Biståndsoperationen i Afghanistan var en gemensam storsatsning

Från planering direkt till den operativa fasen

I början av våren började utrikesministeriet planera evakueringen av anställda från stationeringslandet. Även om man under åren har funderat på saken var situationen ny. ”Finland har, såvitt jag vet, åtminstone i närhistorien inte varit i en situation där personal som anställts på plats har evakuerats”, säger Matti Keppo, teamledare för Afghanistan.

I början var frågorna grundläggande och svåra. Vilket hot skulle de utsättas för? Vilka rättsliga medel finns det att tillgå? Vem kan evakueringen gälla?

Under sommaren försämrades situationen i Afghanistan i allt snabbare takt. Beredningen slutfördes parallellt med den operativa planeringen. ”Samtidigt som statsrådets förslag bearbetades funderade man på logistiken och resedokumenten samt följde naturligtvis med oro talibanernas frammarsch”.

Under flygplatsoperationen ansvarade Keppo för samordningen på lokal nivå. Hans team kommunicerade med anställda från stationeringslandet och försökte få in dem på Kabuls flygplats och vidare med flygplan till Finland.

Evakuering av ambassaden – en kontrollerad kamp mot tiden

I Afghanistan utlöstes evakueringsbeslutet av extremiströrelsen Talibans snabba militära frammarsch mot Kabul, dit den slutligen anlände och utropade ett islamiskt emirat i landet. När evakueringsbeslutet var färdigt inleddes en evakueringsprocess för ambassaden som omfattar en rad på förhand definierade och övade åtgärder på basis av evakuerings- och beredskapsplanen.

Man har förberett sig på eventuella snabbt föränderliga situationer i en sådan verksamhetsmiljö med hög risk som i Kabul. Arrangemang som påskyndar och underlättar evakueringen har gjorts på förhand och beskickningens utstationerade personal har varit i ständig beredskap att reagera på specialsituationer.

I praktiken förlöpte även evakueringsprocessen vid beskickning i Kabul i en kamp mot tiden, men kontrollerat. Vid sidan av de normala evakueringsåtgärderna var de sista dagarna i Kabul särskilt viktiga för att förbereda evakueringen av afghaner och konsulära kunder som fanns på Finlands evakueringslista. På statsrådets beslut träffade man de personer som skulle evakueras till Finland både ansikte mot ansikte och kontaktade dem per telefon. Deras evakuering förbereddes bland annat genom att göra tillfälliga resedokument samt genom att förbereda evakueringsflyg och logistiken.

Många saker förändrades dock under resans gång och med att situationen utvecklades. Den ursprungliga planen var att evakuera den finländska personalen och den afghanska personalen som anställts på stationeringsorten med samma flygplan till Finland. När säkerhetssituationen försämrades var det dock till en början inte möjligt att få med den lokalt anställda personalen till flygplatsen. Till slut kunde Finlands ursprungliga evakueringsflygplan inte landa på flygplatsen, eftersom säkerheten på flygplatsen och på landningsbanan inte kunde tryggas. Situationen var densamma för alla västländer.

Man lyckades dock snart säkra flygplatsen så pass mycket att Finland kunde fortsätta evakueringen av finska medborgare och afghaner med hjälp av utrikesministeriets team samt senare med stöd av försvarsmaktens skyddsstyrkor.

”Jag hade velat återvända till Kabul för att hjälpa till med evakueringen. Å andra sidan var min lokalkännedom till nytta också i utrikesministeriets evakueringsteam som verkar från Finland och som stödde genomförandet av operationen i Kabul. Jag var med och handledde och kontaktade dem som skulle evakueras samt koordinerade tillträdet till flygplatsen i Kabul och researrangemangen. Dessutom har kommunikationsuppgifterna i anslutning till evakueringen tidvis sysselsatt mig”, berättar Nelli Mikkola, som är ställföreträdande beskickningschef.

Stödteamet i kaoset på flygplatsen i Kabul

Två tjänstemän från utrikesministeriet skickades till flygplatsen i Kabul för att sköta evakueringen efter att talibanerna erövrat Kabul. Den kaotiska situationen på flygplatsen klarnade snart och utrikesministeriet bad försvarsmakten om skyddshjälp. Även utrikesministeriets biståndsteam i Kabul fick tre extra personer i förstärkning. Republikens president beslutade den 20 augusti att skicka en trupp från försvarsmakten till flygplatsen i Kabul.

