Statsminister Alexander Stubbs tal vid seminariet "Europas säkerhet och konflikten i Ukraina" den 30 mars 2015
(med reservation för ändringar)
Ärade förbundskansler, mina damer och herrar,
Finland har nu i 20 år varit medlem av Europeiska unionen. Detta är en viktig milstolpe i Finlands historia.
Jag är mycket glad över att besöket av Tysklands förbundskansler är förlagt till märkesåret. Tysklands betydelse har varit alldeles central inte bara i fråga om hela Europas integration men även för Finlands väg mot integration.
För 25 år sedan, år 1990, samlades ledarna för Europeiska demokratiska unionen EDU i Helsingfors. Samlingspartiets ordförande Ilkka Suominen var värd för mötet. Bland deltagarna fanns förbundskansler Helmut Kohl, Suominens kollega och vän. I sitt tal för mötet öppnade Suominen som första betydande finländska politiker vägen för Finlands EG-medlemskap.
Vägen till medlemskap var emellertid inte lätt, och vi värdesätter fortfarande det stöd vi fick från Tyskland under förhandlingarna. Det bidrog till Finlands anslutning till unionen den 1 januari 1995.
Sedermera har vi som EU-medlemmar ofta märkt att Finlands och Tysklands ståndpunkter möts. Så har det varit särskilt i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt Ekonomiska och monetära unionen. Utöver gemensamma intressen är det också fråga om likartade värderingar.
Bästa åhörare,
Finland anslöt sig till Europeiska unionen några år efter det att Europa genomgått en historiskt stor omvälvning; när världsordningen efter andra världskriget raserades avslutades en europeisk era och började en ny. Samtidigt förankrades Finland genom sitt EU-medlemskap allt tydligare till en del av den västliga världen.
Konflikten i Ukraina och Rysslands förändrade utrikes- och säkerhetspolitik avslöjar att historiens pendel än en gång håller på att svänga i Europa. I stället för säkerhet och öppenhet som stöder sig på samarbete är Ryssland på väg tillbaka mot maktpolitik.
Ryssland definierar nu sin säkerhet på ett sätt som får många av dess grannar att känna sig osäkra. Det nuvarande Ryssland vill i högre grad göra upp egna regler än följa gemensamma.
För Finland innebär denna förändring att det finns flera olika riskfaktorer i vår säkerhetspolitiska omgivning än tidigare. Att erkänna detta faktum leder till slutsatsen att vi måste se till att vår egen plats i den förändrade säkerhetspolitiska omgivningen är fullständigt klar. Vi måste också ytterligare intensifiera det internationella samarbetet med våra partner.
Tyvärr verkar det som om en stabilisering av läget i Ukraina inte ligger i Rysslands intressen för närvarande. Tvärtom – landet strävar efter att bibehålla sitt inflytande i Ukraina genom att rubba stabiliteten i landet.
För oss i EU har det alltid varit klart att Ukraina väljer sin väg själv. Det är ett beslut som ingen annan kan fatta för Ukrainas del. Ukrainarna har vid fria val valt ett europavänligt parlament och en europavänlig regering och president till landets ledning. Ukrainarna har visat att de vill vara en del av ett demokratiskt och stabilt Europa.
Det är klart att Europeiska unionen stöder Ukrainas europeiska strävanden. Vi gör det öppet, genom ett samarbete som bygger på dialog. Finland har också stött Ukraina bilateralt under krisen, framför allt genom humanitärt bistånd och genom att ge sitt starka stöd för OSSE:s kontrollinsats.
Det är viktigt att betona att stödjandet av Ukraina inte betyder att vi motsätter oss Ryssland eller att vi vill isolera det. Tvärtom. Vi spelar inget nollsummespel, där t.ex. liberalisering av handeln med en partner innebär att en annan partner förlorar något.
I strävandena att lösa konflikten i Ukraina har Tysklands – och framför allt fru förbundskanslerns – roll varit alldeles central. Vi lägger stort värde på detta arbete för fred i Europa. Jag vill tacka er för det engagemang och den ihärdighet som ni har visat i svåra situationer.
Det är särskilt värdefullt att Tysklands och Frankrikes statchefer har samverkat intensivt i detta ärende, inte bara sinsemellan utan också tillsammans med EU-institutionerna och de övriga EU-medlemsländerna. Det är endast enigt som EU är starkt.
Bästa åhörare,
För cirka två veckor sedan fördes i denna sal en färgstark valdebatt mellan de finländska partiledarna om EU-frågor. Själv drog jag tre slutsatser av debatten:
För det första påminde diskussionen om hur central ställning EU-ärendena samt utrikes- och säkerhetspolitiken har särskilt i statsministerns arbete.
För det andra visade det sig att de finländska partierna har mycket olika prioriteringar om innehållet i EU-politiken. Enligt min åsikt är detta en naturlig del av den debatt som förs i ett aktivt medlemsland.
För det tredje tycker jag mig ha märkt en större enighet i fråga om de grundläggande frågorna vad gäller Finlands EU-relationer än tidigare. Som nation har vi förbundit oss till medlemskap i unionen, Ekonomiska och monetära unionen och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Därför är jag övertygad om att vilken regering som än bildas i Finland efter riksdagsvalet den 19 april så kommer den EU-linje som vårt land under 20 års tid byggt upp att vara fortsatt stark. Likaså är jag övertygad om att Finland och Tyskland även i fortsättningen ofta kommer att ha en samstämmig syn i EU-frågor och att vårt partnerskap kommer att vara nära även i fortsättningen.
I denna anda av partnerskap har vi i dag tillfälle att utbyta tankar särskilt om säkerheten i Europa. Jag vill därför redan i detta skede för min egen del tacka Helsingfors universitet och Utrikespolitiska institutet för att de ordnat detta evenemang och uppmuntra deltagarna till en aktiv debatt.