Hoppa till innehåll
Statsrådet och ministerierna Media

EU-lagstiftning
Direktivet som gäller rapportering av skatteplaneringsarrangemang syftar till att förbättra beskattningens transparens

Finansministeriet
14.8.2018 8.30
Pressmeddelande

Europeiska unionens råd antog den 25 maj 2018 ett direktiv som gäller rapportering av gränsöverskridande skatteplaneringsarrangemang. Rapporteringen gäller de arrangemang som definierats i direktivet. Rapporteringsskyldiga är tjänsteleverantörer inom beskattningsbranschen och i andra hand de skattskyldiga själva.

Direktivet är en fortsättning till de otaliga åtgärder som genomförts i Europeiska unionen i syfte att förbättra beskattningens transparens och utbytet av skatteupplysningar mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna är skyldiga att sinsemellan utbyta upplysningar om rapporterade arrangemang.

Direktivet ska genomföras i medlemsstaterna senast den 31 december 2019. Bestämmelserna som grundar sig på direktivet ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.

Övergångsbestämmelsen förpliktar att redan nu rapportera om arrangemang som genomförs

I direktivet ingår en övergångsbestämmelse enligt vilken rapporteringsskyldigheter gäller även de arrangemang som genomförts mellan den dag direktivet träder i kraft och då det börjar tillämpas. Direktivet trädde i kraft den 25 juni 2018 och därmed gäller övergångsbestämmelsen arrangemang som genomförs under tidsperioden 25.6.2018–1.1.2020. I fråga om dessa arrangemang ska rapporteringen ske senast den 31 augusti 2020. Med genomförande av arrangemang avses i övergångsbestämmelsen genomförandet av första skedet av arrangemanget i fråga.

Rekvisit som indikerar eventuell skatteflykt utlöser rapporteringsskyldigheten

Rapporteringsskyldigheten gäller gränsöverskridande situationer, det vill säga skatteplaneringsarrangemang som kan ha konsekvenser för flera olika stater. Med skatteplaneringsarrangemang avses arrangemang som innefattar minst ett i direktivet omnämnt rekvisit som indikerar eventuell skatteflykt. En del av rekvisiten utlöser rapporteringsskyldigheten enbart om skatteförmånen är en av arrangemangets huvudsakliga nyttor.

I rekvisiten ingår ett brett spektrum av omständigheter. De kan till exempel gälla:

  • arrangemangets pålitlighet och form
  • ersättningen till förmedlaren
  • artificiella rättshandlingar samt omvandling av inkomster och rundgång av medel
  • åtgärder som genomförts under vissa omständigheter där det ingår avdragbara gränsöverskridande betalningar
  • utnyttjande av upprepade skatteavdrag eller utnyttjande av avräkning för skatt
  • andra åtgärder som undergräver iakttagandet av rapporteringsskyldigheten, till exempel när det gäller rapportering som gäller finansiella konton eller identifiering av den faktiska förmånstagaren
  • åtgärder som gäller internprissättning när det är fråga om immateriell egendom eller överföring av verksamhet inom en företagsgrupp

Rapporteringen sker till skattemyndigheterna för den plats där den skattskyldige har sin skattemässiga hemvist.

Rapporteringsskyldiga är i första hand så kallade förmedlare inom beskattningsbranschen som erbjuder de skattskyldiga tjänster inom beskattningsbranschen. Förmedlarna är personer som till exempel planerar, marknadsför och organiserar arrangemang som ska rapporteras eller som hanterar genomförandet av dem.

I andra hand är de skatteskyldiga själva rapporteringsskyldiga, till exempel när en förmedlare inte har använts.

Nationellt genomförande

I Finland ska det föreskrivas om skyldigheten att rapportera i lag. Lagstiftningen bereds vid finansministeriet.

Direktivet om rapportering av planering av skattearrangemang (2018/822/EU)

Ytterligare information:

Jari Salokoski, finansråd, tfn 02955 30437, jari.salokoski(at)vm.fi
Anu Rajamäki, specialsakkunnig, tfn 02955 30398, anu.rajamaki(at)vm.fi
Jaana Mikkola, konsultativ tjänsteman, tfn 02955 30665, jaana.mikkola(at)vm.fi