Kommunpolitiken behöver långsiktighet – kommunerna styrka för hållbart ledarskap i framtiden

Kommunens uppgift kan inte bara vara att klara sig utan kommunerna måste ha förmåga att tåla motgångar, kapacitet för långsiktig utveckling och styrka att leda hållbar utveckling, konstateras det i slutrapporten om det kommunpolitiska framtidsarbetet, som publicerades den 4 februari 2022. I rapporten efterlyses också en gemensam nationell framtidsvision och långsiktig politik i stället för ständiga ändringar och reformer under varje regeringsperiod.

"Arbetsgruppen som berett åtgärdsalternativen för den kommunpolitiska helheten har gjort ett omfattande och grundligt arbete. Jag anser att rapportens slutsatser om behovet av en parlamentarisk diskussion om kommuner och kommunalpolitik är viktiga. Kommunpolitiken är ett omfattande politikområde där alla partier agerar och medverkar. Jag kommer att främja en parlamentarisk diskussion om kommunpolitiken redan i vår”, säger kommunminister Sirpa Paatero.

Kommunernas framtida uppgifter kommer i synnerhet att fokusera på att främja kompetens, kultur och livskraft samt på att utveckla livsmiljön, demokratin och det lokala. Även om det är motiverat att försöka kontrollera kommunernas differentieringsutveckling, kommer det att ske differentiering även i fortsättningen till följd av den demografiska utvecklingen och migrationen.

Olika kommuner behöver delvis olika lösningar för att trygga sina verksamhetsförutsättningar. Städerna har en stor betydelse när det gäller att skapa tillväxtförutsättningar och lösa hållbarhetsutmaningarna, och de bör stärkas. Kommuner som förlorar befolkning kan å andra sidan förnya sig genom smart anpassning. Alla kommuner måste satsa på hållbart ledarskap. 

Kommunernas finansieringssystem måste reformeras utifrån forskningsinformation

Social- och hälsovårdsreformen förändrar kommunernas inkomststrukturer i hög grad. Reformen av kommunernas finansieringssystem bör inte påskyndas efter reformen, utan vi måste noggrant följa upp hur finansieringssystemet fungerar. Dessutom bör reformbehoven och funktionaliteten hos enskilda delar i finansieringssystemet bedömas utifrån forskningsrön. Alla problem i kommunerna kan inte enbart lösas genom en reform av statsandelssystemet om differentieringsutvecklingen fortsätter. Kommunernas skattesystem bör för sin del hellre finjusteras på ett kontrollerat sätt än reformeras totalt.

Med tanke på kommunernas finansiella balans bör man dessutom fästa uppmärksamhet vid att kommunernas uppgifter och skyldigheter är dimensionerade på ett hållbart sätt. Om uppgifterna och skyldigheterna utökas, bör man vid konsekvensbedömningen och verkställigheten fästa särskild uppmärksamhet vid arbetskraftens tillräcklighet och konsekvenserna för olika kommuner och kommungrupper.

Kommunerna behöver arbetsro och stabilitet efter en historiskt omfattande reform. De stora förändringar som medförs av social- och hälsovårdsreformen och den reform av arbets- och näringstjänsterna som är under beredning kräver tid och resurser i kommunerna, regionerna och hos staten. Man måste satsa på välfungerande kontakter mellan kommunerna och välfärdsområdena och på att utveckla parallella incitament.

Det måste finnas en nationell övergripande uppfattning om kommunernas framtida utveckling 

Det konstaterades i samband med arbetet att man behöver en gemensam framtidsvision och långsiktig politik i stället för varierande förändringar under varje regeringsperiod. Den statliga styrningen av kommunerna bör vara enhetligare och mer strategisk än tidigare. I kommunpolitiken bör man också i högre grad än tidigare beakta långsiktiga effekter och generationsöverskridande perspektiv.

