Regeringens svar på interpellationen om regeringens rekordhöga skuldsättning

Finansminister Riikka Purra besvarade interpellationen om regeringens rekordhöga skuldsättning den 4 juni 2025.

Ärade talman,

oppositionen har ställt en interpellation om vad regeringen tänker göra för att stoppa skuldsättningen. Det ska vi berätta för er. Regeringen har i sitt program kommit överens om en anpassningshelhet på sex miljarder euro i de offentliga finanserna. Eftersom det här inte räckte till på grund av den försvagade konjunkturen kom vi vid ramförhandlingarna 2024 överens om ytterligare åtgärder på tre miljarder euro för att bromsa den offentliga skuldsättningen. Vi skar ner statens utgifter ytterligare, och tyvärr blev vi också tvungna att höja skatterna. Vi minimerade olägenheterna av skattehöjningarna genom att i första hand höja konsumtionsskatterna. Vårt mål är att trygga hållbara offentliga finanser för kommande generationer för att kunna finansiera tjänsterna i vårt välfärdssamhälle, för att kunna betala sjukskötarnas och lärarnas löner och arméns och polisens utgifter. 

Jag vill påminna oppositionen om vad skuldsättningen handlar om. Finlands tillväxthistoria fick ett tvärt slut redan i slutet av 2007. Det var då centerpartiet som ledde regeringen. Inga betydande anpassningsprogram genomfördes ändå. Nu är situationen den att vi varje år lägger flera miljarder euro mer av skattebetalarnas pengar på social- och hälsovården. Arbetet pågår fortfarande, och även följande regering kommer att bli tvungen att fortsätta korrigera social- och hälsovårdsmodellen. Den här regeringen arbetar nu målmedvetet för att välfärdsområdena på riktigt ska kunna trygga en god vård och omsorg inte bara nu, utan också i framtiden. 

Finland rår inte för sitt geografiska läge. Vi ansvarar för 1 300 kilometer av inte bara Finlands, utan också EU:s och Natos, östra gräns. Det geopolitiska läget skärptes avsevärt redan 2014 när kriget i Ukraina började. Man kom alldeles för sent att fundera på försvarsmaktens resurser. Den här regeringen beslutade vid halvtidsöverläggningen om ett permanent tillägg på cirka 3,5 miljarder euro för ramutgifterna för försvaret, och mer är eventuellt att vänta med anledning av Nato. Vapen, vapensystem, ammunition, soldater, officerare. Hela fältarmén genomgår stora förändringar. Nu betalar vi bland annat för projektet Flottilj 2020, en ny korvett sjösattes nyligen i Raumo. Marinens förmågor liksom också flygvapnets nya jaktplan är absolut nödvändiga utgifter, de tryggar vår suveränitet. Skulle ni, bästa opposition, annullera de här anskaffningarna, eller skulle ni låta bli att betala räntorna på de lån ni har tagit? Det går redan över 3 miljarder euro per år till räntor, mer än till statsandelarna för kommunal basservice, tack vare den skuldsättning som har pågått i 18 år.

Ärade talman,

i regeringen tänker vi på helhetsbilden. Tillväxtåtgärderna omfattar ett stort antal olika åtgärder, av vilka bara en del lindrar beskattningen. Skattelindringar är politik och handlar framför allt om värderingar. Beskattningen av låg- och medelinkomsttagare lindras med över 1,25 miljarder euro under den här valperioden, marginalskatten begränsas till 52 procent av tilläggsinkomsten. Den rödgröna oppositionen skulle säkert gärna ha skärpt progressiviteten i beskattningen och konfiskerat mer av folkets egendom åt staten. Regeringen flyttar tyngdpunkten i beskattningen från beskattning av arbete och företagande till beskattning av konsumtion och i synnerhet skadlig konsumtion. Det här är också vad som rekommenderas i läroböckerna. Förnekar oppositionen nationalekonomiska fakta? Den totala skattegraden sjunker under regeringsperioden – det är en sund riktning. Tyvärr undergräver den låga nativiteten hållbarheten i vårt pensionssystem. Arbetspensionsavgifterna har stigit under hela 2000-talet. Också därför måste den övriga beskattningen lindras. 

För att höja nativiteten beslutade regeringen att öka barnförhöjningen i arbetsinkomstavdraget med 100 miljoner euro. Sänkningen av de högsta marginalskatterna torde betala sig med ränta – det är också vad som har hänt i Sverige, där man har gjort en motsvarande ändring. På basis av regeringsprogrammet och halvtidsöverläggningen lindrar vi beskattningen av arbete med över 1,5 miljarder euro under valperioden. Lindringen av samfundsskatten förbättrar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt genom att den leder till ökade investeringar. Det sporrar företagen att öka sina inhemska investeringar och också att flytta utländska investeringar till Finland. Dessutom kan lindringen av samfundsskatten uppmuntra multinationella företag att visa sina vinster i Finland. 