”Situationen på flygplatsen i Kabul och vid dess portar var kaotisk, men målet för insatsen var mycket tydligt. Det att skyddsavdelningen anlände var avgörande och gjorde möjligt för insatsen att lyckas. Förhållandena förändrades i viss mån hela tiden, och man var tvungen att ständigt planera och genomföra insatsen tillsammans, och däri lyckades vi mycket bra med tanke på omständigheterna. Det står klart att utan skyddsavdelningens insats hade vi inte kunnat hjälpa så många som vi till slut lyckades med. Samarbetet med de finländska militärerna var smidigt och det gemensamma målet – att rädda så många som möjligt av dem som skulle evakueras till Finland – höll maskineriet igång dygnet runt”, berättar Antti Putkonen, ställföreträdande beskickningschef, som hoppade med i evakueringsoperationen från beskickningen i Wien. Han åkte iväg samma dag efter ett samtal från ministeriet.

Antti Putkonen arbetade vid flygplatsen i Kabul som en del av UM:s grupp på fem personer och ansvarade tillsammans med den särskilda representanten Jussi Tanner för de myndighetsbesluten. Han ansvarade särskilt för granskningen av de evakuerade personernas handlingar och vid behov för myndighetsbeslut, antecknandet av dessa personers uppgifter på passagerarlistorna, upprättandet av resedokument och koordineringen av flygningar. När det gäller de olika frågorna och problemen som måste lösas samarbetade man alltid med militärgruppen från det land som ansågs bäst kunna lösa det aktuella ärendet.

Tanner och Putkonen arbetade med att kontrollera allas inreserätt till Finland. Räddningsuppdraget var dock starkt prioriterat och ledde till situationer där man på humanitära grunder var tvungen att fatta snabba beslut. I kaoset vid Abbey Gate, över ett flera meter stort dike, var det mycket svårt att på förhand fullständigt identifiera de hjälpbehövande.

”En del hade kunnat försökt söka skydd på flygplatsen i flera dagar mitt bland människomassorna, från tidig morgon till sent på kvällen. För många var det mycket känslofullt när de slutligen fick ögonkontakt med de finländska tjänstemännen och militärerna och när de efter kontrollen kom undan kaoset, och till med livsfaran, vid Abbey Gate in på flygplatsen. Det sista skedet i själva räddningsarbetet var att handleda människorna och slutligen lyfta dem upp i säkerhet ur avloppsdiket i portområdet. För många var det ett mycket känslosamt ögonblick och det var viktigt även för oss som tog emot dem att vi lyckades med det. Det visade konkret att vår arbetsmetod fungerade och att vi kunde leda människor i säkerhet.”

Operationen leddes från Helsingfors

Vid ministeriet hade avdelningen för Amerika och Asien ansvaret för att samordna evakueringsoperationen. Veikko Kiljunen, chef för enheten för södra Asien, ledde operationen från Helsingfors. Sent om kvällarna samlade lägesöversiktmötena som Kiljunen ledde ett sjuttiotal tjänstemän från olika ministerier och organisationer till Skype-möten. I lägesöversikterna gick man igenom dagens händelser och de följande stegen i operationen. Teamet på fältet i Kabul deltog och uppdaterade läget på fältet.

Utrikesministerns kansli stödde aktivt såväl planeringen av operationen som genomförandet av den. I de mest brådskande skedena av evakueringsarbetet höll utrikesministern flera informationsmöten för medierna varje vecka.

Flera regelbundna distansmöten med fokus på operativa frågor hölls dagligen såväl inom kärnteamet som bestod av cirka 25 personer som i mindre sammansättningar. Arbetet var mycket intensivt och dagarna långa. Distansförbindelserna möjliggjorde lyckligtvis en fast kontakt och ett omfattande deltagande i mötena, vilket annars hade varit omöjligt mitt i krisen och de hektiska tidtabellerna.

”Kollegorna vid utrikesministeriet uppvisade verkligen fin yrkesskicklighet, engagemang och flexibilitet i den ständigt föränderliga och oförutsägbara situationen. Vi fick stöd från alla håll och på alla nivåer. Även det mer omfattande myndighetssamarbetet förlöpte smidigt och i en särskilt kollegial anda. Det var klart att vi hade en historisk operation framför oss, och verksamhetens tidsplan var ytterst kort i förhållande till den utmanande uppgiften”, beskriver Kiljunen.

