Stabilitets- och tillväxtpakten
Stabilitets- och tillväxtpakten är en på gemensamma åtaganden baserad koordineringsram för de nationella finanspolitikerna.
Stabilitets- och tillväxtpakten baserar sig på Europeiska rådets resolution från 1997, förordningen 1466/97 i fråga om paktens förebyggande del samt förordningen 1467/97 gällande stabilitets- och tillväxtpaktens åtgärdande del. Kärnan i den förebyggande delen utgörs av det medelfristiga målet för det strukturella finansiella saldot som fastslagits av medlemsländerna själva, och vars uppnående kommissionen och rådet följer upp. Förfarandet vid alltför stora underskott och de i grundfördraget fastslagna begränsningarna för underskottet inom de offentliga finanserna på 3 procent och gränsen för den offentliga skulden (60 procent/BNP) hör till paktens åtgärdande del.
Stabilitets- och tillväxtpakten har ändrats 2005 och 2011. Lagstiftningen kompletterades 2013 med två förordningar. Regeringarnas finanspolitiska avtal trädde i kraft vid ingången av 2013. I Finland stiftades på grund av avtalet en s.k. finanspolitisk lag. Lagstiftningen kompletteras av uppförandekoder som förtydligar tillämpningen av lagen.
Förordningarna i stabilitets- och tillväxtpakten innehåller en översynsklausul enligt vilken förordningarna ska utvärderas vart femte år. I den första utvärderingen 2014 konstaterades det att det gått för lite tid sedan ändringar gjors. Därför var det för tidigt att bedöma hur ändringarna fungerat.
Europeiska kommissionen inledde en utvärderingsprocess i början av 2020. Avsikten var att föra omfattande diskussioner om hur väl den finanspolitiska ramen fungerar. Processen avbröts dock på grund av coronakrisen innan rådet för ekonomiska och finansiella frågor började behandla frågan. I mars 2021 konstaterade kommissionen att diskussionerna inleds på nytt efter att återhämtningen stärkts.
Stabilitets- och tillväxtpakten (Stability and Growth Pact) (Europeiska kommissionen, på engelska)