Centerpartiet har självt efterlyst en rättvis lindring av samfundsskatten och en lindring av progressiviteten i beskattningen. När regeringen nu vidtar åtgärder för det här, duger de inte. Det är också mycket intressant att det viktigaste verktyget i socialdemokraternas verktygslåda, finanspolitisk stimulans, inte duger nu när det är den här regeringen som beslutar om det. Beskattningen av förvärvsinkomster lindras nästa år med över en miljard euro – med betoning på medel- och låginkomsttagare – men det duger inte för socialisterna. Nu har man sett allt. Socialdemokratisk stimulanspolitik kan bara öka utgifterna. Socialdemokraternas konstanta stimulerande – besluten om utgiftsökningar under 2000-talet – har varit förödande för Finlands statsfinanser. Säkert kändes det bra att öka utgifterna i en värld med nollräntor. 

Inflationen är måttlig, räntorna ligger på en måttlig nivå. Regeringens strukturella reformer inom den sociala tryggheten och på arbetsmarknaden skapar förutsättningar för högre sysselsättning. Det är ointelligent och vilseledande att påstå att den svaga sysselsättningsutvecklingen är något annat än till största delen konjunkturbetingad.

Ärade talman,

vi vet att utgifterna för det militära försvaret kommer att öka enormt på 2030-talet, inte minst på grund av Natokraven. Vi behöver tillväxt och tillväxtpolitik. Allt kan göras mer rättvist, och tack vare regeringens åtgärder kommer medelinkomsttagare i fortsättningen att få mer pengar i handen. SDP:s ekonomiska politik har alltid byggt på tanken att dina pengar inte är dina. Det som däremot är märkligt är att det borgerliga centerpartiet har låtit sig tjusas av socialdemokraternas sirensång. Med tanke på rödmylleregeringens agerande kan man fråga sig hur oppositionen har mage att ställa en sådan här interpellation. Pengar fanns på blädderblocket, och med Antti Rinnes ord: ”Den här regeringen behöver inte skära i utgifterna!” För samma sällskap duger knappt någon av regeringens sparåtgärder för att korrigera obalansen i ekonomin och sluta bränna skattebetalarnas pengar. 

Samtidigt anser oppositionen att regeringen inte skär ner tillräckligt. Målet att underskottet ska vara högst 1 procent 2027, som nämns i regeringsprogrammet, baserade sig på finansministeriets kalkyler, och det har inte varit regeringens centrala finanspolitiska mål. I en värld med ökande försvarsutgifter står det ändå klart att nästa regering blir tvungen att fortsätta göra anpassningar i samma grad för att vi ska kunna skydda vår kreditvärdering mot ytterligare sänkningar och för att räntenivån på våra lån inte ska bli högre än i jämförelseländerna. Finansministeriets sommarprognos visar oss var vi för närvarande befinner oss i förhållande till det här målet. I prognosen för de offentliga finanserna har i regel endast sådana åtgärder beaktats som det redan har lämnats ett lagförslag om till riksdagen. 

Ärade talman,

regeringen lägger sig inte i innehållet i prognoserna för de offentliga finanserna – det skulle vara olagligt – det är tjänstemännen som svarar för att de dynamiska effekterna beaktas i prognoserna. Våra strukturåtgärder hjälper Finland att nå målet att ha 100 000 nya sysselsatta, förutsatt att konjunkturen vänder, och nu håller den klart på att vända. 

Enligt finansministeriets konservativa helhetsbedömning leder paketet från halvtidsöverläggningen som helhet inte till att den offentliga skuldsättningen ökar. Naturligtvis hoppas och tror vi i regeringen att vårt tillväxtpaket kommer att leda till ekonomisk tillväxt i Finland. Försäljning av egendom är av liten betydelse i helheten, men en bryggfinansieringslösning behövs för att skattelättnaderna ska hinna få en positiv effekt. 

Tillväxtpolitiken är nödvändig i det nya skattefinansiella läget, där Nato kommer att kräva bestående satsningar på försvarsanslagen på upp till 5 procent av bruttonationalprodukten. Det motsvarar cirka 15 miljarder euro per år i dagens pengar. När oppositionen en gång inser de verkliga utmaningarna i våra statsfinanser, kommer den att tacka regeringen. Om oppositionen fick makten skulle knappt några av regeringens nedskärningar upphävas. De skulle inte upphävas, eftersom oppositionen inte har några besparingar i bakfickan. Socialdemokraterna har slut på krutet, och de gröna eller vänsterförbundet kan inte hjälpa till att trolla fram pengar. Under den valperiod som inleds 2027 måste anpassningar i statsfinanserna göras i samma utsträckning som den här regeringen har gjort under den pågående valperioden. Och, kära vänner, för anpassningen räcker det inte med en mekanistisk skärpning av socialförsäkringsavgifterna. Det är troligt att oppositionen i själva verket är mycket nöjd med de nedskärningar och skatteändringar som regeringen redan har gjort.