytt var främst Finlands centralförvaltning, finansexpeditionen som svarade för budgeten, samt kammarexpeditionen som svarade för konton och skatteuppbörden. Lantdagarna som började sammanträda regelbundet 1863, hade inte någon budgetmakt före 1917.
Skattesystemet förblev gammaldags. De gamla grundskatterna utgjorde grunden för beskattningen. Förändrandet av beskattningen krävde lantdagarnas samtycke. Det fanns dock ett betydande undantag till denna regel, tullskatten. Eftersom lantdagarna inte sammanträdde efter Borgå förrän år 1863, förlitade sig senaten till tullarna då statens inkomster skulle utökas. Beskattningen baserade sig i allt högre grad på tullar under 1800-talet, och de utgjorde som mest över 70 procent av finska statens inkomster.
Inkomst- och förmögenhetsskatten togs i bruk först när man blev tvungen till det under första världskriget då tullinkomsterna rasade till följd av att den internationella handeln avstannade.
Storfurstendömets finanspolitik, som drevs under finansexpeditionens ledning, var tämligen försiktig. Utgifterna dimensionerades enligt inkomsterna, och man försökte åstadkomma överskott.
Det system för skötseln av statsfinanserna som skapats under storfurstendömets tid var redan så pass avancerad år 1917 att den oväntade möjligheten för Finland att förklara sig som en självständig republik gick utan några problem. Riksdagen fick budgetmakten enligt regeringsformen från 1919.
Finansministeriets utveckling under åren 1917-1965 betecknas av kriser. Trots att övergången från storfurstendöme till ett självständigt Finland skedde smidigt för ämbetsverksstrukturernas och tjänstemannakårens del, var finansieringen av byggandet av det självständiga Finlands statliga institutioner desto svårare. Finansministeriet stod inför en statsfinansiell kris efter depressionen på 1920- och 1930-talen, en fredskris efter kriget, och därefter inför en kronisk kassakris som varade ända tills mitten av 1960-talet.
Journalister kan fråga efter recensionsexemplar från Edita Publishing Ab:s kundtjänst, tfn 020 45005, eller [email protected]
Ytterligare information: konsultativ tjänsteman Seppo Tiihonen, tfn 09 160 33193 och docent Sakari Heikkinen, tfn 09 191 24898 (Helsingfors universitet)