Vanliga frågor om tillgänglighet och tillgänglighetskrav

3) digitala tjänster webbplatser och mobilapplikationer samt funktioner i anslutning till dem,  

4) tillgänglighet principer och tekniska hänsyn som ska respekteras när digitala tjänster planeras, utvecklas, underhålls och uppdateras, i syfte att göra tjänsterna mer tillgängliga för användarna, särskilt personer med funktionsnedsättning,

7) tjänsteleverantör myndigheter och offentligrättsliga inrättningar samt företag, stiftelser, föreningar och andra sammanslutningar vars digitala tjänster omfattas av denna lag,

8) harmoniserad standard en europeisk standard som antagits på grundval av Europeiska kommissionens begäran för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning,

9) tidsberoende media ljud, videobilder eller en kombination av dem, som kan inbegripa interaktion.

Tillgänglighetskraven gäller i stor utsträckning all verksamhet inom den offentliga förvaltningen, till exempel statens ämbetsverk, kommunerna och organisationer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Tillgänglighetskraven tillämpas på deras webbplatser medräknat till exempel e-tjänster som kräver inloggning samt mobilapplikationer.

 Tillgänglighetskraven gäller följande aktörer:

statliga myndigheter och affärsverk (till exempel ministerier och ämbetsverk)

• kommunala myndigheter, inklusive affärsverk och skolor

• en del av riksdagens ämbetsverk och Republikens presidents kansli

• offentligrättsliga föreningar när det gäller offentliga förvaltningsuppgifter

• självständiga offentligrättsliga inrättningar (till exempel FPA)

• universitet, som avses i 1 § i universitetslagen (558/2009)

• yrkeshögskolor som yrkeshögskolelagen (932/2014) föreskiver om

• ortodoxa kyrkan och de ortodoxa församligarna

• aktörer som med stöd av lag sköter offentliga förvaltningsuppgifter (till exempel besiktningskontor, pensions- och olycksfallsförsäkringsbolag)

Dessutom föreslås det i lagförslaget att tillgänglighetskraven också ska gälla följande: 

• offentligrättsliga organ

• digitala identifieringstjänster som tillhandahålls av leverantrörer av starka elektroniska autentiseringstjänster - kraven gäller inte det egentliga identifieringsverktygets tillgänglighet

• organisationer i tredje sektorn som får offentligt understöd för att producera webbplatser - kraven gäller inte så kallat allmänt verksamhets understöd till organisationerna

• vissa digitala tjänster som tillhandahålls av offentliga bolag inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster till den del som de är avsedda för allmänheten.

Även följande aktörers digitala tjänster ska den 1.1.2021 vara tillgängliga till den del syftet med tjänsterna är att tillhandahålla tjänster för kunder eller allmänheten:

•  kreditinstitut som avses i 1 kap. 7 § i kreditinstitutslagen (610/2014)

•  betalningsinstitut som avses i 5 § 2 punkten i lagen om betalningsinstitut (297/2010)

•  värdepappersföretag som avses i 1 kap 13 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster (747/2012)

•  försäkringsbolag som avses i 1 kap. 1 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen (521/2008) samt försäkringsföreningar som avses i 1 kap. 1 § 1 mom. i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987).

I Finland ansvarar Regionförvaltningsverket i Södra Finland (RFVSF) för tillsynen över tillgänglighetsefterlevnaden från och med den 1 september 2018 förutsatt att den nationella lag som ska genomföra tillgänglighetsdirektivet träder i kraft då. Övervakningsansvaret övergår sedan till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet (Luova) när den inleder sin verksamhet vid ingången av år 2020. Tillgänglighetsdirektivet förutsätter att Europeiska unionens medlemsländer övervakar genomförandet av direktivet och rapporterar till kommissionen om tillgänglighetsåtgärder som vidtagits i fråga om den offentliga förvaltningens tjänster. För Finlands del utför Luova rapporteringen i slutet av 2020, när den första rapporteringsperioden går ut.

Den digitala tjänstens användare har rätt att ge respons om tillgängligheten samt lämna in en begäran om utredning av tillgängligheten eller en tillgänglighetsklagan enligt en stegvis införd tidtabell som inleds den 23 september 2019.

• Respons om tillgängligheten kan ges till tjänsteleverantören av vem som helst som upptäcker avvikelser från tillgänglighetskraven i tjänsteleverantörens webbinnehåll. Med respons kan man också begära preciseringar av de skäl till en oproportionell börda som används av organisationen. Med respons om tillgängligheten kan man be tjänsteleverantören att sådant innehåll blir tillgängligt som användaren av en tjänst behöver för att utreda sina intressen, rättigheter eller skyldigheter eller för att fullgöra eller få dem tillgodosedda. Av grundad anledning och i enskilda fall har användaren rätt att få detta innehåll i en form som uppfyller tillgänglighetskraven eller annars få innehållet på ett alternativt sätt som är tillgängligt för tjänsteanvändaren.

