Regleringen av infrastrukturen för värdepappersmarknaderna

Clearing av centrala motparter för OTC-derivat

OTC-derivathandel och tillsyn över centrala motparter omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR, förordningen om en europeisk marknadsstruktur i EUR-Lex). Förordningen fastställer rapporteringskrav för OTC-derivatinstrument, den reglerar transaktionsregistrens verksamhet och ålägger centrala motparter både operativa och tillsynsmässiga skyldigheter.

Enligt förordningen ska handel med OTC-derivatinstrument ske antingen på börsen eller på elektroniska handelsplatser under clearing av centrala motparter. OTC-derivatkontrakt ska också anmälas till det s.k. transaktionsregistret i syfte att främja transparens på marknaden.

Sommaren 2019 ändrades marknadsstrukturförordningen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2019/834 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister (förordning (EU) 2019/834 i EUR-Lex). Ändringarna ingick i Europeiska kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (REFIT).  Syftet med ändringsförordningen var att öka transparensen, kostnadseffektiviteten och förbättra regleringens proportionalitet. I och med lagstiftningsändringarna lindrades clearingkravet för OTC-derivathandel för små aktörers del. Dessutom gjordes ändringar i rapporteringsskyldigheten för handeln. Förordningen är direkt tillämplig rätt och den har huvudsakligen tillämpats sedan 17.6.2019.

Till den europeiska marknadsstrukturförordningen hänför sig också ett antal författningar på lägre nivå som innehåller mer detaljerade bestämmelser om derivathandel.

Mera information:

Europeiska kommissionens webbplats för derivatmarknader (på engelska)

Ram för återhämtning och resolution av centrala motparter

Kommissionen utfärdade den 28 november 2016 ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter (kommissionens beslut i EUR-lex COM (2016) 856 final). Vid förhandlingarna mellan EU:s institutioner nåddes samförstånd om förordningsförslaget den 23 juni 2020 (den förordningstext som EU-ambassadörerna godkänt på engelska på rådets webbplats). Den nya regleringen träder i kraft och tillämpas på det sätt som föreskrivs i förordningen när den har antagits slutligt och offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Regleringen utgör en fortsättning på direktivet om återhämtning och resolution av kreditinstitut och syftet med ramen för återhämtning och resolution av centrala motparter är att komplettera den gällande regleringen enligt förordningen om en europeisk marknadsstruktur så att de nationella myndigheterna har tillräckliga möjligheter och befogenheter att förebygga och hantera centrala motparters krissituationer. Centrala motparter är aktörer som är viktiga för stabiliteten i det finansiella systemet och vilkas allvarliga ekonomiska problem eller eventuella insolvens skulle utgöra en betydande riskfaktor för den finansiella stabiliteten. Därför bör de nationella tillsynsmyndigheterna ha tillräckliga befogenheter och möjligheter att förebygga eller lösa krissituationer som uppstår utanför banksektorn men som kan påverka systemrisken på finansmarknaderna som helhet.

Tillsynen över centrala motparter

Europaparlamentet och rådet antog 23.10.2019 förordning (EU) 2019/2099 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för och de myndigheter som ska delta i auktorisationen av centrala motparter samt om kraven för godkännande av centrala motparter från tredjeland (förordningstext (EU) 2019/2099 i EUR-Lex)

Genom förordningen ändrades regleringen i fråga om centrala motparter som inrättats i Europeiska unionen och i tredjeländer. En viktig orsak till ändringsförslaget var Förenade kungarikets utträde ur EU (brexit) och de centrala motparternas viktiga roll i clearingen av derivatmarknaderna i Europa.

I förslaget preciserades kraven på erkännande av centrala motparter från tredjeländer och dessutom utökas möjligheten att inte erkänna en alltför systemviktig central motpart från tredjeland inom EU, som borde etablera sig inom EU för att kunna tillhandahålla sina tjänster inom EU. Genom de bestämmelser i förslaget som gäller centrala motparter som inrättats inom EU ändrades dessutom auktorisationsförfarandena för centrala motparter och rollen för de myndigheter som deltar i dem så att de blir mer EU-fokuserade. I och med förordningen ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) ha en separat tillsynskommitté för centrala motparter, som ges uppgifter i anslutning till centrala motparters auktorisation, verksamhet och tillsyn. Förordningen är direkt tillämplig rätt och den har i huvudsak tillämpats fr.o.m. 1.1.2020.

Förordningen om en europeisk marknadsstruktur innehåller också ett antal bestämmelser på lägre nivå som innehåller mer detaljerade bestämmelser om centrala motparter.

 

Marknadsplatserna

Den reglerade marknadsplatsen, dvs. börsen (Nasdaq Helsinki) drivs i Finland av Nasdaq Helsinki Oy. Börsen är en opartisk och offentlig marknadsplats där det är möjligt att anskaffa finansiering från investerare genom att emittera värdepapper. På börsen kan innehav bytas ut genom försäljning eller köp av värdepapper.

Nasdaq Helsinki Oy driver även en alternativ marknad, First North Helsinki, som riktats till tillväxtföretag. First North Helsinki regleras lättare än börsen. År 2018 trädde också bestämmelserna om den s.k. tillväxtmarknaden för små och medelstora företag (SME growth market) i kraft. Både First North Helsingfors och små och medelstora företags tillväxtmarknader är multilaterala handelssystem (multilateral trading facility). Handel med värdepapper kan drivas förutom på multilaterala handelsplattformer även i vissa andra system som regleras något lindrigare.

Den som emitterar värdepapper är vanligtvis intresserad av att börsnoteras i den egna hemviststatens marknadsplats. Marknadsplatser som är verksamma i EU är dock föremål för enhetlig EU-reglering, vilket betyder att investerare kan driva handel och emittenter emittera värdepapper även annanstans än i hemviststaten. Integrationen mellan marknadsplatser har också minskat skillnaderna mellan de regler och praxis som handelsparter och emittenter måste iaktta på marknadsplatser som finns i olika medlemsstater.

Marknadsplatserna regleras och övervakas kontinuerligt i syfte att säkerställa deras opartiskhet och transparens. I Finland övervakas marknadsplatserna av Finansinspektionen. I Finland kan reglerade marknadsplatser enbart upprätthållas av aktörer som följer lagstiftningen och som beviljats koncession av finansministeriet.

 

Kontakperson för webbsidan: Henri Jaakkola, Jonna Kuparinen, Milla Kouri

[email protected]