Jourcentralen blev överbelastad

Numret till utrikesministeriets jourcentral är för nödfall. Jourcentralen betjänar dygnet runt, året runt

Även i den här krisen överrumplades jourcentralen, som har smeknamnet PÄIKE, av händelserna i Afghanistan. Antalet kontakter uppgick till drygt 5 000. Jourcentralen kontaktades av nödställda samt deras oroliga släktingar och vänner. Kontakterna gällde huvudsakligen personer som inte omfattas av lagen om konsulära tjänster. Många av dem som ringde funderade bland annat på sin pågående familjeåterföreningsprocess och möjligheten att få sina familjemedlemmar i säkerhet mitt i krisen.

Samtalen återspeglade människornas nöd

När krisen började var utrikesministeriets reserekommendation för Afghanistan redan att lämna landet genast. I det skedet hade åtta personer gjort en reseanmälan i Afghanistan, men antalet tiofaldigades genast när krisen började. Många överraskade också av talibanernas framfart och att de kommersiella flygningarna från Kabul upphörde så snabbt.

Virpi Hanhikoski, andra sekreterare (administrativa ärenden) från enheten för konsulära ärenden tog emot samtal och e-postmeddelanden från finländare som var i behov av hjälp och deras anhöriga. Man fick snart hjälp av flera kollegor över enhetsgränserna med inflödet av samtal.

På basis av kontakterna utredde och sammanställde enheten situationen för de personer som omfattas av konsulär assistans, dvs. finska medborgare och personer som bor i Finland med uppehållstillstånd. De personer som hade rätt till konsulär assistans i Afghanistan fick råd per telefon och med olika meddelanden om att söka sig till närheten av flygplatsen. Deras vistelseort utreddes så noggrant som möjligt och därefter förmedlades informationen till biståndsteamet på flygplatsen i Kabul.

”Människornas nöd framgick av samtalen och meddelandena. Våra möjligheter att hjälpa i de hektiska situationerna var mycket små.  Framgångarna utgjorde dock stunder av glädje och alla kollegor som deltog i operationen ska ha tack för det”, säger Hanhikoski.

Team Tbilisi

Finlands ursprungliga mål var att evakuera Afghanistan med ett direkt charterflyg från Kabul till Helsingfors. När det konstaterades att denna möjlighet inte fanns att tillgå sökte man andra sätt att genomföra evakueringen. Man valde den militära luftbron Kabul–Tbilisi, Georgien.

”Jag fick själv information om planen på söndag kväll den 15 augusti. På måndagen började vi bygga så kallade Team Tbilisi, vars kärna bestod av Finlands honorärkonsul i Georgien Ekaterine Metreveli. I nätverket ingick dessutom Sverige, Norge Nederländerna och Ungern som hade använt samma evakueringsrutt, vilket samordnats av Ungern. Av EU-aktörer deltog Europeiska unionens delegation och Frontex som redan av andra orsaker var närvarande i nätverket. Samarbete och ett aktivt informationsutbyte inleddes genast. Detta hjälpte också till att skapa en lägesbild i Helsingfors”, berättar ambassadör Kirsti Narinen.

Konsulära utryckningsteam står i beredskap även nu

Utrikesministeriets konsulära tjänster upprätthåller krisberedskap och möjlighet att skicka ut så kallade konsulära utryckningsteam för att hjälpa till i krissituationer på olika håll i världen. Ett konsulärt utryckningsteam består av frivilliga vid utrikesministeriet som i tur och ordning under en vecka står i beredskap att bege sig till krisområdet som stöd för Finlands beskickning.

En sådan uppgift inträffade denna gång under byråsekreterare Pasi Fågels beredskapstur. Uppdraget var att ta med en grupp evakuerade från flygplatsen i Tbilisi. Senare utvidgades uppdraget och fler personer från utryckningsteamet flögs till platsen.

Pasi Fågel hjälpte evakuerade på flygplatsen i Tbilisi till flygplan som avgick till Finland. Liknande arbete utfördes senare under krisen även i Kuwait.