• En begäran om utredning av tillgängligheten kan lämnas in av en person som gett respons om hen inte har fått svar av tjänsteleverantören inom utsatt tid (två veckor) eller om hen är missnöjd med svaret. En begäran om utredning ska lämnas in till tillsynsmyndigheten.

• En tillgänglighetsklagan om avvikelser från tillgänglighetskraven som upptäckts i tjänsteleverantörers digitala tjänster kan anföras av var och en hos tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten ska:

1. ge allmänna anvisningar och allmän rådgivning om iakttagandet av tillgänglighetskrav, fullgörandet av skyldigheter och tillgodoseendet av rättigheter,

2. delta i beredningen av internationella riktlinjer för tillgänglighet och i samarbete med Kommunikationsverket se till att förpliktande tillgänglighetsstandarder som gäller digitala tjänster eller delar av standarderna samt de riktlinjer som det hänvisas till i standarderna eller delar av dem blir översatta till finska och svenska,

3. övervaka och kontrollera att tillgänglighetskraven iakttas på det sätt som anges i Europeiska kommissionens genomförandeakter,

4. regelbundet höra olika intressentgrupper om iakttagandet av tillgänglighetskraven,

5. lämna Europeiska kommissionen rapporter om resultatet av övervakningen,

6. behandla begäranden om utredning av tillgängligheten och tillgänglighetsklagan

7. publicera och upprätthålla en mall för tillgänglighetsutlåtanden samt tillgänglighetskrav på adressen saavutettavuusvaatimukset.fi.

I princip ska alla den offentliga förvaltningens digitala tjänster, webbplatser och mobilapplikationer vara tillgängliga. Undantaget är situationer där efterlevnaden av tillgänglighetskraven lägger en bevisligt oproportionell börda på organisationen. Tillgänglighetskraven kan då delvis lämnas obeaktade av organisationen.

Vad som utgör en oproportionell börda bedöms enligt följande kriterier:

• Organisationens storlek, art och resurser

• Hur ofta och under hur lång tid tjänsten används

• Kostnaderna för att göra tjänsten tillgänglig och fördelarna särskilt för personer med funktionsnedsättning.

Organisationen kan hänvisa till en oproportionell börda endast delvis, alltså inte i fråga om hela tjänsten. Åberopandet av en oproportionell börda ska motiveras i tillgänglighetsutlåtandet.

Se också frågan 4.

Tillgänglighetsdirektivet kräver att de digitala tjänsterna ska vara möjliga att uppfatta, hanterbara, driftssäkra och begripliga.

I Finland och många andra länder har anvisningen WCAG (Web Content Accessibility Guidelines) utnyttjats i tillgänglighetsanvisningarna. WCAG är en internationell teknisk anvisning om hur webbtjänster görs tillgängliga. Den aktuella versionen är WCAG 2.0, och version 2.1 är under beredning. WCAG-anvisningen är indelad i tre nivåer: A, AA och AAA. Kraven i tillgänglighetsdirektivet baserar sig på nivån AA enligt WCAG-anvisningen. Direktivet utnyttjar dock inte alla kriterier i WCAG-anvisningen.

Bakgrunden till kraven i tillgänglighetsdirektivet är den europeiska standarden EN 301 549 för beaktandet av tillgängligheten i offentlig upphandling av informations- och kommunikationsteknik, som även den hänvisar till WCAG-anvisningen. Kraven i tillgänglighetsdirektivet är de som beskrivs i kapitel 9–11 i den europeiska standarden EN 301 549.

Ytterligare information:

• EN 301 549 -standarden (på engelska) 

• Den officiella engelskspråkiga WCAG 2.0-anvisningen, nivå AA

• Svenskspråkig översättning av WCAG 2.0-anvisningen 2.0 (utan exempel)

• Papunets verktyg för bedömning av WCAG 2.0-kriterierna (anvisningens krav har förklarats på finska)

Ni kan till exempel utnyttja avgiftsfria webbverktyg för bedömning av tillgängligheten för att ta reda på hur tillgängliga era tjänster är för tillfället och vilka områden som ännu bör utvecklas. Bland annat Papunet har mer information om bedömningen av tillgängligheten.

Dessutom erbjuder flera företag enskilda bedömningsverktyg och granskningstjänster som kan ge er en exakt bedömning av tillgängligheten hos era digitala tjänster. De auditerings- och granskningstjänster som företagen erbjuder är avgiftsbelagda.

Under slutet av 2018 kan ni också börja utnyttja tillgänglighetsutlåtandet för självutvärdering av tillgängligheten hos ert webbinnehåll. Utlåtandet är ett dokument som enligt tillgänglighetsdirektivet ska upprättas och upprätthållas för den offentliga förvaltningens alla digitala tjänster och webbplatser. Utlåtandet beskriver hur tillgängligheten uppfylls i den digitala tjänsten. Arbetet med att utarbeta utlåtandet ger en bra bild av vad som behöver göras för att tjänsten eller webbplatsen ska uppfylla tillgänglighetskraven. En modell för tillgänglighetsutlåtande publiceras i slutet av året.

