Omfattande inventering av Salpalinjen färdig
Den inventering av befästningarna på Salpalinjen som finansministeriet beställt av Museiverket är färdig. Målet med den treåriga inventeringen har varit att kartlägga det geografiska läget och allmänna skicket av försvarskedjan som lämnat i statens ägo sedan andra världskriget. Utredningsarbetet som gäller Salpalinjen – en av de största arkeologiska inventeringarna i Finland – tjänar utvecklingen av statens fastighetsförvaltning och det kan utnyttjas i stor omfattning såväl vid underhållet av objekten, planeringen av markanvändningen som främjandet av turismen. Allmänheten har också möjlighet att utnyttja utredningen.
Salpalinjen är en befäst bunkerlinje vid Finlands östra gräns som byggdes under åren 1940-1944. Salpalinjen övergick år 2003 från försvarsministeriet i finansministeriets besittning i samband med koncentreringen av statens fastighetsförvaltning. Senatfastigheter svarar för skötseln av befästningarna. Finansministeriet beställde en inventering av Salpalinjen från Museiverket för att kunna kartlägga omfattningen, det geografiska läget och skicket av befästningarna. John Lagerstedt, forskare, FM, från Museiverket var projektchef för inventeringsprojektet. I styrgruppen för projektet ingick förutom representanter för Museiverket och finansministeriet även representanter för Krigsmuseet, Salpalinja-museet i Miehikkälä ochSalpalinjan perinneyhdistys ry samt de primära aktörerna inom statens fastighetsförvaltning, dvs. Senatfastigheter och Forststyrelsen.
Väldig helhet som är svår att begränsa
Det är svårt att ge någon noggrann definition av Salpalinjen. Det var till och med vid slutet av fortsättningskriget oklart vilka befästningar som ingick i kedjan. Högkvarterets order av den 10 juli 1944 utgör kanske en definition av Salpalinjen:
Överbefälhavaren har på förslag från befälhavaren för trupperna på Karelska näset bekräftat att den försvarsställning som inletts under stilleståndet på linjen Finska viken – Salpausselkä – Nyslott – Suomussalmi – Salla ska kallas "Suomen Salpa" och förkortas "Salpa".
Salpalinjen omfattar de försvarsanläggningar som byggdes till skydd för östra gränsen under åren 1940-1944. Salpalinjen börjar i Virolax, vid Finska vikens kust, och fortsätter ända till nordöstra Lappland till Savukoski kommun. Byggandet av Salpalinjen var det största bygget i det självständiga Finlands historia. Några strider förekom emellertid aldrig vid Salpalinjen under fortsättningskriget. Befästningsarbetet upphörde efter kriget 1944, men försvarskedjan underhölls ända tills 1980-talet.
De befästningar som byggts på öarna nära den östra kustdelen av Finska viken, befästningarna vid Kymi älv, de befästningar som tyskarna byggt i Lappland, lagertunnlarna som byggs i de inre delarna av landet och andra depåstrukturer samt Harparskoglinjen som byggts runt hyresområdet i Hangö under vapenstilleståndet avgränsades utanför inventeringsområdet. Det inventerade området var trots avgränsningarna över 900 kilometer långt.
Inventeringen visar att Salpalinjen utgör en befästningshelhet vars skyddsrum gjorda av betong, inkvarteringstunnlar som brutits i klippor samt stenhinder bevarats i gott skick. Fältbefästningar som byggts för tillfälligt bruk har förstörts och förfallit i större mån, men de befästningshelheter de utgjort har dock bevarats väl. Salpalinjaområdet inkluderade enligt inventeringen 776 befästningsanläggningar som byggts av betong eller stål.
Inventering vid skrivbordet och ute i fältet
Före fältundersökningarna kartlades arkivmaterialet och de tidigare inventeringarna. Hundratals arkiverade krigskartor fotograferades, och med deras hjälp konstruerades en digital geografisk databas som överfördes på ett modernt kartunderlag. Fältundersökningarna genomfördes under två års tid och arbetet tog sammanlagt 32 arbetsveckor. Undersökningar gjordes inom 29 kommuners områden och förteckningen över fornminnen utökades med 315 objekt med sammanlagt 780 underobjekt. Vid fält- och efterarbetsskedet utnyttjades dessutom tredimensionella terrängmodeller över de befästa områdena som gjorts med hjälp av lasermätningar.
Det exakta läget av befästningarna bestämdes med gps-positionerare och de beskrevs även skriftligt. Befästningarna fotograferades också. Uppgifterna om objekten infördes i Museiverkets förteckning över fornminnen, de är alltså tillgängliga för allmänheten. Inventeringsprojektet löpte ut i början av maj då Museiverket överlämnade sin rapport till finansministeriet.
Inventeringsarbetet kan utnyttjas i stor omfattning
Det primära målet med inventeringen är att tjäna statens fastighetsförvaltning och att förtydliga statens fastighetstillgångar. Eftersom befästningarna måste iakttas vid planeringen av markanvändningen, underlättar det nya kartmaterialet även kommunernas planläggningsarbete. Forskningsresultaten kan även utnyttjas vid underhållet av objekten samt vid eventuella restaureringsprojekt. Informationen om Salpalinjen kunde dessutom utnyttjas inom turismnäringen – Salpalinjen är sannolikt ett av de bäst bevarade bunkerlinjerna från andra världskriget i Europa, och således en värdefull sevärdhet.
Ytterligare information: Ilkka Koponen, konsultativ tjänsteman, (FM), tfn 02955 30142, Henri Ryth, kundchef, (Senatfastigheter), tfn 0400 554 487, Jari Sipilä,fastighetssakkunnig, (Senatfastigheter), tfn 040 550 6204
Materialet som getts ut med anledning av inventeringsprojektet finns i Museiverkets förteckning över fornminnen: (endast på finska)