”Till en början var det lilla antalet personer som evakuerades frustrerade”, berättar Fågel.

Antalet personer som evakuerades ökade dock dagligen och hos största delen av människorna kunde man se lättade blickar.

”Det mest rörande var att se i hur några familjers barn var klädda, att man trots den svåra situationen hade kunnat lämna hemmet kontrollerat. Vissa barn var iförda sina bästa kläder. Pojkar bar kavajer och sammetsbyxor och flickor fin klänning och handväska i handen. Några sådana syskonpar såg jag sova bredvid varandra på bänkarna i flygplatsens transithall så att huvudena lutade mot de andras”, minns Pasi Fågel.

Man hjälper människorna en i taget

Finlands ambassader på olika håll i världen spelar en viktig roll i bakgrunden till denna konsulära kris, tillsammans med utrikesministeriets enheter för Afghanistan. Minna Niemi som arbetar som ansvarig för konsulärtjänster och administration vid Finlands ambassad i Spanien i Madrid fick en fredag i augusti ett samtal som ändrade veckoslutsplanerna: En familj i EU:s kvot för Afghanistan som ska till Finland anländer till Torrejóns flygbas i Spanien – i morgon.

”Jag var tvungen att skaffa passertillstånd till Torrejóns flygbas, utreda resedokumenten, skriva ett resebrev på spanska och höra mig för om flygbolagens inställning till brevet, utarbeta intervjufrågor, ta reda på läget med deras coronatest, planera flygrutten till Finland och utreda betalningen av detta, larma honorärkonsulen till transitflygplatsen, säkerställa flygplatsens gränsformaliteter, kontakta det lokala utrikes- och migrationsministeriet, utreda behovet av tolk, sköta transporter, kontrollera den mottagande instansen och samtidigt hålla såväl UM:s jourteam för Afghanistan som den egna ambassaden ajour samt kommunicera med Europeiska utrikestjänsten... Listan kändes oändlig och Spaniens tidsfrist på 72 timmar obönhörlig”, beskriver Niemi.

Liknande ansträngningar gjordes också vid våra andra ambassader, till exempel i Berlin, Rom, Abu Dhabi och Oslo.

”Krisen i Afghanistan chockerar hela världen. Kollegorna i Kabul och Finland har outtröttligt arbetat för att rädda hundratals människoliv från krisområdet – kanske är det därför som den lilla roll som vår egen beskickning i Madrid spelade med bara en familj verkar nästan obetydlig. Men vi hjälper människorna en i taget Barnfamiljen som färdades via vår beskickning och som är på vägen mot något nytt och det okända har etsats för evigt i minnet”, säger Minna Niemi.

Biståndsarbetet fortsätter

 Inom konsulära tjänster fortsätter biståndsarbetet.

”I Afghanistan finns fortfarande ett fyrtiotal personer som gjort en reseanmälan. Vi fortsätter att hålla kontakt med dem och söker alternativa sätt att hjälpa dem i en svår situation. Dessutom hoppas vi att de kommersiella flygningarna så snart som möjligt återvänder till Kabul”, säger Outi Saarikoski, chef för enheten för konsulära ärenden.

”En höjdpunkt i operationen var att få följa det omfattande myndighetssamarbetet på Helsingfors-Vanda flygplats. De evakuerades lättnad när de äntligen anlände i säkerhet och Finland var handgriplig. Även efter allt arbete och all kontakt var det fint att få träffa människorna som hade räddats”, berättar Saarikoski.

En exceptionell händelse – som man hade förberett sig på

Även om blockaden av Kabul var en exceptionell situation är beredskapen inför och agerande i konsulära kriser en del av utrikesministeriets normala verksamhet. Genom beredskap, utbildning och praktik kan man också tillämpa verksamheten på den rådande situationen. Detta visade Kabul.

”Man kommer särskilt att komma ihåg två saker: den utmärkta gruppandan bland finländarna och de assisterades tacksamhet när de hade kommit i säkerhet. En veckans gemensam insats, där arbetet hela tiden pågick, vi anpassade oss till förändringar och tog hand om varandra, samtidigt som vi gjorde allt vi kunde dygnet runt för att få så många som möjligt i säkerhet. Det är svårt att föreställa sig en mer värdefull yrkeserfarenhet och mänsklig erfarenhet”, summerar Antti Putkonen.