Alla användare gynnas av tillgängliga digitala tjänster, även om tillgängligheten särskilt gör det lättare för personer med funktionsbegränsning att anlita den offentliga förvaltningens digitala tjänster. Lättanvända tjänster och innehåll bidrar till en positiv bild av er organisation.

Att förbättra tillgängligheten är ett väsentligt led i digitaliseringen av den offentliga förvaltningens tjänster eftersom det förbättrar allas möjligheter att sköta sina egna ärenden med myndigheterna elektroniskt.

Tillgänglighetsdirektivet och den motsvarande nationella lagen innehåller framför allt bestämmelser om tekniska krav för att förbättra tillgängligheten. Innehållets och tjänstens begriplighet och tydlighet är också viktiga delfaktorer för att tillgängligheten ska kunna uppnås.

Kognitiv begriplighet och tydlighet gör det lättare för alla att sköta sina ärenden i tjänsten, men de här egenskaperna är svårare att mäta än de tekniska egenskaperna. Därför kan en digital tjänst vara svåranvänd trots att den uppfyller tillgänglighetskraven.

Se också fråga 15.

När ni planerar uppdateringar och nyanskaffningar av webbplatser gäller det att säkerställa att tjänsteleverantören känner till tillgänglighetskraven. Be tjänsteleverantören visa referenser från tidigare uppdrag där tillgängligheten uppfyllts. Kommunförbundet har tagit fram en guide som stöd för upphandlingen. Guiden innehåller tips om faktorer värda att beakta när man utformar sin anbudsinfordran.

• Kommunförbundets guide (kuntaliitto.fi, finskspråkig version)

• JHS rekommendation 190 för stats- och kommunalförvaltningens informationsförvaltning: Definiering och utveckling av nättjänster för den officiella förvaltningen

I princip ska allt audivisuellt innehåll, som myndigheterna publicerar på sina webbplatser och som är tillgängligt minst 14 dygn, textas till finska och svenska och vid behov också till andra språk, till exempel samiska, engelska eller teckenspråk. Detta gäller t.ex. inspelade videor och podcastar. Om det inte är möjligt att texta ska innehållet och informationen förklaras på något annat sätt. Den audivisuella informationen kan läggas upp på webbplatsen till exempel i textform. 

Kravet på textning gäller inte direktsändningar och videor som publicerats före tillgänglighetskraven träder i kraft.

• Läs mer om tillgängligheten för tidsberoende medieinnehåll (Papunets översättning av WCAG-anvisningen)

Med kognitiv tillgänglighet avses informationens och innehållets begriplighet. Här avses en kvalitativ egenskap hos information och innehåll som är tekniskt svår att mäta. Därför innehåller inte lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (RP 60/2018) några krav om att bedöma den språkliga begripligheten. Förvaltningslagen (434/2003) innehåller bestämmelser om myndigheternas skyldighet att uttrycka sig på ett begripligt sätt.

Tillgänglighet består av möjlighet att uppfatta, hanterbarhet, driftssäkerhet och begriplighet.

• Inom e-tjänster betyder begriplighet att användaren ska kunna förstå vad han eller hon håller på att göra i tjänsten. Innehållet i och funktionen av e-tjänsten bör alltså förverkligas så att de är begripliga för användaren.

• Begripligt språk betyder för e-tjänsters del medel som har ett samband med språklig framföring, så att innehållet i tjänsten är begripligt för användaren. Användargränssnittet ska dessutom göras med hänsyn till begripligheten av texterna som används, de olika funktionerna samt servicens logik. Detta betyder i princip att textinnehållet skrivs med tydligt och gott allmänspråk.

• När det gäller e-tjänstens funktion och logik avses med begriplighet olika sätt att säkra sig om att användaren får besked om i vilket skede av tjänsten hon eller han är, eller att man berättar om de olika funktionernas inverkan. I detta sammanhang används även begreppet kognitiv tillgänglighet.

• I vissa situationer är det också motiverat att använda klarspråk i syfte att förbättra e-tjänstens begriplighet. Också bilder, grafik eller video- och ljudmaterial kan användas för att göra innehållet på en webbplats begripligare. I det skrivna språket gäller det att göra texten visuellt lättläst till exempel med hjälp av rubriker och styckeindelning. Begripligheten ska särskilt beaktas när tjänsterna är förknippade med grundläggande rättigheter.

• Användartester är ett utmärkt hjälpmedel vid bedömningen av e-tjänsters innehållsmässiga begriplighet. Ett bra användartest inkluderar så olika användargrupper som möjligt. Här hittar du finskpråkiga tips för hur man genomför användartester (Papunet).