Kommunpolitiken behöver en tydligare gemensam och övergripande framtidsvision än för närvarande. Utan detta finns det en risk för att det inom olika förvaltningsområden fattas beslut som påverkar kommunerna och som var och en i varierande grad leder mot olika utvecklingsförlopp. 

Spänningen mellan en åtstramning av sektorslagstiftningen och den kommunala självstyrelsen beror i hög grad på den splittrade kommunstrukturen och det överstora antalet kommuner med sårbara resurser. Det kommunpolitiska arbetet inkluderade bland annat identifiering av svårigheterna med att utveckla kommunstrukturen och skissering av alternativa sätt att skapa hållbarare kommuner. Man presenterade sådana eventuella scenarier för framtidens kommunpolitik som kräver egna bakgrundsförutsättningar för att förverkligas. Scenarierna har anknytning till kommunernas handlingsfrihet och ansvar, noggrannare förutsättningar att ordna tjänster samt stegvis differentiering av kommunerna.  Varje scenario har sina egna goda och dåliga sidor.

Beslutet om att inleda kommunernas framtidsarbete fattades vid budgetmanglingen hösten 2020. Uppdraget var att bereda flera alternativa kommunpolitiska åtgärdshelheter för det politiska beslutsfattandet. Målet med arbetet är att skapa en sådan kommunpolitik att kommunerna också i framtiden har goda förutsättningar att ordna tjänster, främja invånarnas välfärd och säkerställa en hållbar grund för den kommunala ekonomin.

Mer information:
Jani Pitkäniemi, överdirektör, tfn 02955 30494, jani.pitkaniemi(at)gov.fi
Minna-Marja Jokinen, regeringsråd, tfn 0295 530 018, Minna-Marja. Jokinen (at) gov.fi (kommunernas roll, självstyrelse, strukturer och arbetssätt)
Tanja Rantanen, budgetråd, tfn 02955 30338, Tanja. Rantanen (at) gov.fi (balans mellan finansiering och uppgifter)

Framtida scenarier för kommunpolitiken

1. Scenariot för stark verksamhetsmässig utveckling och ansvar 

• Utmaningarna i omvärlden ska framför allt bemötas genom kommunernas egna, betydande verksamhetsmässiga reformer.

• Framgång kräver stark förnyelse, förmåga att ändra sin verksamhet och tillräckliga resurser, så att kommunerna kan åta sig en stark utvecklarroll. 
• Eftersom kommunernas resurser och storlek varierar stort kan scenariot inte nödvändigtvis genomföras som sådant, utan det kan behövas frivilliga kommunsammanslagningar som stöder scenariot. 
• Scenariot skulle kräva ett nytt slags dubbelriktat grepp inom statens kommunpolitik. 

2. Kriterier för ordnandet av tjänster 

• Servicens jämlikhet och kommunernas förutsättningar att ordna tjänsterna tryggas genom att föreskriva om kriterierna för ordnandet av tjänster. 
• Om en kommun inte direkt uppfyller kriterierna, kan den välja samarbete eller kommunsammanslagningar som metod. 
• Scenariot är bekant från Paras-projektet och den reform av arbets- och näringstjänsterna som är under beredning. 
• Kommunernas serviceroll och statens sektorspecifika kommunpolitik betonas. 
• Kan leda till splittrade kommun- och samarbetsstrukturer och försvåra det frivilliga samarbetet mellan kommunerna och den övergripande ledningen av kommunen.

3. Slopandet av modellen med enhetliga kommuner

• Differentieringen av kommunerna godkänns som grund för kommunalpolitiken och olika administrativa och uppgiftsbaserade lösningar tillåts på olika håll i landet. 
• Lagstiftningen ska inte innehålla bestämmelser om kommuner med olika ställning, utan man skapar vid behov ansvar för olika kommuner till exempel i den uppgiftsspecifika lagstiftningen. 
• Detta scenario skulle å ena sidan möjliggöra bättre beaktande av regionala särdrag, men å andra sidan också leda till administrativt varierande och i värsta fall oöverskådliga lösningar på olika håll i landet.