Arbetsgrupp har utrett sote-budgetramar som medel för tyglande av social- och hälsovårdsutgifterna
En arbetsgrupp som bereder budgetramsystemet för social- och hälsovården har granskat den ekonomiska styrningen av den offentliga social- och hälsovården. Gruppen har fäst särskild uppmärksamhet vid kopplandet av finansieringen av social- och hälsovården till den övergripande styrningen av den offentliga ekonomin, och den tillhörande planen för de offentliga finanserna.
Regeringspropositionen om en lag om ordnandet av social- och hälsovården, som behandlas av riksdagen som bäst, har i enlighet med uppdraget varit utgångspunkten för arbetet. Sote-budgetramen som arbetsgruppen skisserat kan anpassas till olika slags sätt att ordna social- och hälsovårdstjänsterna, där ordnarna är tillräckligt stora och jämförbara, och där kostnaderna är förutsägbara.
Sote-budgetramen ska fastställas med hjälp av de kalkylmässiga kostnaderna för statsandelen för kommunal basservice. Social- och hälsovårdsutgifternas andel kan separeras från kostnaderna. Det sammanlagda beloppet av de kalkylmässiga kommunspecifika social- och hälsovårdskostnaderna ska utgöra sote-budgetramen för hela landet. Sote-områdets budgetram ska på motsvarande sätt skapas med hänsyn till det kalkylerade beloppet av medlemskommunernas kostnader.
Sote-budgetramen avses vara en del av finansieringsramen för kommunalekonomin, som ingår i planen för de offentliga finanserna. Sote-budgetramen som täcker hela valperioden ska fastslås i samband med regeringens första plan för de offentliga finanserna. Förverkligandet av den ska utvärderas, och eventuella ytterligare åtgärder ska fastslås i samband med den årliga genomgången av planen för de offentliga finanserna. Beredningen och de årliga granskningarna ska kopplas till den nationella styrning som utförs av social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriets och sote-områdenas årliga förhandlingsförfarande producerar information för beredningen och granskningen av sote-budgetramen.
Styrningseffekten hos sote-områdets budgetram beror till väsentliga delar på dess inverkan på beslutsfattandet inom sote-området. Arbetsgruppen har granskat två alternativa lösningsmodeller som avviker från varandra för den lagstadgade bindande verkans del.
Enligt arbetsgruppens första alternativ innehåller sote-budgetramen inte några juridiskt bindande utgiftsbegränsningar. Den skulle i första hand beröra sådana regeringsbeslut som gäller utgifterna inom social- och hälsovården. Den kunde dessutom ha en styrande inverkan vid förhandlingsförfarandena mellan social- och hälsovårdsministeriet och sote-områdena, då beslut om ordnande bereds eller förändras.
Enligt det ovan beskrivna alternativet kunde sote-budgetramens styrande verkan förbli svagt. Arbetsgruppen har därför granskat ett annat alternativ där budgetramen för sote-området och kommunernas finansieringsandelar skulle anges i lag. Kommunens egen betalningsandel skulle motsvara skillnaden mellan dess kalkylmässiga sote-kostnader och statsandelen för social- och hälsovården som avskiljts från kommunens totala statsandel. Sote-området skulle å sin sida utarbeta en budget som motsvarar sote-budgetramen. Sote-områdenas utgiftsram skulle enligt detta alternativ vara föremål för mera direkt statlig styrning.
En statsandelsbaserad sote-budgetram har sina begränsningar. Det är svårt att införliva i statsandelssystemet andra element som styr kommunernas serviceproduktion utöver lagstiftningen som gäller kommunernas uppgifter samt regleringen av statsandelar. Sote-budgetramen räcker inte som sådan till att garantera att det strukturpolitiska programmets utgiftsbesparings- och produktivitetsmålsättningar för sote-reformen förverkligas.
Sote-budgetramen lyfter fram många frågor, bl.a. i anslutning till utvecklandet av statsandelssystemet, vilka inte direkt omfattas av arbetsgruppens uppdragsbeskrivning. Bindande sote-budgetramar medför även sådana grundlagsfrågor som kräver utförligare beredning, och som arbetsgruppen inte kunnat överväga inom ramen för sitt uppdrag. Själva verkställandet av sote-budgetramen och utvärderingen av konsekvenserna kräver också fortsatt utredning. Incitamentskonsekvenser som gäller främjandet av hälsa och välfärd samt kostnadspåverkande serviceproduktion borde utvärderas särskilt.
Ytterligare information
Jukka Pekkarinen, tfn 02955 30169, [email protected]