Juho Saari utredde sätt att minska ojämlikhet och otrygghet efter coronaepidemin
–För att Finlands inre säkerhet ska kunna stärkas på 2020-talet behövs fungerande tjänster inom den inre säkerheten, tjänster med låg tröskel för utsatta finländare och ett bättre samordnat samarbete mellan inrikesförvaltningen och andra sektorer, sammanfattar professor Juho Saari.
Inrikesministeriet tillsatte i fjol dekanus för fakulteten för samhällsvetenskaper vid Tammerfors universitet, professor Juho Saari till utredare med uppgift att ta fram förslag till politikåtgärder för att förebygga den ojämlikhet och osäkerhet i samhället som coronaepidemin eventuellt ökat.
Professor Saari presenterade sin utredning på inrikesministeriets webbinarium om inre säkerhet den 3 juni.
Utredningen har gjorts under 2020 parallellt med beredningen av statsrådets redogörelse för den inre säkerheten. Saaris utredning gav information om de marginaliserade gruppernas ställning till stöd för beredningen av redogörelsen. I utredningen bedöms dessutom hur man med tanke på den inre säkerheten kan förbereda sig inför tiden efter coronakrisen.
Enligt Saari har Finland klarat sig betydligt bättre under coronakrisen än många samhällen. Förtroendet för det allmännas funktionsförmåga har i huvudsak bibehållits, även om epidemin också i Finland har påverkat olika befolkningsgrupper på mycket olika sätt. Också inom inrikesministeriets förvaltningsområde var beredskapen för en situation som den med corona på en god nivå och funktionsförmågan bibehölls.
Enligt Saari visar utsikterna för de kommande åren att skuldsättningen i statsfinanserna och den sjunkande sysselsättningsgraden leder till en kamp om resurserna mellan intressegrupper och kan minska stabiliteten i samhället. Under de kommande åren kommer detta att försvaga möjligheterna att utveckla tjänster och inkomstöverföringar för utsatta grupper. När ekonomin återhämtar sig efter coronapandemin riktar sig efterfrågan på arbetskraft framför allt till yrken med högre utbildningsnivå.
–En central fråga med tanke på framtiden för den inre säkerheten är hur väl de mest utsatta människorna hänger med i samhällets utveckling, bedömer Saari.
Den nuvarande lägesbilden fokuserar för mycket på befolkningsmajoritetens situation
Utredaren Saari ger sammanlagt åtta rekommendationer till inrikesförvaltningen och statsrådet.
Inrikesministeriet har satsat avsevärda resurser och mycket kompetens på att bygga upp en lägesbild av den inre säkerheten. Enligt Saari är de tillgängliga informationsresurserna av god kvalitet på befolkningsnivå. Inrikesförvaltningens förmåga att behandla information bör dock stärkas ytterligare. Ett centralt tema är förmågan att behandla information om närmiljön och statistik. Säkerheten byggs upp i regionerna och befolkningsgrupperna.
Enligt Saari fokuserar lägesbilden av den inre säkerheten för mycket på säkerheten hos den stora befolkningsmajoriteten och myndigheternas perspektiv. Det finns ingen tydlig vision av situationen för de mest utsatta grupperna.
Bedömningen av verksamhetens genomslagskraft måste förbättras
Saari anser att det allmännas förmåga att koppla samman teknik och institutioner inte är på bästa möjliga nivå. Bevis på effekterna av åtgärderna samlas inte heller in på ett tillräckligt systematiskt sätt. Inrikesministeriets förvaltningsområde bör därför bedöma effekterna av de åtgärder som ingår i de nuvarande tidsbundna projekten.
Säkerhetsmyndigheterna kan ensamma främja säkerheten endast i begränsad utsträckning. Den inre säkerheten påverkas på ett förvaltningsövergripande sätt inom många ansvarsområden. Därför är det särskilt viktigt att stärka de nuvarande verksamhetsmodellerna i anslutning till olika aktörers gränsytor så att modellerna blir effektivare och genomföra behövliga strukturella reformer. Man måste undvika enstaka nya projekt som är av ringa betydelse i förhållande till resurserna.
Utredaren Saari rekommenderar också att man genom att kartlägga finansieringsalternativ aktivt förbereder sig på att Social- och hälsoorganisationernas understödscentrals (STEA) finansiering minskar. Inom inrikesministeriets förvaltningsområde finns flera funktioner som får största delen av sin finansiering av STEA. Den viktigaste av dessa är den frivilliga räddningstjänsten.
Saari betonar att det också med tanke på den inre säkerheten är motiverat och verkningsfullt att trygga socialtjänsterna med låg tröskel. Ansvarsfördelningen mellan olika aktörer samt den fortsatta finansieringen bör säkerställas. Platser med låg tröskel når en betydande del av de mest utsatta befolkningsgrupperna, såsom klienter inom psykiatrisk rehabilitering, personer med missbruksproblem och andra grupper som behöver få struktur och innehåll i sin vardag.
Ett sektorsövergripande politikpaket för att bekämpa ojämlikhet
Till de politiska beslutsfattarna säger Saari att den offentliga sektorn behöver ett sektorsövergripande paket som innehåller strukturella åtgärder som internt stöder varandra. Paketet behövs för att minska ojämlikheten och stärka den inre säkerheten på 2020-talet. Av tradition är politikpaketen snarare samlingar av olika ministeriers åtgärder än konsekventa helheter. Nu finns det en stark efterfrågan på verkningsfulla åtgärder för att spara resurser, som blir allt knappare, bedömer Saari.
För att den förvaltningsövergripande utvecklingen ska lyckas krävs enligt Saari en intern samordningsmekanism inom statsrådet. Mekanismen bör vara oberoende av förvaltningsområdena. I annat fall är risken att kampen om resurserna mellan förvaltningsområden leder till att gränserna mellan förvaltningsområdena blir ännu skarpare.
Ytterligare information:
Harri Martikainen, utvecklingsdirektör, tfn 0295 488 512, inrikesministeriet
Juho Saari, professor, dekanus för fakulteten för samhällsvetenskaper, tfn 040 828 1027, Tammerfors universitet